Idag tar vi en titt på en av svensk hockeys största legender.
I slutet av november inledde vi en serie med texter där fokus ligger på spelare som betytt mycket för svensk ishockey, det kan vara sättet de var på isen eller meriter som gjort att spelaren i fråga satt ett ordentligt avtryck i historien. Först ut var ingen mindre än Sven Tumba och idag har turen kommit till Ulf Sterner – en av svensk hockeys största pionjärer.
En stor fisk i en för liten damm
Ulf Sterner föddes den 11 februari 1941 i Deje och redan tidigt kunde man se att det här för en kille som hade potential att bli något. Värmlänningen, som hade en tysk mor, var något av ett underbarn när det kom till hockey och redan vid tretton års ålder skulle han få chansen att debutera i Dejes A-lag som på den tiden höll till i division 2.
För en ung kille skulle det kunna kännas skrämmande att helt plötsligt spela både med och mot fullvuxna män men det verkade inte skrämma den unge pucktrollaren, han tog för sig i sin nya omgivning och redan två år senare var det dags att flytta vidare. Lilla Deje var helt enkelt inte bra nog för Sterner som tog klivet till Forshaga, kommunens största klubb som spelade i divisionen över. Debuten i laget gjorde honom till ligans yngsta spelare genom tiderna.
Efter ett par år i Forshaga började även den klubben bli en för liten utmaning, säsongen 58/59 gick det extra bra och det bidrog till att talangen skulle få chansen att bli uttagen i Tre Kronor. En stor sak för alla hockeyspelare, men förmodligen extra mäktigt om man inte ens fyllt tjugo år.
Genombrottet
I och med inkallningen till Tre Kronor började allt fler få upp ögonen för Sterner, som tillsammans med Nils “Dubbel-Nisse” Nilsson som varit med i både OS och VM, gjort Forshaga till ett fruktat lag. Säsongen 59/60 fortsatte Ulf sin framfart vilket gjorde att tog plats i Tre Kronors trupp som skulle åka till olympiaden i Squaw Valley och därmed var det slutgiltiga genombrottet inne. Nu var han inte bara en talang uppe i Värmland. Nu var Ulf Sterner en landslagsman och olympier.
Turneringen blev kanske ingen höjdare för varken honom själv eller Sverige men det första mästerskapet var spelat och han hade därmed etablerat sig i landslagsdressen. Redan ett år senare var det dags att även göra debut i VM och väl där stod Sterner för fem mål när Sverige blev fyra, endast två poäng bakom Sovjet som tog hem bronsmedaljen.
Framgångarna med Forshaga och Tre Kronor gjorde Sterner till ett hett villebråd och inför säsongen 1961/62 tog värmlänningen klivet till västkusten och Västra Frölunda, en av landets största klubbar. Förväntningarna höjdes därmed men det visade sig inte bli några problem, Ulf stod för 18 mål i grundserien och det blev senare även sex fullträffar i slutspelet. Till våren väntade VM i Colorado Springs och där skulle Sterner visa att hans fina spel även höll hög internationell klass.
Tre Kronor, med spelare som Sven Tumba och Roland Stoltz i spetsen, imponerade redan i premiären där Schweiz besegrades med hela 17-2 och sedan rullade det på av bara farten. Sterner spelade en viktig roll i segern mot USA (2-1) några dagar senare vann man även mot Finland med hela 12-2. Segern mot Kanada, där Ulf gjorde två av målen, säkrade ett svenskt VM-guld och Sterner stod för nio fullträffar i turneringen. Succén var total.
En etablerad stjärna
Hemma i Frölunda fortsatte Sterner att vara en av lagets nyckelspelare och när det var dags att spela i landslaget iklädde han sig samma roll, det spelade ingen roll om Brynäs eller Sovjet stod för motståndet. Säsongen 62/63 blev på många sätt lyckade för Ulf, han utsågs till ligans bästa spelare och stod för sju mål när Tre Kronor tog VM-silver på hemmaplan. En silvermedalj som förmodligen var en liten besvikelse eftersom man hade lika många poäng som Sovjet, men en sämre målskillnad.
Ungefär ett år senare hjälpte han Sverige att på nytt ta en medalj, nu vid de olympiska spelen i Innsbruck och precis som året innan blev det silver. Sterner stod med sina sex mål för en fin turnering och rankades vid den här tiden som en av Europas främsta spelare. Något som gjorde att nya dörrar stod på glänt.
Pionjären
Redan efter succén i Colorado Springs -62 hade folk i Nordamerika fått upp ögonen för några spelare och på hösten åkte Sterner tillsammans med fyra andra över till USA för att vara med på New York Rangers träningsläger. Den gången blev det mest bara träningar och en chans att ta en titt på den amerikanska hockeykulturen, men efter OS två år senare ville Sterner testa vingarna.
