Vi firar nationaldagen med att blicka tillbaka på några klassiska händelser.
Juni är inte direkt en klassisk ishockeymånad men den rymmer Sveriges nationaldag och då passar det perfekt att lyfta fram några av landets största ögonblick när det kommer till ishockey, från det första VM-guldet hela vägen fram till den gyllene generationens sista show tillsammans.
Fem klassiska ögonblick i svensk ishockeyhistoria
Det historiska guldet (1953)
Sverige var med i sitt första mästerskap redan 1920 och åtta år senare tog man sin första medalj men det skulle dröja länge innan den riktiga fullträffen. Under början av 50-talet etablerade sig Tre Kronor som ett av världens bästa lag och efter bronset i OS 1952 kunde man ett år senare bärga sin första guldmedalj. VM i Schweiz blev därmed historiskt och på vägen till guldet blev det bland annat seger mot Tjeckoslovakien med 5-3 och mästerskapets stora segerorganisatör blev Sven Tumba som stod för åtta mål i sitt första världsmästerskap.
Ovationen (1976)
Efter att under många år varit helt otänkbart hade svenska spelare under 70-talet börjat testa lyckan i Nordamerika, för många blev det en för stor omställning men det fanns några som lyckades bättre. Börje Salming flyttade till Toronto 1973 och tre år senare skulle den svenska publiken få se hur stor och omtyckt backen hade blivit. När det var dags för Canada Cup fick Salming ta emot stående ovationer av publiken och i mötet med USA, som spelades i Toronto, nådde hyllningarna nya höjder. Under lineupen fick den svenska stjärnbacken hela publiken att ställa sig upp och den händelsen blev hösten 2022 utsedd till tidernas ögonblick i svensk ishockey. Salmings tid i NHL hade bara börjat och resten är – som man brukar säga – historia.
Tillbaka på toppen (1987)
80-talet tillhörde i stor grad Sovjetunionen som var en riktig stormakt när det kommer till ishockey och man såg ofta ut att vara helt oslagbara. Under VM i Österrike 1987 såg det mesta ut precis som vanligt men Tre Kronor hade ett starkt lag på banan och under slutspelsomgången kunde man spela sig till ett oavgjort resultat (2-2) mot giganten i öst vilket skulle bidra till att Sverige kunde säkra ett efterlängtat guld, mer än tjugo år sedan man senast vann VM. Noterbart är att Sverige och Sovjet tog lika många poäng men där en bättre målskillnad gjorde Tre Kronor till segrare och med Bengt-Åke Gustafsson som lagkapten var man tillbaka på toppen.
“Han gör en Kenta Nilsson” (1994)
I världsmästerskap hade Tre Kronor lyckats fullt ut vid ett flertal tillfällen, inte minst under början av 90-talet, men i OS hade det gått tyngre. När det vankades spel i Lillehammer skulle det tillslut vara dags för den riktiga fullträffen och med en blandning av rutin och talang kunde Tre Kronor ta sig hela vägen till final där Kanada stod för motståndet. Kampen om guldet blev en modern klassiker där Peter Forsberg presenterade sig genom två straffmål där det ena fick Arne Hegerfors att göra en referens till Kent Nilssons mål i ett VM några år tidigare, och med en avgörande räddning kunde Tommy Salo säkra Sveriges första OS-guld i historien.
Den gyllene generationen (2006)
Efter guldet i Lillehammer såg Tre Kronor ut att ha drabbats av någon form av förbannelse när det kom till olympiska spel. I Nagano föll man tungt i kvarten mot rivalen Finland och trots en fenomenal start på turneringen minns de flesta OS i Salt Lake City 2002 mest för den överraskande förlusten mot Vitryssland, där gulddrömmarna grusades. Fyra år senare var siktet inställt på revansch och med den gyllene generationen Nicklas Lidström, Mats Sundin och Peter Forsberg i truppen skulle man äntligen lyckas fullt ut igen. I finalen besegrades Finland med 3-2 efter att just den trion varit inblandad i det avgörande målet och guldet i Turin ses än idag som den största framgången Tre Kronor haft under 2000-talet.
MER SVENSK ISHOCKEYHISTORIA: Historiska lirare – Sven Tumba
Historiska lirare – Bengt Åke Gustafsson
Historiska lirare – Nicklas Lidström
