En av Sveriges största stjärnor vänder hem för spel i SDHL igen.
Varje vår och sommar jobbar hockeyklubbar runtomkring i landet med att försöka få till en så pass stark trupp som möjligt inför säsongen som ligger runt hörnet. De flesta värvningarna får på sin höjd en notis i en lokaltidning men ibland sker övergångar som väcker betydligt mer uppmärksamhet.
Just en sådan skedde under förra veckan då HV71 aviserade att man förstärker offensiven i form av landslagsstjärnan Thea Johansson som senast kommer från spel i den nordamerikanska collegeligan. 23-åringen är därmed tillbaka i samma klubb hon lämnade för ungefär fyra år sedan.
– Jag är jätteexalterad och det ska bli kul att komma ”hem” igen och spela HV71. Jag spelade ändå i HV i sex säsonger och jag ser fram emot den här säsong jättemycket och vill helst att den börjar imorgon, säger Johansson till VMishockey.se
“Ska bli jätteroligt”
HV71 är den senaste svenska klubb du spelade med, känner du att det var enda alternativet att överväga om du ville flytta hem igen?
– Nej det skulle jag väl inte säga. Jag har pratat med en hel del klubbar innan det här beslutet och har inte direkt stängt några dörrar men som sagt var jag älskar HV och det är som ett hem för mig.
HV71 har några tunga säsonger bakom sig, hur ser du på utmaningen att försöka hjälpa laget uppåt i tabellen?
– Ja men någonstans så är det föregående säsong och kanske nånting som kan motivera hela föreningen att det ska bli bättre under denna säsongen. Som sagt var är jag jättetaggad och det är klart att jag vill hjälpa laget med min energi och på sättet som jag spelar och hoppas att det kommer passa in jättebra vilket jag absolut tror. HV har också organisation som har många runtomkring som bryr sig och jag tror absolut att vi har rätt förutsättningar att kunna gå riktigt långt det här året, och det ska bara bli jätteroligt att se och vara en del av det.
Du kommer senast från spel hos University of Minnesota Duluth, dit du flyttade inför säsongen – hur skulle du sammanfatta din tid där?
– Jag har haft en jättebra tid, lärt mig otroligt mycket under det året som jag varit här både hockeymässigt men också personlighetsmässigt.
Det blev sammanlagt fyra säsonger i College ligan, har du några speciella minnen som du bär med dig från den tiden?
– Jag har inte direkt något speciellt minne men det är klart att jag har ju spelat tre stycken Conference Championships och det är ju absolut någonting som jag kommer ta med mig, sen alla relationer som jag har skapat och skaffat vänner för livet som jag aldrig hade gjort om de inte var för den här resan.
Fyra år i ett annat land brukar påverka en, skulle du säga att du har förändrats som person under dina år in USA?
– Ja men lite som jag sa, sett litet annat perspektiv, skaffat många nya relationer och kompisar som jag kommer ta med mig resten av livet. Men också språket så klart som jag pratat lite om innan, att det är nånting som man inte lär sig bara sådär utan det är nånting som man är litet tvingade in i att lära sig och även att plugga på engelska och för min del. Jag har ju fått en examen här borta och bara de är helt sjukt.
Vad är det som du har saknat mest med Sverige under den tid som du spelat utomlands?
– Varje vår. När det är tid att åka hem är jag alltid superexalterad på svensk mat så jag får väl säga det då att jag saknar den svenska maten och svenska matkulturen.
“Är så exalterad”
I vintras fick du chans att göra din olympiska debut, hur ser du tillbaka på veckorna i Milano?
– Veckorna i Milano var helt sjukt. Det känns idag som en dröm och väldigt overkligt men väldigt roligt och jag är så himla taggad och redo för att ta ännu fler steg. Men OS är verkligen nåt som är helt otroligt.
Du är fortfarande bara 23 år gammal men det börjar närma sig tio år sedan du gjorde din debut i SDHL, vad minns du från den?
– Jag kom ihåg att vi mötte Djurgården och min största idol Hanna Olsson, vilket är lite kul eftersom att jag spelade med henne i OS… Jag var så ung under den tiden men jag tror jag tog allt lite med En klackspark under den tiden och jag va ju såklart jättetaggad men såklart nervös också.
Du har spelat med många väldigt bra spelare under din tid i Collegeligan, finns det någon som sticker ut lite extra?
– Jag har ju spelat med Vanessa Upson som idag spelar i PWHL. I år fick jag också chansen att spela med Caitlin Kraemer, vilket så klart det är en sjukt bra spelare och någon som kommer gå väldigt långt. Hon är bara på sitt andra år college, men var så nära att komma med till OS och sätter en stämpel vart hon än går.
När vi pratade senast så nämnde du att du närmade dig din examen, hur har det gått på den fronten?
– Jodå det går bra, lördag 9 maj är jag helt klar med skolan och tar då min examen och ska sätta på mig hatten och den här konstiga klänningen som de har ju i USA, och så ska jag gå upp på scenen och ta emot mitt diplom och jag är så exalterad.
Avslutningsvis – Nu väntar en förhoppningsvis lång och fin sommar, har du något speciellt planerat – förutom en massa träning?
– Ja, det blir nog en och annan timme av träning men annars har jag inget riktigt så jag ska troligtvis åka till USA i juni med draften och allt vad det nu innebär. Sen har jag inget direkt planerad men med familjen är vi ganska spontana så jag hoppas på nån semester någonstans! Jag höll nästan på att glömma bort, men jag är tvungen att ta en sommarklass också så jag får väl lägga lite tid på den så jag kan bli klar med skolan sen.
FAKTA: Thea Johansson
Ålder: 23 år
Position: forward
Moderklubb: IF Troja-Ljungby
Övriga klubbar i karriären: HV71, Mercyhurst University, University of Minnesota-Duluth
Statistik i SDHL: 170 matcher, 47 poäng (17+30)
Statistik i Collegeligan: 139 matcher, 117 poäng (68+49)
Mästerskap: 1 OS (2026), 3 VM (2022,24,25)
