Kanadas laguppställning i Hockey-VM 2026
Rent traditionellt brukar Kanada åka till Hockey-VM med en stark trupp och så blir det även den här gången.
I övrigt väljer Kanada att satsa på många unga spelare som har framtiden för sig, i truppen hittar vi inte mindre än fem spelare som är födda 2002 och senare. På förhand saknar man kanske de stora stjärnorna men lönnlöven åker ändå till VM med ett starkt lag som kan gå riktigt långt.
Nyheter om Kanadas VM-lag
Kanadas trupp till Hockey-VM är till stor del beroende av hur det går i NHL, slutspelet pågår under mästerskapet och resultaten där kan öppna nya dörrar för lönnlöven. Klassiska lag som i NHL har gått tungt vilket gjort att flera spelare helt plötsligt blivit aktuella för VM-spel. Mest troligt är att de flesta landslagstrupperna inte kommer att flyga in spelare efter att mästerskapet inletts så det gäller att “rätt” lag missar slutspelet. Inte minst för Kanada.
En topplacering för Kanada under 2026
Oavsett om Washington, Tampa Bay eller Boston missar slutspelet så kommer Kanadas trupp åka till mästerskapet med höga förväntningar och enorma krav från sina supportrar. I egna ögon är lönnlöven en gigant och ser man på meriterna är det svårt att inte hålla med. Självförtroendet är alltid stort i Kanadas trupp och allt annat än en medalj skulle räknas som ett misslyckande. På Europeisk mark (eller rättare sagt is) brukar man dock ha det lite svårare men trots det lär Kanada räknas som en av förhandsfavoriterna till att vinna Hockey-VM. Och med tanke på potentialen i Kanadas trupp. så är det svårt att inte hålla med spelbolagen.
Kanadas historik i VM
Rent historiskt är Kanada en av de stora drakarna inom hockeyn och det finns egentligen ingenting som talar för att Kanadas trupp ska tappa i slagkraft de närmaste åren. Kanadas laguppställning håller helt enkelt en ruskigt hög nivå. Till skillnad från England, som ser sig själva som fotbollens hemland, så kan man backa upp sitt självförtroende med medaljer. Kanada har vunnit VM-guld hela 26 gånger och med sina totalt 50 medaljer är man främst genom alla tider. När hockeyn fortfarande var i sin linda så var Kanada ohotade som etta, mellan 1920-1932 vann man VM hela sex gånger i rad men då ska vi notera att VM och de olympiska spelen var kombinerade vid flera tillfällen.
Under 40-talet bjöd både USA och Tjeckoslovakien på bra motstånd och de kommande åren skulle man få en ny ärkefiende i form av Sovjetunionen. Det skulle göra att Kanada blev nedputtade från hockeytronen, i mer än 30 år misslyckades landet att vinna VM-guld men 1994 var det dags igen, med spelare som Joe Sakic och Paul Kariya i spetsen lyckades man besegra Finland med 2-1 efter straffar i finalen.
Under det nya millenniet har framgångarna fortsatt men på grund av den långa NHL-säsongen har man sällan kunnat åka till Hockey-VM med sina främsta spelare, vilket gjort att man inte riktigt kunnat dominera i så stor utsträckning som tidigare. Men sista åren har man radat upp fyra finaler, varav ett guld, och i Tjeckien för ett år sedan tog man sig hela vägen till final. Väl där blev det dock förlust mot värdnationen som blev för starka i finalen. Förväntningarna på Kanadas VM-trupp i år är skyhöga, och det med all rätt. Det går inte att blunda för potentialen i Kanadas trupp.
Kända spelare i landslaget
Den kanadensiska hockeyhistorien är fylld till bredden med klassiska spelare vilket gör det svårt att lyfta fram några enskilda lirare. Mängder av målvakter, backar och forwards har lyckats bli bäst i världen under sin tid som aktiva och ännu fler har hållit hög klass under många år. Trots det finns det några stycken som sticker ut lite extra.
Under andra halvan av 40-talet suktade hela världen efter något underhållande, andra världskriget hade påverkat de flesta länderna och så även Kanada, inte minst eftersom man var en del av “the british commonwealth”. Hockeyn betyder mycket för invånarna i landet och det var nog många som gladdes när Gordie Howe slog igenom, även om det förmodligen sved en smula att han skulle komma att spendera nästan hela säsongen söder om gränsen – närmare bestämt i Detroit Red Wings. Under hela 50 & 60-talet rankades Howe som en av världens bästa spelare och förutom att vinna Stanley cup fyra gånger blev han även utsedd till ligans mest värdefulla spelare hela sex gånger. Howe, som kallades för “Mr Hockey” stod för imponerande 801 mål och drygt 1700 poäng under sina år i NHL och gjorde sin sista match när han var 52 år gammal.
Howes dominans gjorde att han räknades som tidernas främsta spelare i Kanada men det skulle komma utmanare till den titeln. Redan som liten pojke förundrades folk över hur bra Wayne Gretzky var, men få kunde nog föreställa sig exakt hur stor han skulle bli. Redan under sin debutsäsong (79/80) stod forwarden för imponerande 137 poäng bara i grundserien men den noteringen skulle han komma att krossa flera gånger om. Som mest lyckades Wayne göra hela hela 215 poäng under en och samma grundserie (85/86) och det var egentligen inget snack om vem som var bäst i världen. Förutom fyra Stanley cup-titlar blev Gretzky utsedd till ligans MVP nio gånger och vid hela tio tillfällen vann han poängligan. Framgångarna med landslaget är inte riktigt lika imponerande, men tre segrar i Canada Cup hann han iallafall med innan karriären rundades av våren 1999.
Wayne eller Mario, det är den stora frågan – vem är egentligen störst genom alla tider? Många tycker att Gretzky är överlägsen etta och sett till statistiken råder det inga tvivel, men samtidigt kan man inte bortse från att även Mario Lemieux höll absolut världsklass under många år.
Forwarden debuterade i NHL säsongen 84/85 och visade direkt att han skulle bli en spelare att räkna med, mellan 85-90 noterades han för minst 100 poäng varje säsong och under samma period blev han Pittsburghs stora stjärna och dessutom lagkapten. Tillsammans med Jaromir Jagr ledde han klubben till två raka Stanley cup-titlar (91,92) och 1988 blev han den förste på sju år att putta ned Gretzky från tronen som ligans poängkung.
Ett bevis på Lemieux storhet var det faktum att han lyckades göra comeback flera gånger, bland annat efter att ha drabbats av cancer 1992. 1997 lades skridskorna på hyllan för gott, sades det – men tre år senare gjorde han comeback och höll hög klass. Trots att karriären verkligen var inne på sista svängen lyckades de sista åren bli några av de bästa, åtminstone i landslaget som han ledde till OS-guld som lagkapten 2002 och två år senare gjorde han samma sak i World cup. Bland de övriga meriterna finns tre Hart Trophy (MVP), sex segrar i poängligan och vid fyra tillfällen blev han utsedd till NHL:s mest värdefulla spelare av de aktiva.
Om några år kan vi lägga in ytterligare två spelare som skulle göra femman komplett – Sidney Crosby och Connor McDavid.
