En av Damkronornas nyckelspelare gör sig redo för en ny säsong.
Sommaren är här och ishockey kan kännas avlägset men för många av landets spelare är träningen redan igång inför det som väntar. VMishockey tog en pratstund med Damkronornas Sara Hjalmarsson för att höra hur sommaren spenderas inför den kommande säsongen.
– En vanlig dag nu på sommaren brukar vanligtvis innehålla ett eller två träningspass, samt lite häng med familjen och vänner. Har också blivit några 2-3 dagars utflykter denna sommaren men det har varit skönt att mest ta det lugnt och träna på, säger forwarden till Vmishockey.
Hur brukar du lägga upp din egna träning innan laget samlas igen inför säsongen?
– Det beror väl egentligen lite på vart jag är någonstans men i år har vår fystränare lagt upp ett schema individuellt anpassat så att det ska fungera med våra andra planer. Så jag brukar köra på och sommaren är ju ett bra tillfälle att spendera mer tid på de områden man vill bli bättre på i fysen så jag brukar lägga lite extra vikt vid att få med sådant i mitt upplägg, samtidigt som jag fortsätter jobba med övrigt. Sen har jag varit på en camp nu i juli där jag jobbat mycket på min skridskoåkning, balans och puckkontroll.
Du kommer från din första säsong i Linköping, hur skulle du summera den för egen del och för laget i stort?
– För egen del tyckte jag att det gick ganska bra, det tog lite tid att vänja sig vid stor is igen men det var något jag också hade förväntat mig. Men man är ju aldrig nöjd när det tyvärr inte räckte riktigt så långt som vi i laget hade hoppats på med en sjätte plats och uttåg i kvartsfinal, hela laget ville mer än så. Vi startade året bra men kunde inte riktigt knyta ihop säcken under andra halvan så det är något som vi som är kvar tar med oss och lär oss utav.
“Extremt glad att jag tog det beslutet”
Efter fem år i Nordamerika var du tillbaka i Sverige, hur kommer det sig att det blev spel i just Linköping?
– Det var ett tufft beslut att ta, men kändes ändå helt rätt tillslut att välja Linköping. Jag pratade med några lag länge och det kändes som att det kunde bli bra vart jag än gick men tillslut var det väl ändå magkänslan som avgjorde till att det blev Linköping. Jag hade bra samtal med Sabina, vår sportchef, och tycker satsningen de gör är kul och väldigt spännande att få vara en del utav.
2018 lämnade du AIK för spel i collegeligan, hur gick tankarna innan du tog det beslutet?
– College började väl egentligen växa fram som ett alternativ under tiden i U18-landslaget, då fick man höra talas om det mer och mer. Sen hade jag ett par skolor som hörde av sig och då blev det lite mer på riktigt för mig. I början kändes det som ett väldigt stort steg att ta men samtidigt kändes det väldigt spännande och som att det skulle kunna bli något riktigt bra, man hade ju hört mycket bra om hockeyn och hur bra college ligan var, dessutom en får man en fin utbildning på det.
Jag bestämde mig för att åka och tänkte att om jag inte tycker det är kul så får jag väl vända hem igen, men det blev otroligt bra och jag är extremt nöjd och glad att jag tog det beslutet och att det blev just Providence College.
Förutom att spelet ser annorlunda ut så antar jag att det även var skillnad att bo i USA jämfört med Sverige?
– Ja, jo men så är det. Det är ju en helt annan kultur såklart, allt från mat till skola, språk osv. Det var väl egentligen det jag var mest osäker på innan jag åkte över hur det skulle gå med allting utanför isen. Och det är klart att det var inte jätte enkelt i början men som med det mesta annat så lär man sig under tiden och jag hittade rutiner där borta med.
Vi hade fantastiska förutsättningar både för att bli de bästa hockeyspelarna men också för att klara skolan bra och livet utanför. Sen hade jag ett jättebra lag som hjälpte mig och visade mig och tog med mig på mycket i början. Det är också en lyx med att utöva en lagsport att du nästan lite automatiskt har kompisar direkt i en sådan situation.
På herrsidan är intresset kring collegehockeyn väldigt stort, hur såg det ut för er del på Providence College?
