Vmishockey inleder veckan med att blicka tillbaka på en enastående karriär.
I slutet av november inledde vi en serie med texter där fokus ligger på spelare som betytt mycket för svensk ishockey, det kan vara sättet de var på isen eller meriter som gjort att spelaren i fråga satt ett ordentligt avtryck i historien. Först ut var legendaren Sven Tumba, följt av Ulf Sterner och idag har turen kommit till Kent Nilsson – en av svensk hockeys allra största profiler.
Talangens framfart
Det finns olika vägar till toppen, för vissa är det en rak och enkel resa medan andra får kämpa betydligt mer. I Kent “Kenta” Nilssons fall syntes det tidigt att han hade talangen för att kunna gå långt, redan i de tidiga tonåren debuterade han i Ösmos A-lag och det dröjde inte länge innan betydligt större klubbar fick upp ögonen för den lovande forwarden. Djurgården kom överens om en tidig flytt och där blev det först spel i juniorlag där han stundtals spelade under falskt namn, bland annat i den allsvenska juniorserien.
Säsongen 73/74 blev det debut på seniornivå och samma vinter blev det även debut i juniorlandslaget, där han skulle komma göra stor succé. På den tiden höll Djurgården till i division 1 men våren 1975 tog man steget upp till Elitserien efter att ha besegrat rivalen Hammarby i kvalet. Tidigare under säsongen hade Kent tagit brons i JVM under debutåret i Elitserien blev det succé med debut i Tre Kronor som belöning.
Trots personlig framgång gick det tungt för Djurgården vilket gick den lovande forwarden att ta ett beslut han idag ångrar – lämna järnkaminerna som degraderats för att göra en flytt till ärkerivalen AIK. På så vis fick han fortsätta i Elitserien och det kändes kanske extra viktigt eftersom han nyligen hade draftats av Atlanta Flames.
Omvägen till NHL
Redan inför flytten till AIK hade Nilsson fått chansen att vara med på Atlantas försäsongsläger men där spelade man på ett helt annat sätt, fysik och ett ordnat spel prioriterades högre än den fria och tekniska hockey som den unge svensken föredrog. Därför nappade han på erbjudandet att nobba NHL för att istället ansluta till Winnipeg Jets som höll till i WHA – den stora utmanarligan.
1977 gick flyttlasset till Kanada där kylan var den största utmaningen, för på isen skulle det gå väldigt bra. Redan under sin första säsong noterades Nilsson för 107 poäng under grundserie, varav 42 var mål. Tillsammans med spelare som Anders Hedberg, Ulf Nilsson och inte minst Bobby Hull hjälpte Kent Winnipeg att bli ett av ligans bästa lag och både 1978 och 1979 lyckades man vinna mästerskapet.
Succén fortsätter
Efter att ha gjort stor succé i Winnipeg väntade stora förändringar, WHA och NHL gick samman och då fanns det ett läge att tillslut skriva på för Atlanta Flames, något som Nilsson valde att göra. Detta trots framgångarna med Winnipeg som dessutom lagt fram ett erbjudande om ett långt kontrakt.
Tiden i Atlanta skulle visa sig bli lyckad men ganska kort, han blev nominerad till årets rookie men redan efter en säsong såldes klubben och därför fick flyttlasset gå vidare till Calgary. Tillbaka på kanadensisk mark skulle Nilsson visa sin klass än mer, han snittade mer än en assist per match och poängnoteringen 131 är fortfarande svenskt rekord i NHL. Under de kommande åren skulle svensken göra sig ett namn i världens bästa liga och många rankade honom som en av de mest underhållande spelarna, en tekniskt kunnig lirare helt enkelt – som dock fick en del kritik för sitt försvarsspel.
Efter att ha gjort fem säsonger i Calgary var Nilsson en publikfavorit men det fanns även en del missnöje kring att han sällan spelade lika bra under slutspelet och det ryktades bidra till en omtalad affär där Minnesota North Stars tog över rättigheterna för forwarden som gjorde totalt 100 poäng under sin sista säsong – 84/85 – i Flameströjan.
Botten – och toppen
Väl på plats i Minnesota skulle det också gå bra även om Calgary såhär i efterhand förmodligen gick vinnande ut affären då man fick ett draftval som lades på Joe Nieuwendyk som skulle bli en framtida nyckelspelare och även lagkapten (91-95). Efter drygt ett år i Minnesota höll Nilsson fortfarande hög klass och klubben ville förlänga men han tackade nej vilket gjorde att han på nytt blev bortbytt – något som skulle kunna sätta honom i en svår sits.
