Idag vänder vi blicken mot den senaste upplagan av hockeyns World Cup.
Det kan kännas avlägset med landslagshockey i september månad men de senaste dagarna har det internationella ishockeyförbundet och NHL öppnat dörren på glänt till att man ska kunna spela World Cup 2024. Den här gången ser turneringen ut att spelas mitt i vintern men tidigare upplagor har ofta ägt rum under sensommaren och idag vänder vi blicken på dagen sex år tillbaka, då landslagen inledde sina träningsmatcher inför World Cup som startade den 17:e september 2016.
Länderna som var med i World Cup 2016
Grupp A
Tjeckien
Målvakter – Ondrej Pavelec (Manitoba Moose), Petr Mrázek (Detroit), Michal Neuvirth (Philadelphia)
Backar – Michal Jordán (Ak Bars Kazan), Michal Kempný (Chicago), Jakub Nakládal (Lokomotiv Yaroslavl), Roman Polák (Toronto), Tomas Kundratek (Slovan Bratislava), Andrej Sustr (Tampa Bay), Zbynek Michalek (Tuscon Roadrunners)
Forwards – Jakub Voracek (Philadelphia), Ondrej Palat (Tampa Bay), David Pastrnak (Boston), Roman Cervenka (Fribourg), Michal Frolik (Calgary), Martin Hanzal (Arizona), Radek Faksa (Dallas), Michal Birner (Traktor Chelyabinsk), Vladimir Sobotka (Avangard Omsk), Tomas Plekanec (Montréal), Dmitrij Jaskin (St Louis), Ales Hemsky (Dallas)
Temperaturen på laget: Mycket hade hänt i tjeckisk hockey sedan World Cup senast spelades, men en sak hade absolut inte hänt. Man hade inte vunnit något. Under början av 00-talet höll landslaget världsklass och vann flera VM-guld, men sedan kom en rätt tuff generationsväxling som man hade stora problem med. Spelare som Jakub Voracek och David Pastrnak höll dock hög klass och precis som vanligt var det mest fokus på offensiven. Inför turneringen fick man dessvärre beskedet att stjärnan Jaromir Jagr inte ville göra comeback i landslaget, detta trots en riktigt stark säsong 15/16 där det blev totalt 68 poäng i Florida.
USA
Målvakter – Ben Bishop (Tampa Bay), Jonathan Quick (Los Angeles), Cory Schneider (New Jersey)
Backar – Erik Johnson (Colorado), Jack Johnson (Columbus), John Carlson (Washington), Matt Niskanen (Washington), Ryan McDonagh (New York Rangers), Ryan Suter (Minnesota), Dustin Byfuglien (Winnipeg)
Forwards – Ryan Kesler (Anaheim), Patrick Kane (Chicago), Blake Wheeler (Winnipeg), Joe Pavelski (San Jose), T.J Oshie (Washington), Max Pacioretty (Montréal), James van Riemsdyk (Toronto), Zack Parise (Minnesota), Kyle Palmieri (New Jersey), Derek Stepan (New York Rangers), Brandon Dubinsky (Columbus), David Backes (Boston), Justin Abelkader (Detroit)
Temperaturen på laget: Precis som vanligt tillhörde USA en av förhandsfavoriterna, man hade byggt ett starkt lag som skulle kunna hävda sig mot de flesta andra i turneringen. En av styrkorna fanns i defensiven, man hade bland annat tre väldigt bra målvakter och även flertalet duktiga backar. I offensiven hoppades man naturligtvis mycket på fixstjärnan Patrick Kane som kom från en stark säsong där han bland annat vunnit poängligan, samt fått utmärkelsen som ligans MVP. Skulle USA gå hela vägen i World Cup hängde mycket på honom.
