Idag blickar vi tillbaka på en enastående karriär och en av svensk hockeys allra största genom tiderna.
I höstas inledde vmishockey.se en serie där vi blickar tillbaka på några av de största och mest framgångsrika spelarna som funnits inom svensk ishockey, först ut var Sven Tumba och sedan väntade först Ulf Sterner och sedan Kent Nilsson. För några veckor sedan kom turen till Håkan Loob och idag är det dags att ta en närmare titt på Nicklas Lidströms långa och framgångsrika karriär.
Steg för steg
När det kommer till fotboll brukar många av spelarna som tillslut når landslaget kommer från storstäderna, inte minst Stockholm som fostrat flertalet av spelarna som är med i EM-kvalet som inleddes förra veckan. I andra sporter kan det se annorlunda ut och inte minst inom hockeyn, där det är vanligare att spelare växer upp i betydligt mindre städer och så är fallet för en av svensk hockeys allra största. Nicklas Lidström tog sina första skär i Skogsbos hockeylag men efter några år där blev det en naturlig flytt in till grannstaden Avesta vilket blev ett steg uppåt i näringskedjan.
Väl i sin nya klubb visade Lidström snabbt sin klass och det dröjde inte länge innan andra lag fick upp ögonen för den lovande backen, därför blev det relativt tidigt en flytt till Västerås och säsongen 87/88 fick han debutera i A-laget. På den tiden höll VIK till i division 1 och samma vinter fick Nicklas även chansen att göra sina första juniorlandskamper, tillsammans med bland annat en viss Mats Sundin.
Steg för steg tog Lidström nya kliv framåt i sin karriär och den efterföljande säsongen etablerade han sig i A-laget vilket gav nya chanser i juniorlandslaget. Redan under hans första säsong i klubben hade man kvalat upp till elitserien och efter fina insatser fick “Lidas” åka med till Junior-VM 1990, vilket resulterade i ett guld efter att han gjort sex poäng på sju matcher. Några månader senare vankades det NHL-draft och väl där blev Lidström vald i tredjerundan av Detroit Red Wings. Något som inte gav några större rubriker i USA men som med tiden skulle visa sig vara ett minst sagt bra val.
Genombrottet
Under början av 90-talet hade Lidström etablerat sig på allvar i Västerås som på den tiden hade ett flertal unga och lovande spelare vilket väckte förbundskaptenen Conny Evensson uppmärksamhet. Våren 1991 valde han därför att ta ut Nicklas i VM-truppen och väl på plats i Finland blev det succé – Tre Kronor vann guld och “Lidas” gjorde flest poäng av de svenska backarna i turneringen.
Nu hade 21-åringen visat att han kunde hävda sig även internationellt vilket gjorde att Detroit skickade en biljett. Nästa säsong skulle svensken få chansen i världens bästa hockeyliga. Att slå sig in i NHL kan vara väldigt svårt men för Lidström gick det utan några större problem, redan under sin första säsong spelade han 80 matcher i grundserien vilket resulterade i imponerande 60 poäng. En prestation som gav en nominering som årets rookie, ett pris som tillslut gick till Pavel Bure.
Lidström blev snabbt en av Detroits viktigaste spelare och på kort tid klättrade han även upp på listorna när det kom till att vara ligans bästa back – något som på 90-talet var en stor bedrift eftersom det kryllade av spelskickliga backar med mängder av rutin. Sakta men säkert började även Detroit etablera sig som ett topplag och våren 1997 skulle man nå hela vägen, i finalen besegrades Philadelphia med hela 4-0 i matcher och den anrika klubben vann därmed sin första titel sedan 50-talet. Firandet efter triumfen kom dock av sig efter att Sergei Fedorov och Vladimir Kostantinov skadat sig allvarligt i en bilolycka. Fedorov kunde spela redan den efterföljande säsongen men för Konstantinov var karriären över och den ryske backen sitter idag i rullstol.
Ett år senare gjorde klubben om bedriften och samma säsong tog Lidström plats i NHL:s allstar team för andra gången på tre år. Han stod dessutom för flest poäng av samtliga backar i ligan men fick se Rob Blake ta hem priset som NHL:s främsta back. Samma vinter var Lidström med i Tre Kronors OS-lag där siktet var att försvara guldet från Lillehammer men det blev en tung turnering med ett tidigt uttåg och istället kunde Tjeckien vinna finalen mot Ryssland efter att Petr Svoboda gjort matchens enda mål.
Storhetstiden
Efter två raka titlar med Detroit var det inte längre något snack – Lidström var en av världens bästa backar. Säsongen 98/99 stod han på nytt för fina insatser och två år senare skulle han äntligen få ta emot Norris Trophy – priset till ligans bästa back. Detta efter att ha gjort 71 poäng i grundserien följt av ytterligare åtta i slutspelet. 2002 fick han ta emot samma pris ytterligare en gång, dessutom vann Detroit Stanley cup och som grädde på moset blev Lidström utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare. Något som gjorde uttåget i kvartsfinalen mot Vitryssland i OS en aning lättare att leva med.
Våren 2003 blev Lidström utsedd till ligans bästa back för tredje året i rad men för Detroit väntade några tyngre år där titlarna uteblev. Ett svagt slutspel ett år senare gav den svenska stjärnbacken chansen att vara med i VM där det blev silver efter en tung finalförlust mot Kanada, och World cup några månader senare slutade också med ett tungt uttåg – den gången mot Tjeckien i kvartsfinalen.
