Kung Carl XVI Gustaf jubilerar och firas stort i dagarna tre.
Det kan knappast ha undgått någon att Carl XVI Gustaf firar femtio år på tronen den här veckan, redan under gårdagen inleddes firandet på Drottningholm men det är idag som det är exakt femtio år sedan han tillträdde som ny kung. I firandet ingår bland annat en Te Deum i Slottskyrkan och under morgondagen sker det även en kortege genom de centrala delarna av Stockholm, följt av konsert vid Stockholms slott.
Eftersom det här är en sida med fokus på ishockey passar det utmärkt att lyfta fram kungens intresse för idrott, genom åren har han varit på plats vid många olika mästerskap och det ger alltid lite extra stjärnglans när man ser att det är kunglig representants på läktaren. Under de senaste femtio åren har svensk ishockey skördat stora framgångar och därför tänkte vi på VMishockey.se lyfta fram några av de största händelserna inom svensk landslagshockey från det att kungen tillträdde på tronen, den 15:e september 1973.
Här är 5 stora händelser de senaste 50 åren
1976 – Canada Cup
Rent sportsligt är Canada Cup anno 1976 kanske inte en av de största framgångarna för Tre Kronor, men den är desto mer historisk. Efter många år av diskussioner fick äntligen NHL-spelare delta i de internationella sammanhangen och det gav förbundskaptenen Hans “Virus” Lindberg chansen att ställa upp med ett väldigt starkt lag på banan. Bland förstärkningarna från Nordamerika syntes Anders Hedberg som gjorde succé i Winnipeg Jets vid den här tiden, men även doldisen Juha Widing som gjort sig ett namn i Los Angeles Kings och från Toronto anslöt både Inge Hammarström och backklippan Börje Salming.
Med ett starkt lag kunde Tre Kronor hävda sig mot de allra bästa och under dagarna i Kanada bjöds det på flera fina matcher där 5-2 mot USA och ett oavgjort resultat mot giganten Sovjetunionen stack ut lite extra. Börje Salming väckte stor uppmärksamhet och hyllades stort vilket fick det svenska folket att inse hur stor han faktiskt var borta i Nordamerika och inte minst i Kanada. Tre Kronor missade visserligen finalen med liten marginal men det här skulle ändå visa sig bli en klassisk turnering för svensk hockey.
1987 – Guldet i Wien
Under början av 80-talet blev det allt vanligare att svenska spelare flyttade till NHL vilket gjorde att Tre Kronors slagstyrka minskade när det vankades VM. Man hade svårt att hävda sig mot de allra främsta men våren 1987 skulle det bli ändring på den saken. Landslaget åkte till Wien med målsättningen om att kunna utmana om en medalj och precis så blev det. Flera fina matcher ledde fram till den så kallade mästerskapsomgången och där 2-2 mot Sovjet skulle visa sig bli nyckeln till ett efterlängtat VM-guld. I den avslutande matchen krossades Kanada med hela 9-0 samtidigt som Sovjet bara vann med uddamålet mot Tjeckoslovakien och då var guldet helt säkrat. Den största framgången sedan 1962 var därmed ett faktum och spelare som Tomas Sandström, Håkan Loob och Bengt-Åke Gustafsson kunde fira en efterlängtad framgång.
1994 – Dramat i Lillehammer
Under början av 90-talet hade Tre Kronor blivit något av experter när det kom till VM, det blev guld både -91 och -92 men i OS hade det rent historiskt gått tyngre. Därför var förväntningarna inte på topp inför avresan till norska Lillehammer men väl på plats började något bra växa fram. Under ledning av Curt Lundmark tog sig laget igenom gruppspelet på ett relativt bra sätt efter att bland annat besegrat USA och i kvartsfinalen hade man inga större problem att även vinna mot Tyskland.
Semifinalen mot Ryssland blev en riktig rysare som man tillslut lyckades vinna med uddamålet (4-3) vilket gjorde att man plötsligt var klart för sin första OS-final. Mot giganten Kanada. Sverige inledde finalen bäst och tog ledningen i första perioden men sedan kom Kanada in i matchen som skulle visa sig bli så pass jämn att inte ens en förlängning kunde få fram ett avgörande. Straffar krävdes och där klev Peter Forsberg fram med en numera klassisk dragning innan Tommy Salo kunde göra en minst lika klassisk räddning som säkrade det historiska OS-guldet. Spelarna kunde fira på isen och uppe på läktaren var glädjen stor hos Kungen som kunde krama om Prins Carl Philip.