Kanada
Målvakter – Carey Price (Montréal), Braden Holtby (Washington), Corey Crawford (Chicago)
Backar – Jay Bouwmeester (St Louis), Marc-Edouard Vlasic (San Jose), Jake Muzzin (Los Angeles), Shea Weber (Montréal), Drew Doughty (Los Angeles), Alex Pietrangelo (St Louis), Brett Burns (San Jose)
Forwards – Sidney Crosby (Pittsburgh), Brad Marchard (Boston), Ryan Getzlaf (Anaheim), John Tavares (New York Islanders), Jonathan Toews (Chicago), Claude Giroux (Philadelphia), Ryan O’Reilly (Buffalo), Patrice Bergeron (Boston), Corey Perry (Anaheim), Logan Couture (San Jose), Joe Thornton (San Jose), Matt Duchene (Colorado), Steven Stamkos (Tampa Bay)
Temperaturen på laget: Om USA var en av förhandsfavoriterna var Kanada den största, laget kom till World Cup som regerande mästare och man hade som bekant även nått final 1996. Truppen var fylld till bredden med stjärnor, på målvaktssidan hade man tre av världens främsta och offensiven var en våt dröm för alla hockeyälskare. Stjärnor som Joe Thornton, Jonathan Toews och inte minst Steven Stamkos skulle visa att Kanada fortsatt var nummer ett i världen. Dessutom skulle World Cup bli tillfället då Sidney Crosby tog över efter Wayne Gretzky (1996) och Mario Lemieux (2004).
Team Europe
Målvakter – Thomas Greiss (New York Islanders), Jaroslav Halak (New York Islanders), Philipp Grubauer (Washington)
Backar – Luca Sbisa (Vancouver), Dennis Seidenberg (New York Islanders), Christian Ehrhoff (Köln), Mark Streit (Philadelphia), Zdeno Chára (Boston), Andrej Sekera (Edmonton), Roman Josi (Nashville)
Forwards – Thomas Vanek (Detroit), Anze Kopitar (Los Angeles), Nino Niederreiter (Minnesota), Mats Zuccarello (New York Rangers), Leon Draisaitl (Edmonton), Tomas Tatar (Detroit), Marian Hossa (Chicago), Frans Nielsen (Detroit), Tobias Rieder (Arizona), Mikkel Bödker (San Jose), Marian Gaborik (Los Angeles), Jannik Hansen (Vancouver), Pierre-Édouard Bellemare (Philadelphia)
Temperaturen på laget: Något som var nytt för World Cup 2016 var att Europa skulle få vara representerat med ett lag kombinerat med spelare från hela kontinenten. Det gjorde att “Team Europe” var ett av de på förhand mest intressanta lagen, även om det naturligtvis fanns en del frågetecken kring om ett hopplockat lag skulle kunna hitta varandra på kort tid. Rutin fanns det som tur var så det räckte och blev över, spelare som Marian Hossa, Marian Gaborik och Anze Kopitar utgjorde en stark offensiv och i Roman Josi och Zdeno Chára fanns två riktigt bra backar. Kanske skulle Europa bli att räkna med?
Grupp B
Finland
Målvakter – Pekka Rinne (Nashville), Tuukka Rask (Boston), Mikko Koskinen (SKA St Petersburg)
Backar – Jyrki Jokipakka (Calgary), Esa Lindell (Dallas), Olli Määtä (Pittsburgh), Sami Vatanen (Anaheim), Ville Pokka (Rockford), Sami Lepistö (Salavat Yulaev Ufa), Rasmus Ristolainen (Buffalo)
Forwards – Joonas Donskoi (San Jose), Lauri Korpikoski (Dallas), Erik Haula (Minnesota), Jori Lehterä (St Louis), Patrik Laine (Winnipeg), Jussi Jokinen (Florida), Leo Komarov (Toronto), Teuvo Teräväinen (Carolina), Valtteri Filppula (Tampa Bay), Sebastian Aho (Carolina), Alexander Barkov (Florida), Mikko Koivu (Minnesota), Mikael Granlund (Minnesota)
Temperaturen på laget: En hel del hade hänt inom finsk hockey sedan World Cup spelades 2004, levande legender som Teemu Selänne och Saku Koivu hade tackat för sig men det fanns fortfarande en del från “det gamla gardet” som hängde i. Bland dessa vilade ett tungt ansvar på Mikko Koivu, Sakus lillebror, som till vardags var lagkapten i Minnesota och som fått samma roll i landslaget. Man hoppades även mycket på den nya generationen där spelare som Mikael Granlund och Patrik Laine skulle visa att framtiden ändå kunde se rätt ljus ut. Målvaktsduon Pekka Rinne/Tuukka Rask var dessutom en av turneringens främsta, så visst fanns det anledning för den finska hockeypubliken att följa lejonen.