New York Rangers hade blivit imponerade redan under lägret två år tidigare och skrev därför kontrakt med svensken inför säsongen 64/65. Han valde dock att inte debutera i den klassiska klubben direkt utan inledde först CPHL innan det blev spel i Rangers farmarklubb, Baltimore Clippers. Väl där gjorde Sterner succé och kände sig redo och den 27:e januari 1965 gjorde han debut mot Boston. Därmed blev värmlänningen den första spelare skolad i Europa att spela i NHL.
Livet i den nordamerikanska proffsligan skulle dock visa sig bli allt annat än enkelt, de övriga lagen ville ogärna få in spelare från Europa och valde därför att spela fysiskt och stundtals fult mot Sterner. Svensken skulle dock bjuda på ett fint spel som imponerade på många, men poängen uteblev och efter fyra matcher började tränarens tålamod tryta. Som ett bevis på det flyttades Sterner tillbaka ned i farmarlaget och även om det gick bra på isen så var Baltimore inget roligt ställe att bo på.
Återkomsten
Efter ett minst sagt händelserikt år i Nordamerika var det tänkt att Sterner skulle spela ytterligare en säsong i Rangers, men han kände ingen vidare sammanhållning i laget och har vid senare tillfällen berättat att det inte heller var någon ordning i klubben. Han valde därför att stanna kvar i Sverige efter sin semester och skrev istället på för Rögle som vid den här tiden höll till i division 2.
Självförtroendet skulle kunna varit stukat efter tiden i USA men i Ängelholmsklubben gjorde Sterner succé och hade stor del i att det blev ett avancemang upp till den högsta divisionen. Väl tillbaka på svensk mark fick Ulf åter chansen i Tre Kronor och var med i VM både 1966 och 67.
Efter två lyckade år i Rögle vände Sterner hem till Värmland för att spela i Färjestad men efter en säsong värvades han tillbaka till Västra Frölunda där det blev 19 mål på lika många matcher i grundserien. Säsongen 68/69 avslutades sedan med att Ulf fick vara lagkapten när Tre Kronor vann VM-silver på hemmaplan. Efter ett år på västkusten vände Sterner åter hem till Värmland och precis som ett par år tidigare blev det spel i Färjestad, men den här gången stannade han i fyra säsonger.
Ett händelserikt avslut
60-talet var över men även in i det nya årtiondet var Ulf Sterner en spelare av hög kaliber och mellan 1970-73 blev det ytterligare tre VM vilket resulterade i lika många medaljer. VM i Sovjet 1973 blev värmlänningens sista framträdande i Tre Kronor och han kunde blicka tillbaka på hela elva mästerskap vilket resulterade i imponerande åtta medaljer, där VM-guldet 1962 var den stora höjdpunkten.
Med landslagstiden i ryggen skulle karriären kunna vara över men Sterner hade mer hockey i sig och 1973 bröt han på nytt ny mark. Den här gången genom att spendera ett år i den nystartade engelska proffsligan som på många sätt NHL låg bakom. Tillsammans med Ulf “Honken” Holmqvist och Tord Lundström ställdes siktet in på den engelska huvudstaden där det skulle komma bli succé i London Knights. 115 poäng senare fanns möjligheter att spela vidare utomlands men Sterner vände istället tillbaka till Göteborg för att avrunda karriären med några säsonger i Bäcken.
Är man en hockeyälskare är det dock svårt att lägga ifrån sig skridskorna så under resterande del av 70-talet och en bra bit in på 80-talet fortsatte Sterner att göra lite gästspel i diverse klubbar, bland annat hemma i Forshaga säsongen 78/79. 1986 gick flyttlasset ner till Tyskland för att testa livet som tränare i SV Bayreuth och även där kunde det hända att Sterner gav sig ut på isen ibland. Den sista matchen dröjde så pass länge som till 1990 då en 49-årig pucktrollare hoppade in division 2-laget Hammarö, som han dessutom tränade vid tidpunkten.
Den svenska ishockeyhistorien är fylld till bredden med framgångar och stjärnor som gjort mycket för sporten. Blickar man tillbaka på Ulf Sterners karriär är det ingen tvekan om att han är en av de största, en offensivt skicklig spelare som gjort väldigt mycket för Tre Kronor och som även visade att svenska spelare faktiskt kunde packa resväskan och ge livet i Nordamerika en chans. Även om det skulle dröja ytterligare några år innan dörren till NHL sparkades in fullständigt, men det är en helt annan historia…
FAKTA: Ulf Sterner
Född: 11 februari 1941 i Deje
Position: forward
Moderklubb: Deje IK
Övriga klubbar i karriären: Forshaga, Västra Frölunda, St Pauls Rangers, Baltimore Clippers, New York Rangers, Färjestad, London Knights, Bäcken, Vänersborg, Hammarö, Skåre, Skattkärrs
Meriter: 1 VM-guld (1962), 5 VM-silver (1963,67,69,70,73), 1 VM-brons (1971), 1 OS-silver (1964)
FLER HISTORISKA LIRARE – Sven Tumba
