Det är dags att blicka tillbaka på en händelserik upplaga av Junior-VM.
På förhand spekulerades det i att JVM skulle kunna bli något alldeles extra då det ägde rum på kanadensisk is och precis så blev det. Efter nattens final mellan USA och Finland är det hög tid att summera turneringen och VMishockeys skribent Benjamin Lindkvist blickar tillbaka på en händelserik hockeyfest där det bjöds på både succéer och besvikelser.
Rätt lag vann
Eftersom JVM spelades i Ottawa lyftes Kanada fram som en stor förhandsfavorit och lönnlöven hoppades grusa USA:s drömmar om att vinna guld för andra året i rad men så blev det som bekant inte. USA vann nattens final mot Finland med 4-3 där Teddy Stiga blev stor matchhjälte i förlängningen och med lite distans är det inget snack om att rätt lag vann. USA klev in i turneringen med den – åtminstone enligt undertecknad – bästa truppen och man visade direkt varför.
Förutom förlusten i gruppspelet mot Finland gick amerikanerna rent i turneringen och man hade en bredd som inget annat lag var i närheten av. Det pratades mycket om de offensiva spelarna och visst höll kedjan med Ryan Leonard, James Hagens och Gabe Perreault toppklass men det fanns gott om andra guldkorn i truppen. Backduon där Cole Hutson – turneringens främsta enligt mig – och Zeev Buium ingick höll också en väldigt hög nivå och hela den förstafemman var starkt bidragande till att USA vann guldet.
Dessutom visade Trey Augustine att han är en av världens bästa målvakter när det kommer till juniorer och håller den fina utvecklingen i sig är det inget snack om att 19-åringen kommer ta en plats i Detroit inom ett par år. USA har i och med guldet gjort sig hemmastatt på hockeyns juniortron och en hel del talar för att man stannar kvar där ett bra tag framöver, årets trupp är nämligen väldigt ung och nästa säsong kan spelare som Hutson, Cole Eiserman, supertalangen Hagens och guldskytten Teddy Stiga vara med. Det är ingen slump att USA har två raka guld i JVM och tre raka finaler i U18-VM. Vem vet, det kanske kan bli ett tredje guld på hemmaplan i Minnesota om ett år?
Den svenska insatsen
Vad ska man egentligen säga om Juniorkronornas insats? Det bjöds på flertalet fina insatser och i stort gjorde man bra ifrån sig, men får ändå lämna JVM med en besk eftersmak i munnen. Det såg ju så bra ut i slutet av semifinalen mot Finland men sedan lyckades man inte knyta ihop säcken och i bronsmatchen mot Tjeckien föll man tungt efter en olidligt lång straffläggning där inte ens en storspelande Marcus Gidlöf i målet kunde säkra en bronsmedalj.
Att sluta fyra är inte fy skam men samtidigt den tråkigaste placeringen eftersom den betyder att man avslutar en turnering med två förluster och det är nog mer besvikelse än glädje som kommer prägla de svenska spelarnas minnen av JVM 2025. Det fanns dock glädjeämnen att lyfta fram. Axel Sandin-Pellikka visade varför han rankas som en av världens bästa juniorbackar och på forwardssidan tycker jag att Felix Unger Sörum visade att han inom en inte allt för lång framtid kan få chansen i NHL.
Dessutom klev David Edstrom fram när det behövdes som mest och även om nivån var något ojämn, visade Anton Wahlberg stundtals sin klass tack vare sin fysiska styrka och goda målsinne. Nu står Juniorkronorna dock inför en oviss framtid eftersom endast tre av spelarna kan vara med i JVM nästa säsong, vilket gör att det till stor del kommer byggas ett nytt lag präglat av förmågor från Småkronorna. Där finns talang, men man kan vara i gott slag redan nästa vinter?
Kanada – den stora besvikelsen
I många avseenden räknas Kanadensare som väldigt sympatiska och ödmjuka men när det kommer till ishockey är man experter på att slå sig för bröstet. De själva räknar sig som hockeyns nummer ett och på seniornivå är man utan tvekan en stormakt – men på juniorsidan är verkligheten en helt annan.
För ungefär ett år sedan föll Kanadas juniorer tungt mot Tjeckien i kvartsfinalen som spelades i Scandinavium. Besvikelsen var stor och siktet var redan inställt på revansch. 2024/25 skulle man få chansen att spela på hemmaplan och då skulle det minsann bli annorlunda. Nu vet vi hur det blev med den saken. Det kanadensiska laget hypade upp sig själva och många – inklusive undertecknad – var väldigt spänd på att se supertalangen Gavin McKenna. Skulle 17-åringen kunna göra succé redan i sitt första JVM? Svaret blev – nej.
Det blev visserligen ett mål i premiären mot Finland men i stort var forwardens insats rätt medioker och det var en del av Kanadas problem. Sedan hjälpte det naturligtvis inte att Matthew Schaefer skadade sig tidigt i turneringen. Många av de förväntade nyckelspelarna klev inte fram när det behövdes som mest och även om laget stundtals spelade på en imponerande nivå, var den alldeles för jämn. Dalarna var för många och tillslut vann Tjeckien kvartsfinalen rättvist. Två raka femteplatser är knappast vad den kräsna hockeypubliken önskat sig och nu krävs det krafttag för att åter göra Kanada till ett landslag att räkna med i JVM-sammanhang.
TRE SPELARE ATT MINNAS FRÅN JVM 2025
- Petteri Rimpinen (Finland)
Visst, det blev tillslut “bara” ett silver men jag tycker ändå att Rimpinen varit ett riktigt guldkorn i turneringen. Målvakten var den enskilt största anledningen till att Finland tog sig hela vägen till final och jag har aldrig sett en bättre eller mer dominant målvakt i ett JVM. Något som är extra imponerande med tanke på att han bara är 18 år och därmed även får vara med nästa år. Här har Finland en målvakt med grym potential. - Cole Hutson (USA)
Sandin-Pellikka blev utsedd till turneringens främsta back och svensken var stundtals väldigt bra men jag rankar Hutson snäppet högre. Amerikanen stod för flera avgörande insatser och målet i finalen blev ytterligare ett bevis på hur skicklig han faktiskt är. Med tanke på att 18-åringen även har två fina U18-VM bakom sig är det ytterst överraskande att det dröjde till en bra bit in i andrarundan innan någon klubb valde honom i NHL-draften. Washington kan mycket väl ha gjort årtiondets kap. - Ryan Leonard (USA)
Jag kommer minnas Leonard av två orsaker. Dels hans väldigt fina spel som visade varför han redan fått chansen att spela i USA:s A-landslag, men även hans kvalitéer att skapa irritation på läktaren. Trots sin goda fysik väljer forwarden att förstärka i närkamperna och det gjorde honom till ett av JVM:s största hattobjekt – åtminstone hos publiken. Det är dock något som Leonard säkert kan skratta åt nu när han vunnit två raka JVM-guld.
MER OM JUNIOR-VM: Här är spelarna som prisas i JVM 2025
Fotnot: Åsikterna i artikeln är skribentens egna, inte VMishockey’s.
