Vi inleder veckan med att blicka tillbaka på en enastående karriär.
Säsongen har så smått inletts på sina håll och kanter men i NHL dröjer det fortfarande ett tag innan lagen ger sig ut på isen. Genom åren har mängder av svenskar testat lyckan i Nordamerika men det är långt ifrån alla som lyckas och endast några få som lyckas bli legender. Just den bedriften lyckades dock Mats Sundin med och idag gör VMishockey en tillbakablick på Stockholmarens enastående karriär.
Att starta på toppen
För de allra flesta ishockeyspelare inleds karriären på en ganska låg nivå för att sedan – om man har tur – klättra i seriesystemet. Riktigt så såg det inte ut för en ung Mats Sundin, det syntes tidigt att forwarden hade gott om talang och efter endast en säsong i Division 1 med Nacka värvades han till storklubben Djurgården – där han tidigare spelat juniorhockey. Steget skulle vara för stort för många, men Sundin hade inga större problem att spela i Elitserien och redan under sin första säsong (89/90) fick han vara med och vinna SM-guld vilket till stor del var tack vare talangens sju mål i slutspelet.
Efter slutspelet gjorde “Sudden” även sin VM-debut och även om det inte blev någon större succé kunde mästerskapet bli ett viktigt test inför framtiden, för de flesta var nu överens om att den lovande svensken gick mot en ljus framtid.
En historisk dag
Ett bevis på att Sundin var en talang utöver det vanliga skedde redan innan Elitseriedebuten, för efter säsongen i Nacka började scouterna ställa in siktet på forwarden med det goda målsinnet. Spekulationerna var många, hur tidigt skulle svensken egentligen väljas och svaret kom den 17:e juni 1989 i Minnesota. Quebec Nordiques hade haft ett par tunga säsonger där man inte lyckats nå slutspelet men det resulterade i en chans att välja först i draften.
Det fanns en hel del lovande spelare att välja bland, däribland kommande storspelare som Bobby Holik, Adam Foote och Bill Guerin men Quebec tog beslutet att välja Mats Sundin. Stockholmaren skrev därmed historia som förste svensk att bli vald först i en draft, men han blev även den första spelaren från Europa att lyckas med samma bedrift så den där sommardagen i Minnesota blev minst sagt något utöver det vanliga. Noterbart är att även en viss Nicklas Lidström valdes i samma draft – men det är en helt annan historia.
Ett imponerande genombrott
Nuförtiden är Sundin mest förknippad med en annan kanadensisk klubb men man får inte glömma bort hans tid i Quebec, som på många sätt blev lyckad. Klivet till NHL visade sig inte vara så stort som för många andra utan svensken slog sig snabbt in i sitt nya lag och redan som rookie var Sundin en av de främsta spelarna. Våren 1991 kom han, efter ett missat slutspel, hem till Sverige för att förstärka Tre Kronor vilket resulterade i hans första VM-guld.
Tiden i Quebec blev ett bevis på att Sundin hade det som krävdes för att spela i världens bästa liga, under sin andra säsong i klubben noterades han för första gången för 30+ mål i grundserien innan han återigen flög österut för att spela hem ytterligare ett VM-guld i en turnering där han dessutom blev utsedd till den främsta forwarden. Den fina utvecklingen fortsatte och under sin tredje säsong i Nordiques fick Sundin för första gången spela ett slutspel, dessutom lyckades han komma upp i imponerande 114 grundseriepoäng efter att bland annat gjort 47 mål. Nu var svensken en spelare att räkna med i världstoppen – den saken var klar.
En ny era
På ytan såg allt bra ut men det skulle visa sig att Sundins fjärde säsong i Quebec skulle bli hans sista. Under sommaren 1994 var Toronto i full gång med att bygga om sitt lag och i en uppmärksammad affär valde man att byta bort sin lagkapten och publikfavorit Wendel Clark mot att förstärka offensiven i form av Mats Sundin, som ville ha ett tjockare lönekuvert än Quebec tyckte han var värd. Det skulle visa sig bli början på slutet för Quebec Nordiques som bara ett par år senare upplöstes och gick vidare i Denver under namnet Colorado Avalanche.
