Idag blickar vi tillbaka på en lång och framgångsrik karriär.
Säsongen är igång och flera mästerskap väntar men vi vänder ändå blicken bakåt i tiden för att fortsätta med vår serie “historiska lirare” som lyfter fram några av svensk ishockeys största genom tiderna. Idag tar vi en titt på en av de största talangerna under 60-talet, och en av spelarna som bröt ny mark under det kommande årtiondet. Idag blickar vi tillbaka på Anders Hedbergs makalösa karriär.
Supertalangens framfart
Det har fostrats många duktiga spelare i trakterna kring Örnsköldsvik men frågan är om inte Anders Hedberg var den största talangen. Redan i tidiga år visade han upp sig från sin bästa sida och tolv år gammal tyckte Svedjeholmen att det kunde vara värt att ge den unge forwarden chansen. Under de kommande åren fick Hedberg allt mer speltid i klubben vilket även gjorde att områdets storklubb, Modo, fick upp ögonen för honom.
Säsongen 1967/68 blev det därmed en flytt till Örnsköldsviks stolthet vilket blev ett stort steg framåt i karriär och redan under sitt första år i klubben visade Hedberg sin potential. De fina insatserna i Modo, som höll till i dåtidens division 1, gjorde att forwarden även fick debutera i U19-landslaget och sedan skulle det bara dröja ett par år innan tonåringen även fick chansen i Tre Kronor.
Under början av 70-talet rankades Hedberg som en av landets mest lovande spelare och intresset blev allt större kring honom, inte minst efter att han varit en del av det lag som lyckades säkra en silvermedalj vid världsmästerskapen 1970. Två år senare stod Hedberg för elva poäng när Tre Kronor tog en ny VM-medalj, den här gången brons, och efter succén var det dags att söka nya utmaningar.
Vid den här tiden var studier väldigt viktiga eftersom det var svårt att leva på sin sport och därför tog Hedberg klivet till huvudstaden där det studier på GIH väntade, och den nya klubbadressen blev Djurgården. Väl på plats i Stockholm fortsatte forwarden att vara en av ligans främsta spelare och han blev även en allt viktigare kugge i landslaget. Både 1974 och 1974 blev det nya medaljer med Tre Kronor vilket gjorde att Hedberg hunnit samla på sig hela fyra VM-medaljer innan han ens fyllt 25 år.
Bryter ny mark
Efter flera starka år på hemmaplan och fina insatser i landslaget började Hedberg vända blicken västerut. Redan 1970 hade det funnits intresse från Vancouver och ett par år senare var det även aktuellt med en flytt till Detroit. Det skulle dock dröja till 1974 innan Hedberg tillslut flyttade till Nordamerika men det blev inte spel i NHL utan WHA, som vid den här tiden var den stora utmanaren till National Hockey League. Valet föll på Winnipeg Jets som skulle gå in i säsongen 74/75 med fem svenskar och det skulle visa sig bli en riktig succé.
Redan under sin första säsong i Kanada stod Hedberg för hela 100 poäng på 65 matcher, vilket gjorde att han fick ta emot priset som ligans bästa nykomling. Under de kommande åren skulle svensken ha en stor del i Winnipegs framfart, våren 1976 lyckades man vinna WHA-mästerskapet och två år vann man ytterligare en gång – den här gången efter att Hedberg gjort hela 131 poäng i grundserien och sedan ytterligare 29 under slutspelet.
Det stora äpplet
Efter fyra väldigt lyckade säsonger i Winnipeg där han ofta spelade i samma legendaren Bobby Hull men trots att hockeylivet lekte kände sig Hedberg redo för nya utmaningar. 1978 fanns det mängder av klubbar som visade intresse för svensken som blivit free agent och det såg först ut att bli spel i Toronto, men efter mycket om och men gick flyttlasset istället till New York Rangers – en av de riktigt stora klubbarna i NHL.
Det var visserligen en nivåskillnad jämfört med WHA men Hedberg visade direkt att han hade vad som krävdes för att spela i NHL, under sin debutsäsong stod svensken för hela 79 poäng i grundserien vilket faktiskt var en bättre notering än stjärnan Phil Esposito som fick nöja sig med en andraplats i den interna poängligan.
Under de kommande åren fortsatte Hedberg att vara en av Rangers nyckelspelare och även om man inte lyckades fullt ut i slutspelet så kan svensken blicka tillbaka på sin tid i New York som väldigt lyckad. En skada gjorde att det bara blev fyra matcher säsongen 81/82 men sedan kom han tillbaka på ett imponerande sätt och gjorde 71 poäng året efter, varav tolv under slutspelet. Efter sju säsonger i den blåa tröjan fanns det erbjudanden om ett nytt kontrakt men Hedberg, som hunnit fylla 34 år, kände sig redo att kasta upp skridskorna på hyllan.
Tiden utanför isen
Kort efter att den sista matchen var spelad plockade Rangers in Hedberg som ny assisterande general manager men 1987 valde han ändå att flytta hem till Sverige där ett erbjudande som sportchef i AIK fanns. Han stannade i klubben i fyra år innan det åter var dags för jobb i Nordamerika, den gången klassiska Toronto som erbjöd honom tjänsten som ansvarig för klubbens scouting i Europa.
Det skulle visa sig bli ett jobb som passade svensken som stannade i klubben fram till 1999 och under tiden fick han även uppdraget som assisterande general manager till Mike Smith som hade huvudansvaret.
Vid VM 2001, 2002 samt de olympiska spelen 2002 blev Hedberg in som general manager i Tre Kronor men efter två år med landslaget väntade nya uppdrag i Kanada. Den här gången väntade fem år i Ottawa innan det 2007 blev en återkomst till New York Rangers där svensken blev ansvarig för europascoutingen i hela åtta säsonger. Tiden som aktiv inom hockeyn rundades sedan av med två säsonger som rådgivare och styrelsemedlem hemma i Modo, men sedan 2017 har Hedberg varit en glad hockeypensionär med en lång och väldigt framgångsrik karriär bakom sig.
FAKTA: Anders Hedberg
Född: 25:e februari 1951 i Örnsköldsvik
Position: forward
Moderklubb: Svedjeholmens IF
Övriga klubbar i karriären: Modo, Djurgården, Winnipeg Jets, New York Rangers
Meriter: 2 VM-silver (1970,1973), 2 VM-brons (1972,1974), WHA-mästare (1976,1978)
Landskamper: 100 A (1970-1981)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
Tomas Sandström
