USA laguppställning i Hockey-VM 2026
USA åker nästan alltid till mästerskap med en stark trupp och en hel del talar för att det blir så även den här gången. Den största skillnaden mellan ett OS (åtminstone så som det var förr i tiden) och ett världsmästerskap är att USA får lite svårare att använda sig av sina främsta spelare från NHL, men som tur var finns det gott om alternativ även i Europa som kan vässa USA:s trupp. Det blir onekligen ruskigt spännande att följa USA:s laguppställning under mästerskapet.
Nyheter om USA:s VM trupp
Till skillnad från exempelvis fotbolls-VM kan man göra ändringar i landslagstruppen under mästerskapets gång, en hel del talar för att USA kommer kunna göra diverse förstärkningar och därför kan det vara en bra idé att hålla koll på USA:s trupp här på VMishockey.se även i fortsättningen. Vi punktmarkerar USA:s trupp och rapporterar senaste nytt kring USA:s laguppställning under mästerskapets gång.
USA slår ur underläge
Det finns några länder som kommer åka till Hockey-VM 2026 med höga förväntningar på sig, men USA kan nog räknas som ett av lagen som kan slå ur underläge. Mycket på grund av att man lär använda sig av många spelare som vanligtvis inte får chansen i landslaget, NHL-klubbarna brukar inte vara förtjusta i att skicka sina slitna spelare till VM och speciellt inte heller detta året. Det gör att USA kanske saknar de stora stjärnorna och därmed de allra största förväntningarna, men å andra sidan är potentialen stor i USA lag. Återstår att se om USA kan komma upp i nivå.
USA:s historik i Hockey-VM
Rent historiskt är USA så nära en tungviktare man kan komma, utan att riktigt nå hela vägen fram. Landet har visserligen inte vunnit lika många titlar som grannen Kanada eller Ryssland, men det finns ändå en del framgångar att blicka tillbaka på. Vi inleder med att gå tillbaka hela vägen till 1933 då USA, som första land någonsin, lyckades putta ned Kanada från tronen. Jänkarna imponerade i turneringen, som spelades i Tjeckoslovakien, och vann tillslut den dramatiska finalen mot grannen i norr med 2-1 efter förlängning.
Nästa VM-guld skulle man dock få vänta på i närmare trettio år men 1960 var det åter dags, den här gången i ett mästerskap som var kombinerat med de olympiska spelen i Squaw Valley. Resterande del av 60-talet blev tyvärr desto tyngre, faktum är att man ofta varit med i toppen men närmare än brons (sex gånger) har man inte kommit. Något som egentligen får ses som ett misslyckande med tanke på att landet har den bästa ligan i världen, och mängder av spelare av toppklass.
Kända spelare i USA:s landslagshockey
Bristen på framgångar till trots, det finns gott om klassiska spelare i den amerikanska hockeyhistorien och det är svårt att välja några speciella. För att göra det lite enklare för oss har vi valt en spelare per position som betytt lite extra för USA genom åren. Vi inleder mellan stolparna och hittar Ryan Miller, en av 2000-talets främsta målvakter. Ryan, som kommer från en familj som är starkt präglad av hockeyn, dominerade i collegeligan innan han 2002 fick chansen att debutera i NHL med Buffalo. Just den klubben skulle betyda extra mycket för honom, han skulle stanna där i totalt fjorton år och vid ett flertal gånger slutade han högt i NHL:s målvaktsliga. Säsongen 09/10 tog han hem priset som ligans främsta målvakt och samma vinter hade han stor del i USA:s OS-silver, i turneringen där han dessutom blev utsedd som den mest värdefulla spelare.
Under säsongen 13/14 värvades Miller till St Louis och senare blev det även en flytt till Vancouver där tre år skulle spenderas, men sedan 2017 är den amerikanska västkusten och Anaheim platsen för den rutinerade målvakten som hunnit bli 40 år. Den här säsongen har det inte blivit så mycket speltid, men det är inget snack om att Miller (som spelat två OS och tre VM) är en av 2000-talets främsta mellan stolparna.
När det kommer till backarna så finns det många spelare att välja bland men det finns en som sticker ut lite extra – Chris Chelios. 59-åringen är så pass bra att man nästan skulle tro att han kom från Kanada men han är faktiskt amerikan, åtminstone till hälften. Den andra halvan är grekisk. Chelios fick dock en hel del av sin skolning inom hockeyn i just Kanada, mellan 79-81 spelade han juniorhockey där och de sju första åren i NHL spenderades tillsammans med Montréal Canadiens. 1989 blev backen utsedd som ligans bästa på positionen och den utmärkelsen skulle han få ytterligare två gånger (93,96). Mellan 1990-99 spelade Chelios i Chicago och där befäste han sin position som en av världens bästa backar innan det var dags att flytta till klassiska Detroit Red Wings, klubben han skulle hjälpa till inte mindre än tre Stanley cup-titlar fram till 2009 då karriären rundades av i Atlantas organisation. Bland meriterna från landslaget finns OS-silvret 2002 då han även blev utsedd som turneringens bästa back. Trots att amerikanska proffsspelare förbjöds från att delta under en lång period så hann Chelios vara med i hela fyra olympiska spel mellan 1984-2006. En minst sagt imponerande bedrift.
Det finns en hel del klassiska forwards som kommer från USA, men rent historiskt är det kanadensarna som dominerat även på den punkten. Därför känns det ändå rätt givet att lyfta fram Patrick Kane lite extra. 32-åringen, som debuterade i NHL 2007, är nämligen den enda amerikanen som lyckats vinna ligans poängliga – något han gjorde 2015/16 efter att ha gjort imponerande 106 under grundserien. Samma säsong fick han utmärkelsen som NHL:s mest värdefulla spelare och naturligtvis tog forwarden även plats i Allstar-matchen. Med landslaget har det bäst blivit ett silver i OS (2010) och brons i VM (2018) men hemma i NHL har framgångarna kommit betydligt tätare, tillsammans med Chicago Blackhawks har han vunnit Stanley cup hela tre gånger (2010,13,15) och utan honom hade den klassiska klubben varit långt ifrån lika bra som man varit de senaste åren.
Bland de övriga klassiska spelarna finns namn som Brett Hull (som vunnit två Stanley cup och är den som gjort flest poäng i USA:s historia), Mike Modano med sina imponerande 21 NHL-säsonger och den något bortglömda backen Rick Chartraw som lyckades vinna Stanley cup hela fem gånger trots att det bara blev drygt 400 matcher i ligan.
