Vi inleder veckan med en tillbakablick på en enastående karriär.
Under sommaren passar det utmärkt att ta sig tid att blicka tillbaka på hur säsongen var men även titta ännu längre tillbaka i tiden och idag gör vi just det. För ungefär ett och ett halvt åt sedan inledde vmishockey en serie där gamla storspelare lyfts fram lite extra och sedan dess har vi gjort nedslag i legendarer som Sven Tumba, Håkan Loob och Ulf Sterners respektive karriärer. Idag kommer turen till en, i jämförelse, lite yngre spelare som utan tvekan rankas som en av svensk hockeys största genom tiderna – idag tar vi en titt på Peter Forsbergs enastående karriär.
Supertalangen med vinnarskallen
Det var dags för den traditionsenliga TV-pucken 1988 och Ångermanland hade ett väldigt starkt lag på pappret där flertalet spelare skulle komma att ta sig hela vägen till NHL. Det var inget snack om att laget skulle vinna turneringen och Forsberg var en av turneringens bästa spelare, men fick stå lite i skymundan av lagkamraten Markus Näslund som vann poängligan efter att bland annat ha gjort tre mål i finalen.
De båda Örnsköldsvikstalangerna skulle komma följa varandra under de kommande åren, Forsberg blev ordinarie i Modo redan säsongen 90/91 och ett år senare stod han för elva poäng i Junior-VM, något som säkerligen gjorde Philadephia glada att de draftade honom redan som nummer sex sommaren 1991. Efter en ny fin säsong i Elitserien fick “Foppa” chansen att debutera i VM våren 1992 och det resulterade i ett guld efter att bland annat gjort fyra mål i mästerskapet.
Efter VM-guldet var det inte längre något snack om att den unge Forsberg var en stor talang men det skulle bli än mer tydligt den efterföljande vintern, då klev forwardslöftet fram och hade stor show under Junior-VM och med sina smått otroliga 31 poäng på sju matcher är han fortfarande bäst genom tiderna. Trots detta föll Juniorkronorna i finalen och senare samma säsong blev det även finalförlust i VM med Tre Kronor. Marginalerna var inte på “Foppas” sida. Åtminstone inte den gången.
Det stora genombrottet
Finalförlusten mot Malmö svider förmodligen fortfarande för vinnarskallen Forsberg men säsongen 93/94 blev trots allt ändå ganska lyckad. Fina insatser hemma i Modo öppnade på nytt dörren till landslaget och den här vintern fick den lovande forwarden ta plats i Tre Kronors trupp till de olympiska spelen. Väl på plats i Lillehammer hade “Foppa” till en början svårt att övertyga men spelet blev allt bättre och i finalen mot Kanada klev Örnsköldsvikssonen fram.
Mötet mot Kanada blev ett riktigt drama som tillslut fick avgöras på straffar och väl där visade Forsberg sin klass. Med en minst sagt delikat straff höll han liv i drömmen om ett guld och kort därefter klev han på nytt fram, den gången blev det en lång dragning som lämnade den kanadensiska målvakten Corey Hirsch utan chans och på den efterföljande straffen kunde Tommy Salo säkra guldet med en fin räddning. Turneringen i Lillehammer visade en större publik att Forsberg var något mer än bara en lovande spelare och nu kände sig Örnsköldsvikssonen redo för större utmaningar.
Klättringen uppför klippiga bergen
Trots att Philadelphia draftat svensken några år tidigare inleddes Forsbergs äventyr på andra sidan Atlanten i en helt annan klubb, detta efter att Flyers gjort en stor affär där man bytt till sig supertalangen Eric Lindros som draftades som nummer ett av Quebec. I affären ingick Forsberg som därför fick ställa in siktet på Kanada och väl på plats i Quebec direkt blev han en av lagets nyckelspelare och snittade lite drygt en poäng per match vilket starkt bidrog till att han fick ta emot priset som ligans främste rookie – Calder Trophy.
Efter en säsong i Kanada blev det en flytt till nystartade Colorado Avalanche och väl där fortsatte Forsberg på den inslagna vägen. Redan första säsongen i de klippiga bergen lyckades laget vinna Stanley Cup och det var till stor del tack vare svensken som bland annat stod för 21 poäng i slutspelet. Succén var därmed ett faktum och under de kommande åren skulle “Foppa” hjälpa Colorado att etablera sig som ett av ligans starkaste lag samtidigt som han själv rankades som en av de stora stjärnorna.