Ryssland
Målvakter – Sergei Bobrovski (Columbus), Andrei Vasilevsky (Tampa Bay), Semyon Varlamov (Colorado)
Backar – Dmitri Kulikov (Buffalo), Alexei Yemelin (Montréal), Alexei Marchenko (Detroit), Nikita Nesterov (Tampa Bay), Dmitri Orlov (Washington), Nikita Zaitsev (Toronto), Andrei Markov (Montréal)
Forwards – Nikita Kucherov (Tampa Bay), Vladimir Tarasenko (St Louis), Artemi Panarin (Chicago), Vadim Shipachyov (SKA St Petersburg), Yevgeni Kuznetsov (Washington), Yevgeni Malkin (Pittsburgh), Alexander Ovechkin (Washington), Pavel Datsyuk (SKA St Petersburg), Artem Anisimov (Chicago), Vladislav Namestnikov (Tampa Bay), Nikita Kulyomin (New York Islanders), Ivan Telegin (CSKA Moskva)
Temperaturen på laget: Efter att ha missat final både 1996 och 2004 ställde Ryssland in siktet på revansch. Man tog sig till turneringen med ett minst starkt lag på pappret där Alexander Ovechkin, en intressant talang 2004, numera var den största stjärnan och en av världens främsta spelare. Med sig hade han bland annat Yevgeni Malkin och Nikita Kucherov vilket gjorde den ryska offensiven till ett möjligt hos för de övriga lagen i turneringen. Dessutom fanns veteranen Pavel Datsyuk med i truppen, detta trots att han nyligen avslutat sin tid i NHL och numera skulle spela hemma i Ryssland. Konkurrensen var hård, men Ryssland hade ett tillräckligt bra lag för att gå långt.
Sverige
Målvakter – Henrik Lundqvist (New York Rangers), Jacob Markström (Vancouver), Jhonas Enroth (Toronto)
Backar – Erik Karlsson (Ottawa), Anton Strålman (Tampa Bay), Niklas Hjalmarsson (Chicago), Mattias Ekholm (Nashville), Hampus Lindholm (Anaheim), Oliver Ekman-Larsson (Arizona), Victor Hedman (Tampa Bay)
Forwards – Nicklas Bäckström (Washington), Henrik Sedin (Vancouver), Daniel Sedin (Vancouver), Filip Forsberg (Nashville), Mikael Backlund (Calgary), Patric Hörnqvist (Pittsburgh), Gabriel Landeskog (Colorado), Patrik Berglund (St Louis), Carl Hagelin (Pittsburgh), Loui Eriksson (Vancouver), Carl Söderberg (Colorado), Marcus Krüger (Chicago), Jakob Silfverberg (Anaheim)
Temperaturen på laget: Efter misslyckandet -04 hade den gyllene generationen med Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström i spetsen hunnit med att både vinna OS-guld (2006) och avsluta sina karriärer. Nu föll ansvaret på en ny kull spelare där bland annat Nicklas Bäckström och Gabriel Landeskog förväntades dra ett tungt lass. Backduon Victor Hedman och Erik Karlsson höll toppklass och de telepatiska tvillingarna Sedin bidrog med värdefull rutin i ett lag som hade förutsättningar att gå långt i turneringen. Lägg därtill Henrik Lundqvist som fortfarande räknades som en av världens främsta målvakter.
Team North America
Målvakter – John Gibson (Anaheim), Matt Murray (Pittsburgh), Connor Hellebuyck (Winnipeg)
Backar – Ryan Murray (Columbus), Morgan Reilly (Toronto), Aaron Ekblad (Florida), Jacob Trouba (Winnipeg), Shayne Gostisbehere (Philadelphia), Seth Jones (Columbus), Colton Parayko (St Louis)
Forwards – Johnny Gaudreau (Calgary), Jack Eichel (Buffalo), J.T Miller (New York Rangers), Auston Matthews (Toronto), Mark Scheifele (Winnipeg), Connor McDavid (Edmonton), Nathan MacKinnon (Colorado), Vincent Trocheck (Florida), Ryan Nugent-Hopkins (Edmonton), Sean Couturier (Philadelphia), Dylan Larkin (Detroit)
Temperaturen på laget: Precis som i Grupp B fanns det även ett slags “all-star team” i den här gruppen, men här handlade det om spelare som snarare var ett best of the rest från Nordamerika. Spelare som inte tycktes platsa i Kanada eller USA men som ändå kändes tillräckligt bra för att få vara med i turneringen. Såhär i efterhand kan man kanske tycka att Auston Matthews (USA) och Connor McDavid skulle fått chansen i sina riktiga landslag, den senare skulle få sitt genombrott den kommande säsongen och dessutom vinna både poängligan och ta emot priset som ligans MVP. Men det var det nog rätt få som anade sensommaren 2016.