Som tur var gick flytten till Edmonton Oilers, en riktig storklubb som på slutet av 80-talet höll högsta klass och som hade flera av världens bästa spelare i truppen. Däribland “The great one” – Wayne Gretzky.
I sin nya klubb fick Nilsson chansen att spela i ett topplag och de kommande månaderna skulle han göra stor succé, det blev bland annat 19 poäng under slutspelet där man tillslut lyckades besegra Philadelphia i finalen. Efter åtta år i NHL och tio i Nordamerika hade “Kenta” lyckats vinna Stanley Cup – den tyngsta klubblagstiteln inom hockey.
Flyttkarusellen
Efter succén i Edmonton erbjöds Nilsson ett nytt kontrakt av klubben men han tyckte att lönen var för låg och tackade därför nej. Istället blev det en flytt hem till Europa där det blev spel i den italienska ligan och det gav honom även chansen att spela i Tre Kronor igen, något han inte gjort sedan VM 1985. Under sitt år i Bolzano blev det – naturligtvis – succé, Nilsson spelade på en högre nivå än de andra spelarna i ligan och med sina 160 poäng hade han stor del i att man lyckades vinna mästerskapet.
1988 gick flyttlasset hem till Sverige där det blev spel i Djurgården och den kommande säsongen skulle man lyckas vinna SM-guld efter att ha besegrat Leksand i finalserien. Nilsson blev utsedd till Elitseriens bästa spelare och under hemma-VM 1989 bjöd han på ett klassiskt mål mot USA och vann dessutom turneringens poängliga.
Efter att ha vunnit tre mästerskap på lika många år byttes Stockholm mot Zürich där spel i EHC Kloten väntade och under de tre kommande säsongerna skulle “Kenta” ösa in poäng i den schweiziska serien.
Efter tre år i alperna återvände Nilsson till Djurgården för en tredje sejour 92/93 men sedan väntade ytterligare en flytt. Den här gången blev Graz destinationen men klubben han i efterhand beskrivits som stökig och därför blev det bara en säsong i Österrike. Säsongen 94/95 inleddes i den norska ligan med Vålerenga men redan efter sex matchen kom ett nytt erbjudande. Vid den tidpunkten hade 37-åringen börjat arbeta som scout för Edmonton och vid ett tillfälle frågade klubbens general manager om “Kenta” ville spela med dem. Det var naturligtvis ett erbjudande för bra för att tacka nej till och därför gjorde han comeback i NHL – drygt sju år sedan Stanley cup segern.
Åren skulle dock visa sig ha tagit ut sin rätt på den numera rutinerade svensken och efter sex matcher beslöt man sig för att bryta kontraktet. Det blev även slutet på Kent Nilssons professionella karriär men han skulle komma göra en del sporadiska inhopp i tre olika länder (Sverige, Tyskland, Spanien) innan det var dags att lägga skridskorna på hyllan för gott 1998.
Mr.Magic
2023 talar man om Nicklas Lidström, Mats Sundin och Peter Forsberg som landets största spelare genom tiderna och det är naturligtvis sant men man får inte glömma att svensk hockey förgyllts av många andra som också gjort många bra saker. Andra spelare har vunnit fler titlar än Kent Nilsson men tittar man på statistiken är det svårt att undgå från faktumet – det är bara Forsberg som har ett högre poängsnitt av svenskarna i NHL och ingen annan svensk på topp-40 i poängligan har spelat lika få matcher (553) som honom. Han var helt enkelt en poängmaskin som kunde ta sig till målet på hur många olika vis som helst.
Med sitt underhållande spel bjöd han på många minnesvärda ögonblick i världens bästa liga och han var även en viktig spelare varje gång som han drog på sig landslagströjan. Inte minst Canada Cup -84 då han stod för elva poäng när Sverige tog sig till final. För några år sedan beskrev Wayne Gretzky honom som den mest tekniska spelaren han såg under sin karriär och det säger en hel del om hur bra Kent Nilsson egentligen var.
FAKTA: Kent Nilsson
Född: 31 augusti 1956 i Nynäshamn
Klubbar: Ösmo IF, Djurgården, AIK, Winnipeg Jets, Atlanta Flames, Minnesota North Stars, Edmonton Oilers, Lugano, Bolzano, Kloten, Graz, Vålerenga, Nynäshamn, Stuttgart, S.A.D Majadahonda
Landskamper: 94, 50 mål
Meriter: Stanley Cup-mästare, SM-Guld, Italiensk mästare, VM-silver, Silver i Canada Cup, 2x WHA-mästare
FLER HISTORISKA LIRARE: Sven Tumba
Ulf Sterner