Flytten gav även Sundin chansen att pröva sina vingar i en av ligans mest klassiska klubbar och även om supportrarna var skeptiska till om svensken verkligen kunde fylla publikfavoriten Clarks tomrum, dröjde det inte länge innan han blev en uppskattad spelare. Efter en kortare sejour hemma i Djurgården på grund av en lockout var “Sudden” på plats i Toronto och på sin första säsong (94/95) noterade hans för fina 56 poäng på 54 matcher.
Med Sundin i laget påbörjade Toronto en ny era där man inom några år skulle komma all närmare toppen av NHL och det mycket tack vare svensken som redan 1997 blev utsedd till ny lagkapten. Under de kommande åren blev forwarden en härförare för Toronto som tog sig till slutspelet sex säsonger i rad – något som inte direkt varit vardagsmat för klubben tidigare.
Kaptenernas kapten
Som lagkapten i Toronto blev Sundin även den stora stjärnan i laget och även om han inte var en av ligans främsta när det kom till att göra poäng så rankades svensken väldigt högt. De fina ledaregenskaperna gjorde honom till en av NHL:s mest respekterande spelare och omtyckta spelare – oavsett om man höll på Toronto eller inte.
Att vara lagkapten tycktes passa “Sudden” som handen i handsken för när det vankades spel med Tre Kronor hade han ofta samma roll. Redan vid World Cup 1996 fick han för första gången vara lagkapten i landslaget och 2002 gjorde han sitt första olympiska spel i rollen, den gången föll Sverige tungt i jakten på guld men Sundin vann poängligan och hade direkt siktet inställt på revansch.
Ett år senare stod Tre Kronor för en magisk vändning i semifinalen mot Finland vilket tog dem vidare till VM-finalen mot Kanada och även om det blev förlust där ses turneringen som klassisk, mycket tack vare Sundin som var lagkapten och även den mest värdefulla spelaren i hela VM. World Cup 2004 blev ett nytt tungt misslyckande för det svenska laget men borta vid horisonten lurade de olympiska spelen i Turin. Där skulle ny historia skrivas.
Den sista showen
Inför OS i Turin 2006 talades det mycket om att Tre Kronor hade ett väldigt bra lag, men det började även bli ålderstiget. För flertalet spelare skulle det kunna bli sista chansen att vara med i ett olympiskt spel – överraskande många skulle vara med även fyra år senare – men för Sundin blev det här den sista dansen tillsammans med spelare som Forsberg, Alfredsson och Lidström.
Precis som i Salt Lake City spelade Tre Kronor tidigt bra i turneringen men man hade lärt sig sin läxa – att inte underskatta motståndet. Därför togs inga risker när man mötte Schweiz i kvartsfinalen, den här gången skulle man inte göra om misstaget då Vitryssland (numera Belarus) fick chansen att skrälla fyra år tidigare. Kvartsfinalen blev en uppvisning i stabilitet och efter 6-2 väntade Tjeckien i en semifinal som blev ytterligare ett bevis på den fina svenska formen.
Semifinalen vanns med hela 7-3 vilket resulterade i en final, men inte vilken som helst. Nu väntade rivalen Finland i kampen om det olympiska guldet. Finalen blev ett drama i tre akter där Finland stundtals hade greppen men där Sverige tillslut skulle lyckas sätta 3-2 vilket även blev slutresultatet. I målet blandades lagets tre största stjärnor – Sundin, Forsberg och Lidström – in vilket gjorde avgörandet än större och när slutsignalen ljöd kunde Sundin fira sitt efterlängtade olympiska guld. Detta åtta år efter debuten i Nagano 1998.
Avskedet på okänd mark
Succén i Turin blev Mats Sundins sista framträdande med Tre Kronor och det skulle även bli början på slutet av en lång och framgångsrik karriär. Efter ytterligare två säsonger som ledaren i Toronto valde svensken överraskande att lämna, detta eftersom han tyckte klubben var på väg i fel riktning. Under våren 2008 gjorde han därför sina sista matcher i den blåvita tröjan och under sommaren spekulerades det vilt kring var svensken skulle fortsätta karriären.
