Idag blickar vi tillbaka på en lång och framgångsrik karriär.
För ungefär två veckor sedan tittade vi på Juha Widings karriär, som präglades av att han i många år gjorde succé i NHL men var mer eller mindre okänd hemma i Sverige. Forwarden var redan en ärrad veteran när han fick chansen att debutera i Tre Kronor under World Cup 1976. Den här gången har turen kommit till en spelare som också fick fin karriär borta i Nordamerika men som, till skillnad från Juha, tidigt visade upp sig i landslaget. Idag blickar vi tillbaka på Tomas Sandströms fina karriär.
Ett tidigt genombrott
Under slutet av 1970-talet hade Fagersta AIK något av en storhetstid då man lyckades utveckla ett flertal unga spelare som skulle komma att få långa och fina karriärer. En av dessa var forwardslöftet Tomas Sandström som tidigt fick chansen att debutera i A-laget och samma säsong (79/80) blev det även debut i U16-landslaget. Den kommande säsongen, som spenderades i Division 2, gjorde den unge forwarden stod succé och med mer än ett mål i snitt per match hade han stor del i att man kunde avancera till Division 1. Väl i den serien fortsatte Sandström att visa framfötterna vilket fick större klubbar att bli intresserade.
En av klubbarna som var mest intresserade var anrika Brynäs, som hade skördat stora framgångar under 70-talet och som fortsatt var en riktig storklubb. Konkurrensen var hård men Sandström blev en pigg och orädd nykomling som stod för 23 mål under sin första säsong i både Brynäs och Elitserien. Succén var ett faktum och det fina spelet i Gävlelaget gjorde att han togs ut i truppen till Junior-VM, väl där stod han för nio mål och blev utsedd till turneringens främsta forward. En fin bedrift med tanke på att en viss Mario Lemieux också deltog.
Redan inför flytten till Brynäs hade Sandström draftats av storklubben New York Rangers men det skulle bli ytterligare en säsong i Gävle innan forwarden kände sig redo att ta steget över till andra sidan Atlanten. Just vintern 83/84 skulle visa sig bli väldigt lyckad för Fagerstasonen som fortsatte sin succé i Brynäs samtidigt som han även fick chansen att göra sitt första mästerskap med Tre Kronor. Det var inget mindre än de olympiska spelen i Sarajevo som stod på schemat och väl på plats stod Tomas för tre poäng när Sverige lyckades säkra en bronsmedalj. Turneringen blev ett bra test på internationell nivå och nu var Sandström redo för större utmaningar.
Ett litet stort steg
Hösten 1984 tog Sandström steget över till New York för att försöka slå sig in i NHL-laget men redan innan debuten hade han fått chansen att mäta sina krafter mot många av de bästa eftersom han var en del av Tre Kronors lag som slutade tvåa i Canada Cup. När debuten väl kom var svensken redo och under sin första säsong i världens bästa liga noterades han för fina 59 poäng på 74 grundseriematcher. Det som hade kunnat bli ett väldigt stort steg visade sig bli ett väldigt litet steg. Sandström var i NHL för att stanna.
Svensken etablerade sig snabbt i Rangers och det dröjde inte länge innan tränarduon Craig Patrick och Herb Brooks såg honom som en av lagets nyckelspelare. Våren 1986 hade han en ledande roll när laget tog sig hela vägen till semifinal där man tillslut föll mot Montréal som sedan även besegrade Calgary i finalserien. Ett år senare gick det betydligt tyngre för laget vilket gjorde det möjligt för Sandström att vara med i VM och väl på plats i Wien hade forwarden stod del i att Tre Kronor lyckades säkra sitt första VM-guld sedan 1962.
En av de stora
Väl inne på sin sjätte säsong i Rangers värvades Sandström till Los Angeles Kings vilket innebar en flytt till andra sidan USA men omställningen gick utan större bekymmer och under andra halvan av säsongen stod svensken för 42 poäng på 38 matcher. Ett fint facit men en bra bit ifrån lagkamraten och fixstjärnan Wayne Gretzky som gjorde hela 142 poäng i i grundserien.