En efterlängtad återkomst
Det tog tolv år men sensommaren 2016 var det äntligen dags för World cup att spela igen. Den här gången stod den klassiska hockeystaden Toronto som värd och det skulle visa sig bli en riktig publikfest när världens främsta spelare fick chansen att mäta sig mot varandra.
För svensk del fanns stora förhoppningar om att göra bättre ifrån sig än 2004 och det började lovande, i premiären besegrades Ryssland efter att Victor Hedman gjort det matchvinnande målet. Två dagar senare stod Finland för motståndet och även den gången blev det svensk seger efter att Henrik Lundqvist räddat 36 skott och hållit nollan. I den matchen fungerade defensiven på ett fläckfritt sätt men i gruppavslutningen mot Team North America var det mer öppna spjäll, där fick man tillslut se sig besegrat efter att Nathan McKinnon gjort 4-3 i förlängningen.
Sämst när det gäller som mest – igen
2004 visade Tre Kronor stundtals upp ett riktigt fint spel innan Tjeckien stod för en riktig kross i kvartsfinalen. Det skulle inte få hända igen. Därför kändes det extra bra när Nicklas Bäckström gav Sverige ledningen i andra perioden i semifinalen mot Team Europe som dock sedan svarade med två mål, först genom Marian Gaborik och sedan Tomas Tatar. Erik Karlsson skulle kvittera med ungefär fem minuter kvar att spela vilket tvingade fram en förlängning men väl där klev Tatar fram och med sitt andra mål för kvällen skickade han ut Sverige ut turneringen. Även den här gången efter att ha gjort en kvartsfinal där det fanns mer att önska, effektiviteten i offensiven var långt ifrån bra och besvikelsen stor efter slutsignalen.
Kvar på hockeytronen
Samtidigt som vissa lag inte alls lyckades (läs USA och Tjeckien) skulle World Cup bli betydligt roligare för andra. Team Europe var ett hopplock av spelare från lite mindre hockeynationer men man visade upp ett riktigt fint spel där bland besegrade USA med 3-0 i premiären. Även insatsen i semin mot Sverige imponerade men nu ställdes man inför en minst sagt tuff motståndare – Kanada.
Två år tidigare hade Kanada vunnit OS-guld i Sochi och det fanns inga planer att lämna hockeytronen. Anförda av Sidney Crosby var siktet inställt på en ny titel och man fick en drömstart i finalens dubbelmöte, man vann den första ronden med 3-1 i en match där Crosby spelade fram till två av målen. I returen tog Europe ledningen genom Zdeno Chara men sedan kvitterade Patrice Bergeron och i tredje perioden kunde Brad Marchand skjuta hem titeln till Kanada.
POÄNGLIGAN
1. Sidney Crosby (Kanada), 10 poäng
2. Brad Marchand (Kanada), 8 poäng
3. Patrice Bergeron (Kanada), 7 poäng
SKYTTELIGAN
1. Brad Marchand (Kanada), 5 mål
2. Patrice Bergeron (Kanada), 4 mål
3. Sidney Crosby (Kanada), 3 mål
Tomas Tatar (Team Europe, Slovakien), 3 mål
Jonathan Toews (Kanada), 3 mål
MÅLVAKTSLIGAN (med fler än tre matcher spelade)
1. Carey Price (Kanada), 95.7%
2. Jaroslav Halak (Team Europe, Slovakien), 94.1%
3. Henrik Lundqvist (Sverige), 94.0%
Vad har du för minnen från World Cup 2016?
