Natten till söndagen hyllades en av Finlands främsta spelare genom tiderna.
Inatt tog Calgary Flames en imponerande seger mot Pittsburgh i en match där Mikael Backlund spelade fram till 3-3 innan han sedan även levererade en passning till Yegor Sharangovich som kunde avgöra med sitt 4-3 mål i slutminuten. Trots segern handlade hela kvällen i Saddledome om något helt annat, för innan nedsläpp hyllades Miikka Kiprusoff genom att hänga upp hans tröja i taket och i samma stund pensionera nummer 34.
Målvakten spelade i klubben tio år och rankas av de flesta som Calgarys främsta målvakt genom tiderna, mycket tack vare sin debutsäsong (2003/04) då han hjälpte laget hela vägen till final i Stanley cupslutspelet.
– Det betyder mycket. För mig är det här den största äran du kan få som spelare. Jag är så tacksam för det här, det är en stor ära, sa finländaren under ceremonin.
Tiden i Sverige
Efter att inte riktigt lyckats slå sig in i TPS hemma i Finland sökte Kiprusoff en ny klubb att spela i och tillslut öppnade AIK dörren för honom. Något som fick en del kritik i svensk media men tränaren Timo Lahtinen såg potential i målvaktstalangen som fick ett stort förtroende under sin första säsong i Elitserien och hjälpte laget att ta sig vidare till slutspelet.
Även under sin andra säsong i AIK-tröjan bjöd målvaktslöftet på fina insatser men klubben ändå att släppa honom – detta trots att han faktiskt hade ett år kvar på sitt kontrakt. Det såg ut att bli den sista sejouren på svensk mark men under Lockouten 2004/05 skeppade svenska klubbar in stjärnor från NHL och för Kiprusoff föll valet på Timrå. Tillsammans med spelare som Henrik Zetterberg, Fredrik Modin och ett gäng andra finska spelare blev det en tredjeplats i grundserien innan man sedan åkte ut i kvartsfinalen mot Djurgården.
Succé direkt
Det var långt ifrån givet att Miikka Kiprusoff skulle bli en stjärna i NHL. Han draftades först i den femte rundan av San Jose sommaren 1995 och man såg inte direkt ut att ha några större förhoppningar om att den finske målvakten skulle bli ett framtidsämne. Det första året i Nordamerika spenderades i farmarligan och mellan 1999-2003 var han som bäst en backup till Yevgeni Nabokov i San Joses laguppställning.
Med tanke på situationen kände San Jose att man kunde avvara Kiprusoff som 2003 byttes bort till Calgary Flames, som vid den här tidpunkten hade en del problem på målvaktssidan. Tränaren Darryl Suter såg dock potentialen i Kiprusoff och det blev stor succé redan under sin första säsong i klubben, efter en imponerande grundserie hjälpte han Calgary hela vägen till final där Tampa Bay tillslut vann med 4-3 i matcher.
Samma säsong hade Kiprusoff bäst räddningsprocent (93.3) i grundserien och han nominerades även till priset som ligans främsta målvakt. Under de kommande åren etablerade sig finländaren som en av NHL:s bästa på sin position och i sju år var han given som Calgarys förstaval mellan stolparna. Säsongen 2005/06 tog han emot Jennings Trophy – priset till den målvakt som släppts in minst mål per match, dessutom vann Kiprusoff även Vezina Trophy vilket är priset till NHL:s främsta målvakt.
Trots att Mike Vernon är den målvakt som spelat flest säsonger i klubben är det Kiprusoff som gjort flest matcher – 576 stycken – och han är dessutom den som vunnit flest matcher och hållit nollan flest gånger. Därmed känns det givet och högst välförtjänt att finländaren får sin tröja upphängd i Saddledomes tak.
En av Finlands största
När man går igenom den rika ishockeyhistorien i Finland så finns det många riktigt duktiga spelare och även om det oftast är de offensiva stjärnorna som lyfts fram, är det inget snack om att Kiprusoff är en av de främsta. Åbosonen visade sin potential redan i Junior-VM säsongen 95/96 och gjorde sedan succé i sin VM-debut 1999 där Finland lyckades säkra en bronsmedalj, bara några veckor efter att Kiprusoff haft stor del i att TPS Åbo säkrade ligatiteln.
Målvakten visade åter sin kapacitet under World Cup sommaren 2004 där man tog sig hela vägen till final och ungefär sex år senare hjälpte han Finland till semifinal under OS i Vancouver där det tillslut blev en bronsmedalj. Den fina meritlistan med landslaget hade kunnat se än mer imponerande ut men faktum är att Kiprusoff tackade nej till att vara med i OS-truppen 2002 för att istället fokusera på att etablera sig i Nordamerika och fyra år senare avböjde han återigen, den gången på grund av en skada – men eftersom han spelade väldigt mycket med Calgary ställdes frågan om han egentligen hade skadeproblem eller om han helt enkelt inte ville vara med i landslaget.
Trots att det bara blev några få mästerskap ses Miikka Kiprusoff alltjämt som en av Finlands skickligaste målvakter genom tiderna och numera är han även en av relativt få finska spelare som fått sitt nummer pensionerat i en NHL-klubb.
TRE RÖSTER OM MIIKKA KIPRUSOFF
“Han var en otrolig atlet. Han förstod spelet, och hans kropp skulle tillåta honom att vara extremt flexibel. Men han var bara väldigt smart på att vara en puckstoppare. Och han var verkligen cool under press. Alltså alla dessa saker. Jag beundrade hur han spelade och hur bra han var.” – Curtis Joseph, lagkamrat i Calgary Flames 2007-08
“Han var en bra målvakt i alla aspekter av spelet, sättet han läste spelet på var otroligt och sättet han spelade pucken på. Han får inte mycket uppmärksamhet på det sätt som han spelade pucken utanför nätet, han var som en tredje försvarare där. En av de bästa målvakterna som någonsin spelat.” – Matt Stajan, lagkamrat i Calgary Flames 2010-13
“Sammantaget var han ganska tyst, men en supertrevlig kille. Han var fantastisk mot mig och trevlig mot mig hela tiden när jag var här. På isen var han väldigt sansad. Han är en riktigt smart målvakt som läser spelet riktigt bra. Det var en ära att få spela med honom.” – Mikael Backlund, lagkamrat i Calgary Flames 2009-13
SE HELA CEREMONIN HÄR