Sandströms karriär gick spikrakt uppåt i och med flytten västerut, säsongen 89/90 slog han nytt personligt poängrekord genom att göra hela 89 poäng i grundserien och därmed var det bara Gretzky och Luc Robitaille (numera Hall of Fame-medlem) som stod för fler poäng i laget. Säsongen 92/93 förstördes till stor del av skador men trots det lyckades svensken göra 52 poäng på 32 matcher i grundserien och under slutspelet stod han för hela 25 poäng när Los Angeles nådde final där dock Montréal blev en för svår motståndare.
Efter några lyckade år i Kings blev det på nytt en flytt, den här gången till Pittsburgh Penguins vilket gjorde Sandström till en av få spelare som varit lagkamrat med både Gretzky och Mario Lemieux. I sitt nya lag fanns även den tjeckiske stjärnan Jaromir Jágr, men trots det lyckades man inte fullt ut. Kanske berodde det på att Lemieux drabbades av både skador och sjukdomar som tvingade honom att spendera mycket tid utanför isen.
Äntligen hela vägen
Efter mer än tio år i världens liga började Sandström bli till åren och chansen att vinna Stanley Cup blev allt mindre men inne på sin fjärde säsong i Pittsburgh hände något som tog karriären i en ny riktning. Detroit Red Wings behövde förstärkning i hopp om att göra en fin säsong och värvade därför svensken som därmed blev lagkamrat med bland annat svensktrion Nicklas Lidström, Tomas Holmström och Anders Eriksson.
Den anrika klubben hade byggt en trupp präglat av spelare från Europa och med fem numera klassiska ryska stjärnor i spetsen lyckades man ta sig hela vägen till final där Philadelphia besegrades med klara 4-0 i matchen. Succén var total och Sandström fick äntligen lyfta den pokal han varit nära flera gånger tidigare.
Framgången med Detroit kom perfekt i Sandströms karriär för det blev nämligen bara några månader i klubben, efter att titeln säkrats blev svensken klar för en flytt tillbaka till västkusten – den här gången med Anaheim som ny adress. Det blev två säsonger i Mighty Ducks utan några större framgångar men vintern 1998 kom en höjdpunkt – OS i Nagano. Turneringen blev dock ett svenskt misslyckande, man hade siktet inställt på att försvara guldet från fyra år tidigare men föll tungt i kvartsfinalen mot rivalen Finland. Revanschen kom några månader senare då det blev VM-guld men utan Sandström i laget.
Avslutet
Våren 1999 slogs Anaheim ut tidigt i slutspelet och det skulle bli Tomas sista matcher i världens bästa liga. Tiden hade kommit att vända hemåt. Redan under den korta lockouten säsongen 94/95 hade Malmö visat ett intresse för honom, den gången blev det ett dussintal matcher och därför var det logiskt att välja Malmö även som en permanent klubb. På plats i Redhawks blev Sandström en av Elitseriens största stjärnor och han hade en ledande roll i laget, poängproduktionen var fin men skåningarna hade inte riktigt det som krävdes för att utmana de främsta och våren 2002 valde Sandström att avsluta karriären, 37 år gammal.
Då kunde han blicka tillbaka på en lång karriär som tagit honom från lilla Fagersta, till världens huvudstad – New York, vidare till Hollywood för att sedan spela med några av tidernas främsta spelare i Pittsburgh och vinna Stanley Cup med Detroit. Även med landslaget blev det många fina stunder där VM-guldet 1987 blev den stora framgången, succén i Wien är en modern klassiker och Sandströms 2-2 mål mot Sovjet ses som ett av svensk idrotts mest klassiska ögonblick. Det bidrar även starkt till att Tomas Sandström utan tvekan är en historisk lirare.
FAKTA: Tomas Sandström
Född: 4:e september 1964 Pietarsaari, Finland
Position: forward
Moderklubb: Fagersta AIK
Övriga klubbar i karriären: Brynäs, New York Rangers, Los Angeles Kings, Pittsburgh Penguins, Detroit Red Wings, Mighty Ducks of Anaheim, Malmö Redhawks
Meriter: VM-guld (1987), Stanley Cup-mästare (1997), OS-brons (1984), Canada Cup-silver (1984).
Statistik i NHL: 938 poäng på 1122 matcher (grundserie & slutspel)
Landskamper: 77 A (1982-1999)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
