Idag tar vi en titt på en av svensk hockeys största allkonstnärer.
Samtidigt som juli månad kan vara underbar är den på flera sätt ganska tråkig om man älskar hockey. Ligor som SHL och NHL är slut sedan länge och det dröjer även ett bra tag innan vi får se något landslag ge sig ut på isen, därför passar det perfekt att göra en liten tillbakablick på en väldigt framgångsrik karriär. Under det senaste året har vi lyft fram några av landets största spelare genom tiderna och idag har turen kommit till Bengt-Åke Gustafsson, som tidigt visade sin talang och som sedan lyckades väldigt bra under många år i både NHL och tillsammans med Tre Kronor.
En riktig supertalang
Nuförtiden lyfts spelare fram som supertalanger i tidig ålder men så var det inte riktigt på början av 70-talet, då en ung Bengt-Åke fick chansen att visa upp sig hemma i KB Karlskoga. Det visade sig dock rätt snabbt att han var just det, en supertalang alltså. Redan femton år gammal blev det debut i dåvarande division två och ett år senare hade klubben avancerat i seriesystemet, upp på en nivå som den lovande forwarden skulle klara av utan några större problem.
Efter några år i Karlskoga fick Bengt-Åke göra sitt första Junior-VM tillsammans med spelare som Harald Lückner och Kent Nilsson, den gången gick det inte så bra men den efterföljande vintern lyckades Gustafsson bli utvald i turneringens Allstar team. Efter att ha gjort en väldigt stark säsong i Division 1 där det bland annat blev 32 mål i grundserien hade intresset kring Bengt-Åke växt, flertalet klubbar bjöd in honom men valet föll tillslut på Färjestad som skulle visa sig klokt.
Resan mot toppen
Säsongen 1977/78 blev Bengt-Åkes första i Elitserien och det skulle visa sig bli en lyckad sådan, det gick bra i Färjestad och under vintern skulle han även stå för åtta poäng när det blev silver i Junior-VM. Säsongen avslutades sedan med att värmlänningen valdes av Washington Capitals av i den fjärde rundan av NHL-draften, vilket var långt ifrån vanligt för svenska spelare på den här tiden.
Efter draften väntade en ny fin säsong i Färjestad men efter slutspelet blev det en flytt västerut – men inte till Washington. Istället hamnade forwarden i Edmonton Oilers som höll till i WHA men där blev det bara två matcher i finalserien mot Winnipeg, vilket var tillräckligt för att få chansen att spela lite tillsammans med en viss Wayne Gretzky.
Ett tag såg det ut som att svensken skulle fortsätta i Edmonton som nu var redo att kliva in i NHL men protester uppstod och Bengt-Åke hamnade tillslut i Washington som hade draftat honom ett par år tidigare. Väl på plats i den amerikanska huvudstaden visade forwarden att han kunde leverera även i världens bästa liga och under sin rookiesäsong noterades svensken han för 60 poäng på 80 grundseriematcher. Det var därmed inget snack – Gustafsson var i NHL för att stanna.
Ett efterlängtat guld
Vid den här tiden höll Washington inte direkt toppklass men man tog ständigt steg i rätt riktning och med Bengt-Åke som en av de ledande spelarna började man bli ett lag att räkna med. Säsongen 82/83 nådde man slutspel för första gången någonsin vilket fick ses som en stor framgång för klubben som grundades på mitten av 70-talet. Under våren rundade Gustafsson sedan av säsongen med att vara med i sitt tredje VM och väl där stod han för nio poäng på tio matcher. Den gången blev det ingen medalj men två år tidigare hade Bengt-Åke varit med och lett Tre Kronor hela vägen silver på hemmaplan.
Efter sju säsonger som en av Washingtons bästa spelare gjorde Bengt-Åke en sak som överraskade många, han valde att lämna världens bästa liga för att flytta hem till Karlskoga och Bofors för att spela i Division 1. Det väckte naturligtvis en hel del uppmärksamhet men den värmländska klubben gjorde en satsning mot Elitserien som svensken ville vara med på. Dessvärre gick det inte så bra som man hade hoppats men flytten hem blev ändå en lyckträff för säsongen avslutades med VM i Österrike där Bengt-Åke var lagkapten när Tre Kronor lyckades vinna sitt första guld sedan 1962.