Klubbar som New York Rangers och Montréal tycktes intresserade men det blev aldrig någon affär och när säsongen 08/09 inleddes var Sundin fortfarande klubblös. Där hade karriären kunnat vara över men när julen närmade sig skrev forwarden tillslut på ett kontrakt med Vancouver Canucks som var i behov av någon med bra ledaregenskaper efter att Markus Näslund lämnat klubben för spel i Rangers.
Mats Sundins sista säsong i karriären spenderades därmed i Vancouver där han stundtals briljerade, inte minst under slutspelet där svensken stod för åtta poäng på lika många matcher, men det man minns är en match i februari 2009 då Vancouver besökte Toronto. Matchen blev en kanonad av känslor för Sundin som fick ta emot sin gamla hemmapubliks hyllningar. Matchen blev även ett drama på isen som avgjordes på straffar och väl där klev just “Sudden” fram som matchvinnare vilket överraskande fick publiken att jubla. Så populär var svensken fortfarande i sin gamla hemstad.
Efter att Vancouver slagits ut i slutspelet våren 2009 var det osäkert hur framtiden såg ut för Sundin och i september valde han att gå ut med sitt beslut – karriären var över. Därmed tackade en av svensk ishockeys största genom tiderna för sig och tomrummet skulle visa sig bli väldigt stort. Forwarden hade ledaregenskaper som få kunde mäta sig med och med sina 1349 poäng är han den svensk som gjort flest poäng i världens bästa liga. Sundin är även ensam svensk om att ha gjort mer än 500 poäng i NHL och faktum är att det bara är fyra andra européer som gjort fler poäng än Mats i ligans historia.
Flest poäng av en europé i NHL
- Jaromir Jágr, Tjeckien (2) – 1921
- Alexander Ovechkin, Ryssland (13) – 1550
- Teemu Selänne, Finland (18) – 1457
- Jari Kurri, Finland (23) – 1398
- Mats Sundin, Sverige (30) – 1349
Flest mål av en europé i NHL
- Alexander Ovechkin, Ryssland (2) – 853
- Jaromir Jágr, Tjeckien (4) – 766
- Teemu Selänne, Finland (12) – 684
- Jari Kurri, Finland (20) – 601
- Mats Sundin, Sverige (25) – 564
Förutom att vara en av Sveriges största genom tiderna i NHL lyckades Sundin även med bedriften att alltid vara med och bidra när landslaget behövde honom. Trots sin stjärnstatus valde svensken ofta att ansluta till Tre Kronor och med sina tre VM-guld (91,92,98) är han för evigt inskriven i historien som en av de främsta. Lägg därtill OS-guldet 2006 samt flertalet andra starka insatser är det inget snack om att Mats Sundin är en av svensk ishockeys allra största genom tiderna. Det är därför inte heller någon överraskning att han blivit invald i både NHL:s Hall of Fame samt fått en liknande utmärkelse hos det internationella ishockeyförbundet.
Att Sundin sedan under hösten 2016 fick se sin tröja och nummer 13 pensioneras i Toronto var lika väntat som välförtjänt och blev det sista slutbetyget för svenskens tid i klubben – även om man om och om igen har försökt övertyga honom att på något sätt komma tillbaka i en ledarroll. Om de tillslut lyckas är skrivet i stjärnorna, men det är inget snack om att det fortfarande sker något speciellt när Mats Sundin kliver in i Toronto Maple Leafs omklädningsrum.
FAKTA: Mats Sundin
Född: 13:e februari 1971 i Stockholm
Moderklubb: Sollentuna HC
Övriga klubbar i karriären: Nacka, Djurgården, Quebec Nordiques, Toronto Maple Leafs, Vancouver Canucks
Meriter: 1 OS-Guld (2006), 3 VM-Guld (1991,92,98), 2 VM-Silver (1990,03), 2 VM-Brons (1994,01), 1 SM-Guld (1990)
Landskamper: 118 A (1990-2006)
Mästerskap: 13 (3 OS, 7 VM, 2 World Cup, 1 Canada Cup)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
Tomas Sandström
Anders Hedberg
Henrik Zetterberg
Peter Forsberg
Börje Salming