Några år utan framgångar med ett lag skulle kunna ge bristande motivation, men det verkar ha gett motsatt effekt. Säsongen 2005/06 skulle nämligen bli en av Lidströms bästa i karriären. Hemma i Detroit slog han personligt poängrekord och blev utsedd till ligans bästa back för fjärde gången, vilket befäste svenskens plats som världens bästa back. Det gick visserligen tyngre i slutspelet men med Tre Kronor skulle det gå betydligt bättre. Under OS i Turin hade Lidström en nyckelroll och i finalen mot ärkerivalen Finland gjorde backen målet som säkrade en efterlängtad guldmedalj. Tillsammans med spelare som Peter Forsberg, Daniel Alfredsson och Mats Sundin kunde Lidström fira sin andra stora titel med landslaget och sitt första OS-guld. En bedrift som gav Tre Kronor priset som årets lag på Idrottsgalan.
Början på slutet
Efter guldet i Turin väntade nya uppgifter för Lidström, han fick ta över ansvaret som lagkapten i Detroit efter att legendaren Steve Yzerman aviserat att karriären var över. Den amerikanske stjärnforwarden blev lagkapten redan 1986 och räknas än idag som en av klubbens största genom tiderna, men Lidström axlade rollen med bravur.
I och med Yzermans avsked började Detroit bygga om sitt lag, nya spelare slussades in och man fick bland annat se Henrik Zetterberg ta ett allt större ansvar men Lidström var den givna ledaren och fortsatte att hålla hög klass. Under sin första säsong som lagkapten fick han på nytt ta emot priset som ligans främsta back och ett år senare försvarade han titeln ytterligare en gång, mycket tack vare ett starkt slutspel där svensken ledde Detroit hela vägen till final där Pittsburgh besegrades med 4-2 i matcher.
2010 hade “Lidas” siktet inställt på att Sverige skulle kunna försvara sitt OS-guld från Turin fyra år tidigare och i gruppspelet såg det stundtals väldigt lovande ut. I turneringens tredje match imponerade man mot Finland, men i kvartsfinalen blev det en tung förlust mot Slovakien. En match som skulle visa sig bli Lidströms sista landskamp. Ett par månader senare fyllde stjärnbacken 40 år och karriären var utan tvekan inne på sista refrängen.
En av de allra största
Trots en hög ålder hade Lidström motivation nog att fortsätta spela i NHL, det fanns kanske några som drömde om en comeback i Västerås innan karriären var över men istället blev det ytterligare två säsonger i Detroit innan skridskorna kastades upp på hyllan för gott. Då hade Avestasonen varit lagkapten i sex säsonger, spelat mer än tusen matcher i världens bästa liga och blivit utsedd till NHL:s främsta back hela sju gånger. Ett minst sagt imponerande facit.
På den långa meritlistan fanns även fyra Stanley cup-titlar och vid hela tio tillfällen tog han plats i ligans Allstar team. Få andra spelare kan matcha en sån bedrift. Under sina drygt tjugo år i NHL höll “Lidas” en hög och jämn nivå som gör att han idag rankas som en av tidernas främsta backar genom tiderna och med sina 1142 poäng är det bara Daniel Alfredsson och Mats Sundin som gjort fler poäng av samtliga svenska spelare.
Under sina år i Detroit kallades Lidström för “Mr Perfect” och det är svårt att inte hålla med om det, han gjorde sällan en dålig match och var en av NHL:s mest respekterade spelare. Ingen hade något negativt att säga om svensken och alla andra klubbar ville ha honom i sin laguppställning. Det hade gett en garanti till kvalité och framgång.
Förutom alla sina framgångar i Nordamerika ställde Lidström ofta upp för Sverige. När karriären summerades hade han spelat fyra olympiska spel, tre VM, World cup 2004 samt Canada cup 1991. Insatser för landslaget som bidrog till att han fick ta emot priset som tidernas svenska spelare på “tidernas hockeygala” i november förra året. Samma gala där han även blev utsedd till tidernas främsta back, tog plats i tidernas Allstar team samt var en del av “tidernas lag” – Tre Kronor från OS i Turin 2006. Dominansen den kvällen i november blev ett bevis på hur stor Lidström är och hur framgångsrik han var under sin långa karriär.
Efter sin tid som spelare har Lidström testat på flera olika uppgifter inom hockeyn, det blev först tre år som scout i Detroit. 2016 var han en av rådgivarna till Tre Kronor vid World cup men sedan förra året är svensken tillbaka i Red Wings med den fina titeln “Vice president of Hockey operations”, med siktet inställt på att klubben åter på allvar bli att räkna med.
FAKTA: Nicklas Lidström
Född: 28:e april 1970 i Avesta
Position: back
Moderklubb: Skogsbo SK
Övriga klubbar i karriären: Avesta, Västerås, Detroit
Meriter i urval: OS-Guld (2006), VM-Guld (1991), 4 Stanley cup-titlar (1997,98,02,08), 7 gånger utsedd till NHL:s främsta back (2001,02,03,06,07,08,11), invald i Hockey hall of Fame 2016.
Landskamper: 84 A (1990-2010)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