Go west or go home
Efter succén i VM fanns möjligheten att återvände till Färjestad där Bengt-Åke hade spelat innan flytten till Nordamerika men mästerskapet hade blivit ett bevis på att forwarden fortfarande höll hög klass och därför kom Washington med ett nytt erbjudande. Sagt och gjort, svensken återvände västerut för att runda av NHL-karriären med ytterligare två säsongen och våren 1988 gjorde klubben sin bästa säsong dittills i historien genom att nå kvartsfinal.
Efter att ha gjort en fin säsong 88/89 med 69 poäng i grundserien var det tillslut ändå dags att återvända till Färjestad som på den här tiden hade ett väldigt starkt lag på pappret. Väl på plats i Karlstad gjorde Bengt-Åke succé, han fick ta emot priset som Elitseriens mest värdefulla spelare, gjorde flest poäng i slutspelet och hjälpta FBK hela vägen till final där dock Djurgården blev en för svår motståndare.
Ett år senare blev det ytterligare ett SM-silver men säsongen räddades av VM i Finland där Tre Kronor lyckades vinna guld efter att en viss Mats Sundin fått sitt genombrott. Det hade kunnat bli ett fint avslut på en lång landslagskarriär för Bengt-Åke men han var sedan även med i OS 1992 där Sverige blev femma i vad som kom att bli forwardens sista mästerskap. Efter fyra år i Färjestad flyttade Gustafsson söderut för att avsluta karriären nere i Österrike och väl på plats i Feldkirch blev det stor succé med hela fem ligaguld innan skridskorna kastades upp på hyllan 1998.
En mästerlig andra karriär
Efter en lång spelarkarriär är det många som tappar sitt sug för sporten men Bengt-Åke hörde verkligen inte till den kategorin. Redan innan han spelat sin sista match klev värmlänningen in som assisterande förbundskapten i Schweiz och den rollen hade han sedan fram till 2002. Under samma period var han även tränare i Österrike och 2001 gick flyttlasset hem till Sverige där Färjestad väntade.
Redan första säsongen lyckades Bengt-Åke leda FBK till ett SM-guld och sedan följde man upp det med att ta silver både 2003 och 2004. Framgångarna i Karlstad gjorde att svenska ishockeyförbundet blev imponerade och han fick därför ta över som ny förbundskapten efter Hardy Nilsson. VM 2005 blev ingen succé men ett år senare visade Bengt-Åke att han kunde bygga ett vinnande landslag. Säsongen 2005/06 blev en stor framgång för svensk hockey, först vann man OS-guld i Turin och ett par månader sedan blev det även guld i VM. Gustafsson stod därmed för en historiska dubbel som ingen annan svensk förbundskapten lyckats med, varken före eller efter.
Efter succén blev det ytterligare fyra år i landslaget vilket resulterade i två VM-brons och ett tungt uttåg i OS-kvarten mot Slovakien 2010 som höjdpunkter. Några månader efter det nederlaget flyttade Gustafsson till Schweiz och Zürich innan han även skulle testa lyckan i först Ryssland och sedan Tyskland. Det blev ingen succé på något av ställena och 2013 återvände han därför till Schweiz där det blev två säsonger i SCL Tigers och sedan lika många i Olten. Säsongen 2018/19 ledde Bengt-Åke Stjernen i den norska högstaligan men efter att ha åkt ut i kvartsfinalen var svenskens tid i klubben över och sedan dess har han inte haft något tränaruppdrag.
Trots några avslutande år utan större framgångar kan Bengt-Åke blicka tillbaka på två minst sagt lyckade karriärer där det bland annat blev VM-guld både som förbundskapten och spelare. Tiden i NHL visade att värmlänningen höll väldigt hög klass och guldet i Turin blev ett bevis på att han även kunde leda ett stjärnspäckat lag till framgång. Bengt-Åke Gustafsson är därför utan tvekan en av svensk hockeys största genom tiderna.
FAKTA: Bengt-Åke Gustafsson
Född: 23:e mars 1958 i Karlskoga
Moderklubb: Bofors IK
Övriga klubbar i karriären: KB Karlskoga, Färjestad, Edmonton Oilers, Washington Capitals, VEU Feldkirch.
Meriter som spelare: 2 VM-guld (1987,1991), VM-silver (1981), VM-brons (1979), 5 österrikiska ligaguld (1995,96,97,98,99)
Meriter som tränare: OS-guld (2006), VM-guld (2006), SM-guld (2002)
Landskamper: 117 A (1979-1993)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
