Hur väl står sig Tre Kronor anno 2025?
I helgen avslutades årets upplaga av Hockey-VM och därmed även landslagssäsongen. En säsong som varit minst sagt händelserik ur svensk synvinkel och idag försöker sig VMishockeys Benjamin Lindkvist på sig uppgiften att summera Tre Kronors säsong i stort, med lite extra fokus på VM i Stockholm.
Var det sista chansen?
Det är långt ifrån lätt att sammanfatta en hel säsong, inte minst den som varit, men jag tänkte ändå göra ett försök. För Tre Kronor har det varit en minst sagt händelserik säsong och man kan blicka tillbaka på ett halvår där man verkligen haft chansen att visa hur bra svensk landslagshockey står sig. Det finns bara ett problem – det känns inte riktigt som att man tog den chansen.
4 Nations var tänkt att bli en riktigt stjärnspäckad hockeyfest där många av världens bästa spelare skulle få chansen att spela i sina landslag och till stor del blev turneringen lyckad, men för svensk del blev det ingen fullträff. Tre Kronor skickade ett starkt lag med många stjärnor och även om det stundtals såg bra ut rent spelmässigt så kändes det som att man verkligen hade stolpe ut. Insatsen mot Kanada lovade gott och man fick en poäng med sig från premiären, men sen kom man inte riktigt upp i nivå mot Finland och en ny förlängningsförlust gjorde att segern mot USA inte spelade någon roll. Istället för en final blev det en tredjeplats som visserligen gav mersmak inför framtiden, men som samtidigt visade att landslaget inte var bäst när det gällde som mest.
Några månader senare fick man en ny chans, nu på hemmaplan. Det skulle bli hockeyfest i Avicii arena och precis som i 4 Nations hade Tre Kronor en stark trupp som utan tvekan hörde till de största förhandsfavoriterna. I gruppspelet såg det stundtals riktigt bra ut och i kvartsfinalen mot Tjeckien briljerade de svenska spelarna, men sedan föll man tungt i semin mot USA efter en alldeles för svag inledning på matchen. Det blev visserligen tillslut ett brons men precis som vid 4 Nations var man inte som bäst i de viktigaste matcherna.
Även vid VM för ungefär ett år sedan hade Tre Kronor en trupp som skulle kunna vara med och utmana om guldet men då fick man också nöja sig med ett brons efter att ha förlorat semin mot Tjeckien med hela 3-7. Låter det bekant?
I de här tre turneringarna har Tre Kronor haft starka trupper med en mängd olika stjärnor men man har ändå inte lyckats fullt ut och ska man hitta en gemensam nämnare så är det personen som har huvudansvaret – förbundskaptenen. Det är inget snack om att Sam Hallam hade stor framgång med Växjö då han gjorde klubben till en maktfaktor i svensk hockey, vilket gjorde att det kändes väldigt spännande när han tog över som förbundskapten 2022.
Sedan dess har det hänt en hel del och 45-åringen väntar fortfarande på den stora fullträffen med landslaget. Frågan är bara om han får chansen. Insatsen i VM har ställt en del frågetecken kring om Hallam verkligen är rätt man på rätt plats inför nästa säsong då OS är den stora höjdpunkten och ser man till resultaten är det en befogad fråga. Samtidigt fanns det en del spelare som inte riktigt lyckades leverera när det gällde som mest i varken 4 Nations eller VM, så allt ansvar kan inte läggas på Hallam. Ibland kan man bli lite för ivrig att peka på tränaren så fort något inte går som man hoppas.
Vad är nästa steg?
Precis som Sam Hallam kändes som ett spännande namn och en frisk fläkt efter Johan Garpenlövs sorti för några år sedan finns det en del andra tränare som lyfts fram som möjliga arvtagare till Hallam, den dagen hans tid med Tre Kronor är över. En hel del har talat om Roger Rönnberg och 53-åringen har utan tvekan meriter som talar för honom, men efter många år i Frölunda har han presenterats som nu tränare i Fribourg.
Till skillnad från tex USA och Kanada behöver Tre Kronor ha en förbundskapten som finns tillgänglig hela säsongen och det gör att alternativen är betydligt färre. Nu måste det finnas någon som leder landslaget genom Euro Hockey Tour – en del av säsongen som många ser som ganska ointressant, inte minst en säsong där OS väntar och där förmodligen samtliga spelare i truppen kommer från NHL. Som det ser ut nu får massor av spelare vara med i Tre Kronor varje säsong och då kan man fråga sig hur speciellt det egentligen känns att få dra på sig landslagströjan. Bara i Euro Hockey Tour fick hela 70 spelare chansen den här säsongen, där majoriteten aldrig var nära en VM-biljett.
I min drömvärld hade hösten och vintern innehållit ett fåtal landskamper som Tre Kronor själv kan välja motståndare i, för att sedan fokusera helt på OS och sedan även vårens VM i Schweiz.
Med ett sådant upplägg skulle man kunna ha en förbundskapten som finns på plats i Europa, för att sedan få en roll som assisterande till en tränare som kommer in från andra sidan Atlanten. På pappret känns Daniel Alfredsson som ett väldigt bra namn, dagens NHL-stjärnor ser upp till den legendariska spelaren som sedan vintern 2023 haft rollen som assisterande tränare i Ottawa Senators och han har även varit med Tre Kronor i både 4 Nations samt nyligen avslutade VM.
Chansen finns att Alfredsson finns med i landslagsteamet i OS men säsongens upplägg kommer förmodligen inte ändras och en hel del talar för att Sam Hallam leder landslaget även i fortsättningen, vilket nödvändigtvis inte behöver vara dåligt. Han sitter trots allt på ett kontrakt som sträcker sig över OS, men det gäller att han lyckas knäcka koden – att bygga ett vinnande lag som är bäst när det gäller som mest.
Åsikterna i krönikan är skribentens egna, inte VMishockeys.