1998 blev det ett misslyckande när Tre Kronor inte lyckades försvara guldet från Lillehammer men man tog sedan en snabb revansch genom att vinna VM-guld efter att Forsberg förstärkt laget och gjort elva poäng på sju matcher. Hemma i Avalanche fortsatte framgångarna att avlösa varandra, säsongen 98/99 stod “Foppa” för sammanlagt 121 poäng varav 97 i grundserien och våren 2001 fick svensken återigen lyfta Stanley cup-pokalen. Nu stod forwarden på toppen av sin karriär och många rankade Forsberg som en av världens främsta spelare.
Skador och framgångar
Den fysiska spelstilen var en av Forsbergs främsta styrkor men den skapade även situationer där kroppen fick ta stryk och det blev allt mer tydligt. Trots det lyckades Forsberg göra en fenomenal säsong 02/03 där han vann poängligan och fick ta emot priset som NHL:s mest värdefulla spelare, men sedan avslutades våren med VM där finalen avslutades i förtid när Rob Niedermayer delade ut en ful tackling på forwarden som tvingades lämna isen. Inte blev saken bättre av att Kanada sedan vann efter ett omdiskuterat mål i förlängningen.
Efter en lockout på hemmaplan i Modo flyttade Forsberg till Philadelphia och där gick det väldigt bra, men en skada gjorde att han såg ut att missa OS i Turin vilket skulle bli Tre Kronor chans till revansch efter det stora misslyckandet i Salt Lake fyra år tidigare. Den gången var man guldtippade och imponerade i gruppspelet för att sedan falla tungt mot Vitryssland i kvartsfinalen. Det fick inte hända igen, men utan Forsberg minskade chanserna till framgång.
Trots sina skadeproblem blev Forsberg ändå övertalad att åtminstone ge det ett försök så han åkte med till Italien och väl där visade forwarden sin klass. Det gick visserligen lite långsammare än några år tidigare, men spelsinnet fanns kvar och med sex assist på lika många matcher hade han stor del i att det blev succé och ett nytt OS-guld. Det mest minnesvärda kom i början av den tredje perioden av finalen mot Finland där “Foppa” var högst inblandad i Nicklas Lidströms mål som säkrade guldet. Innan turneringen var Forsberg osäker på hur det skulle gå, men ett par veckor senare lämnade han Turin med sitt andra OS-guld i bagaget vilket gjorde att han lyckats med bedriften att vinna dubbla guld i OS, VM och NHL.
Efter guldet i Turin handlade dessvärre det mesta om nya skador och det kom ofta rapporter om Forsbergs ena fot som skapade mängder av problem. Stundtals såg det lovande ut och det blev bland annat även spel i olympiaden i Vancouver 2010, detta efter en uppladdning hemma i Modo, men det var tydligt att den rutinerade forwarden inte kunde leverera på samma sätt som några år tidigare. Efter säsongen 09/10 valde “Foppa” att återigen ställa in siktet på klippiga bergen för att göra ett nytt försök i Colorado men det blev bara två matcher innan han tvingades konstatera faktum. Skadorna hindrade honom från att vara den spelare han ville vara och då var det lika bra att kasta in handduken.
Trots ett tungt och ganska långt avslut ses Peter Forsbergs karriär som väldigt framgångsrik och han rankas än idag som en av svensk hockeys största, både när det gäller landslaget och när det kommer till NHL. Det finns mängder av stjärnor i Nordamerika som haft svensken som förebild och Örnsköldsvikssonen lyfts fortfarande fram som ett typexempel på en spelare som kan göra allt. Det säger en hel del om hur bra Forsberg faktiskt var.
FAKTA: Peter Forsberg
Född: 20:e juli 1973
Position: forward
Moderklubb: Modo AIK
Övriga klubbar i karriären: Modo Hockey, Quebec Nordiques, Colorado Avalanche, Philadelphia Flyers, Nashville Predators
Meriter: 2 OS-Guld (1994,2006), 2 VM-guld (1992,98), 2 Stanley cup-titlar (1996,2001), NHL:s mest värdefulla spelare (2002/03), NHL:s poängkung (2002/03), NHL:s rookie (1994/95)
Landskamper: 105 A (1991-2010)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
Tomas Sandström
Anders Hedberg
Henrik Zetterberg