2002 – Tidernas misslyckande
Svensk ishockey stod på sin topp under stora delar av 90-talet där framgångarna avlöste varandra, det blev flera VM-guld och segern i Lillehammer gjorde att även förbannelsen kring OS var bruten. Vid de olympiska spelen i Nagano fyra år senare gick det betydligt tyngre vilket gjorde att siktet var inställt på revansch när det var dags för OS i Salt Lake City 2002.
Under veckorna i USA handlade en hel del om misslyckanden i skidspåren där Per Elofsson inte lyckades besegra den spanska fantomen Johann Mühlegg vilket gjorde att fler blickar riktades mot ishockeyarenan. Som tur var fick Tre Kronor något av en drömstart på gruppspelet där Kanada besegrades med 5-2 i en match som på många sätt var perfekt utförd. Spelare som Mats Sundin, Nicklas Lidström och Daniel Alfredsson hade siktet inställt på guld och efter tre raka segrar var självförtroendet på topp.
Seger i kvartsfinalen mot Vitryssland skulle innebära en ny match mot Kanada som man hade ett psykologiskt övertag på. Problemet var bara att Vitryssland skulle visa sig bli en minst sagt hård nöt att knäcka. Trots ett spelmässigt övertag stod matchen länge och vägde, med knappt tre minuter kvar att spela slängde Vladimir Kopat iväg pucken från mittzon och på något sätt lyckades han överrumpla Tommy Salo som fick pucken på huvudet innan han sedan såg den flyga in över mållinjen. Gulddrömmen var krossad och svensk hockey hade precis bevittnat sitt största misslyckande genom tiderna.
2006 – Den gyllene generationen
Åren efter misslyckandet i Salt Lake var stundtals väldigt tunga för Tre Kronor, både 2003 och 2004 föll man i VM-finaler mot Kanada och ett tidigt uttåg i World Cup 2004 gjorde att självkänslan var körd i botten. Den tidigare VM-hjälten från 1987 Bengt-Åke Gustafsson klev in som ny förbundskapten och sakta började saker och ting se bättre ut. Inför OS i Turin 2006 gav många av stjärnorna positiva besked till att vara med i turneringen men han tvingades även se Markus Näslund tacka nej på grund av en ljumskskada. Dessutom såg det länge ut som att Tre Kronor skulle få klara sig utan Peter Forsberg men i sista stund tackade stjärnforwarden ja. Det fick bära eller brista för den skadedrabbade Örnsköldsvikssonen.
I gruppspelet hackade spelet stundtals men när det vankades kvartsfinal stod man för en fin insats mot Schweiz och i semin mot Tjeckien bjöds det på den finaste landslagshockeyn på många år. Nu stod man på nytt i en OS-final, den här gången mot rivalen Finland. Precis som 1994 blev det ett riktigt drama där avgörandet skulle dröja, det var först i inledningen av den tredje perioden som Nicklas Lidström kunde skjuta 3-2 vilket blev det matchvinnande målet. Målvakten Henrik Lundqvist kunde säkra segern med några numera klassiska räddningar i slutminuten och äntligen fick den gyllene generationen med Mats Sundin, Nicklas Lidström, Peter Forsberg och Daniel Alfredsson vinna något stort tillsammans.
HÄR ÄR TRE KRONORS FRAMGÅNGAR DE SENASTE 50 ÅREN
1974 – VM brons
1975 – VM brons
1976 – VM brons
1977 – VM silver
1979 – VM brons
1980 – OS brons
1981 – VM silver
1984 – OS brons
1986 – VM silver
1987 – VM guld
1988 – OS brons
1990 – VM silver
1991 – VM guld
1992 – VM guld
1993 – VM silver
1994 – OS guld, VM brons
1995 – VM silver
1997 – VM silver
1998 – VM guld
1999 – VM brons
2001 – VM brons
2002 – VM brons
2003 – VM silver
2004 – VM silver
2006 – OS guld, VM guld
2009 – VM brons
2010 – VM brons
2011 – VM silver
2013 – VM guld
2014 – OS silver, VM brons
2017 – VM guld
2018 – VM guld