– På herrsidan så var intresset ganska stort kring laget även om basketen var klart störst på vår skola. För oss på damsidan däremot var det väl inget jätte intresse direkt. På matcher under säsongen så var det inte jättemånga som kom, lite beroende på ställe för på några av våra bortamatcher var det en del publik. Däremot när det kom till slutspelet så brukade det komma en del, jag kommer ihåg ett av mina år då vi hade slutspels helgen, som det var då, i Providence under 2-3 dagar, då var det bra med folk och bra stämning, det var kul att se!
“Vill pusha mina lagkamrater”
Förra säsongen tog du plats i VM-truppen som begav sig till USA, hur ser du tillbaka på mästerskapet?
– Jag är väl inte jättenöjd men tyckte ändå det gick helt okej. Tyckte att vi som lag presterade bra och gjorde bra matcher men vi hade mål att gå längre än kvartsfinal där det också tog stop förra året så det sticker lite, det gör det. Men det ger också ännu mer motivation att verkligen ta sig förbi den och göra det ännu bättre nästa år. Det känns som vi är på en resa uppåt, vilket också resultaten på senaste visar, och det är jättekul att få vara med på den, varje gång man får sätta på sig landslagströjan känns det speciellt.
Trots att du bara är 26 år har du redan hunnit vara med i ett flertal mästerskap, finns det något som du ser tillbaka på med extra mycket glädje?
– Just nu är det inget jag går runt och tänker på. Ibland kan det väl hända att man reflekterar på vad man varit med om när man får frågor om det och då är det väl oftast OS eller kvartsfinalen mot Kanada 2023 som kommer upp och det är såklart häftiga minnen att ha och titta tillbaka på. Men jag hoppas och tror också att de bästa minnena fortfarande är framför oss, både för mig personligen men framförallt för laget. Det ska bli kul att se vad vi kan åstadkomma framöver.
I och med flytten till Linköping blev du även lagkapten, hur har du tagit dig an den rollen?
– Jag har väl egentligen bara fortsatt vara mig själv. Jag hade hela tiden en bra dialog med coacherna och vi var en hel kaptensgrupp med mig, Lova, Ayaka och Jessica som ledde laget tillsammans, för att inte nämna alla ledare vi hade i omklädningsrummet utan bokstav på bröstet. Det kommer sig naturligt att det blir lite mer involvering i vissa grejer med ett C men i övrigt så försökte jag bara fortsätta visa vägen med mina aktioner och mitt sätt att driva mig själv och mina lagkamrater varje dag. De valde mig av en orsak och det finns ju ingen anledning att helt plötsligt börja ändra en massa på mig själv oavsett om man har en bokstav på bröstet eller inte. Jag känner också att jag verkligen lärde mig väldigt mycket året som gick i rollen som kapten.
Det är fortfarande ett bra tag kvar innan säsongen men vad tycker du talar för att det kan bli en bra sådan för Linköping?
– Mycket tycker jag, vi har en bra stomme kvar från förra året och vi är alla väldigt revanschsugna efter förra säsongen. Jag tycker Sabina har gjort ett jättebra jobb med att plocka in nya spelare, alla med olika, bra och väldigt spännande kvaliteter som jag tror kommer göra oss till ett lag att räkna med. Det ska bli superkul att få träffa alla snart och jag tror och hoppas att vi ska kunna ta ytterligare kliv framåt kommande säsong.
Kommer du gå in i säsongen med några personliga mål som du hoppas uppnå?
– Mitt fokus ligger på vad jag kan göra i nuet så jag vill fortsätta utvecklas och bli bättre varje dag. Jag vill pusha mina lagkamrater så att de fortsätter växa och bli bättre och så att vi som lag ska kunna nå våra mål. Så det innebär väl egentligen att bli bättre på detaljer hela tiden, allt från skridskoåkning och taktiskt i spelet till mentalt och kost, osv. Det gäller att checka in varje dag med fokus på att bli bättre.
FAKTA: Sara Hjalmarsson
Ålder: 26 år
Position: forward
Moderklubb: HV71
Övriga klubbar i karriären: AIK, Providence College, Linköping
Statistik förra säsongen: 39 matcher, 42 poäng (19+23), 20 utvisningsminuter
Landskamper: 102 A
Mästerskap: 2 OS (2018,22) 5 VM (2017,19,22,23,24)
Kuriosa: Är den svenska fortfarande aktiva spelare som gjort flest poäng (122) i collegeligan.
