Vi rundar av dagen med en historisk tillbakablick. 

De senaste dagarna har det spekulerats vilt kring om World Cup kan vara på väg att återuppstå, NHL har öppnat dörren på glänt till att låta världens bästa spelare få vara med och representera sina länder igen. Något som inte skett sedan OS 2014. World Cup har inte spelats sedan sommaren 2016 och vi på VMishockey tänkte vandra i minnenas allé för att blicka tillbaka på de tidigare turneringarna som ägt rum. Vi inleder med premiären, som skedde i augusti och september 1996.

Länderna som var med i World Cup 1996

Grupp A

Finland

Målvakter – Jarmo Myllys (Luleå), Markus Ketterer (Färjestad), Kari Takko (Ässät)
Backar – Hannu Virta (TPS), Janne Laukkanen (Ottawa), Teppo Numminen (Phoenix), Marko Kiprusoff (Malmö), Petteri Nummelin (Frölunda), Jyrki Lumme (Vancouver), Mika Strömberg (Jokerit), Janne Niinimaa (Philadelphia)
Forwards – Sami Kapanen (Hartford), Kai Nurminen (Los Angeles), Jere Lehtinen (Dallas), Jari Kurri (Anaheim), Raimo Helminen (Ilves), Ville Peltonen (San Jose), Saku Koivu (Montréal), Christian Ruutu (Grasshopper), Mika Nieminen (Grasshopper), Juha Ylönen (Springfield), Teemu Selänne (Anaheim)

Lagets största stjärna: Visst, Teemu Selänne slog igenom med dunder och brak några år senare och var Anaheims största stjärna, men i landslaget fanns det fortfarande en som var ännu större. Något som kanske kan tyckas konstigt eftersom även Jari Kurri spenderade den här säsongen i just Anaheim, men den rutinerade forwarden hade mängder av rutin och var trots allt ett tungt namn i hockeyvärlden. Det berodde naturligtvis mycket på hans förflutna i Edmonton där han vann Stanley Cup hela fem gånger mellan 1980-90. Nästan alltid med en viss Wayne Gretzky som radarpartner. Hade en enastående karriär som redan 1996 gjort honom till en levande legend i Finland.

Sverige

Målvakter – Tommy Salo (New York Islanders), Johan Hedberg (Leksand), Tommy Söderström (Utah)
Backar – Leif Rohlin (Vancouver), Peter Popovic (Montréal), Tommy Albelin (Calgary), Calle Johansson (Washington), Mattias Norström (Los Angeles), Kenny Jönsson (New York Islanders), Nicklas Lidström (Detroit), Roger Johansson (Färjestad)
Forwards – Mats Sundin (Toronto), Peter Forsberg (Colorado), Daniel Alfredsson (Ottawa), Patrik Juhlin (Philadelphia Phantoms), Michael Nylander (Lugano), Markus Näslund (Vancouver), Niklas Andersson (New York Islanders), Niklas Sundström (New York Rangers), Jonas Bergqvist (Leksand), Johan Garpenlöv (Florida), Andreas Johansson (New York Islanders), Fredrik Nilsson (Luleå), Mikael Andersson (Tampa Bay)

Lagets största stjärna: Tre Kronor hade flera tunga namn i truppen men Mats Sundin stack ut lite extra ur mängden, dels för att han redan hunnit göra flera fina säsonger i NHL (bland annat 114 poäng säsongen 92/93) men även för att han alltid presterade bra i landslaget. Något som starkt bidrog till att nummer tretton fick vara lagkapten.

Tyskland 

Målvakter – Olaf Kölzig (Washington), Klaus Merk (Berlin), Joseph Heiss (Köln)
Backar – Erich Goldmann (Kaufbeurer), Daniel Kunce (Kaufbeurer), Torsten Keinass (Nürnberg), Daniel Nowak (SERC Wild Kings), Michael Heidt (Landshut), Bradley Bergen (Düsseldorf), Mirko Lüdemann (Köln), Jayson Meyer (Köln)
Forwards – Mark MacKay (SERC Wild Kings), Peter Draisaitl (Köln), Benoit Doucet (Düsseldorf), Thomas Brandl (Düsseldorf), Jochen Hecht (Adler Mannheim), Dieter Hegen (Düsseldorf), Andreas Lupzig (Köln), Leo Stefan (Düsseldorf), Jan Benda (Spartak Prag), Jürgen Rumrich (Berlin), Stefan Ustorf (Portland), Reemt Ryka (Krefeld)

Lagets största stjärna: Tysk hockey rosade inte direkt marknaden under mitten av 90-talet men i Olaf Kölzig hade man åtminstone en spelare som höll hög klass även internationellt. Målvakten spenderade nästan hela karriären i Nordamerika och inför World Cup hade han börjat etablera sig på allvar i Washington, där det tillslut skulle komma bli hela femton säsonger.

Tjeckien 

Målvakter – Roman Turek (Michigan), Petr Briza (Landshut), Roman Cechmanek (HC Vsetin)
Backar – Stanislav Neckar (Ottawa), Frantisek Kaberle (Modo), Michael Sykora (San Jose), Jiri Slegr (Södertälje), Drahomir Kadlec (Kaufbeurer), Jiri Veber (HC Vsetin), Jiri Vykoukal (Spartak Prag), Roman Hamrik (Tampa Bay)
Forwards – Jaromir Jagr (Pittsburgh), Bobby Holik (New Jersey), Petr Nedved (Pittsburgh), Robert Reichel (Calgary), Jiri Dopita (HC Vsetin), Petr Sykora (New Jersey), Martin Rucinsky (Montréal), Josef Beranek (HC Vsetin), Pavel Patera (AIK), Robert Lang (Spartak Prag), Martin Procházka (AIK), Jiri Kucera (Plzen), Martin Straka (Florida), Radek Bonk (Ottawa), Otakar Vejvoda (AIK)

Lagets största stjärna: Visst, Tjeckien åkte till turneringen med ett starkt lag men det var inget snack om vem som var den största stjärnan. Jaromir Jagr rankades som en av världens bästa spelare under hela 90-talet och är idag ansedd som en av tidernas främsta, mycket tack vare sina insatser just under tiden i Pittsburgh där han bland annat gjorde 172 poäng säsongen innan det var dags för World Cup. Få kunde nog ana att forwarden skulle spela professionell hockey även säsongen 2021/22…

Grupp B

Kanada

Målvakter – Martin Brodeur (New Jersey), Curtis Joseph (Edmonton), Bill Ranford (Boston)
Backar – Lyle Odelein (New Jersey), Sylvain Cóte (Washington), Scott Stevens (New Jersey), Adam Foote (Colorado), Rob Blake (Los Angeles), Paul Coffey (Hartford), Scott Niedermayer (New Jersey), Éric Desjardins (Philadelphia)
Forwards – Wayne Gretzky (New York Rangers), Steve Yzerman (Detroit), Brendan Shanahan (Detroit), Mark Messier (New York Rangers), Eric Lindros (Philadelphia), Vincent Damphousse (Montréal), Joe Sakic (Colorado), Theo Fleury (Calgary), Adam Graves (New York Rangers), Rob Brind’ Amour (Philadelphia), Pat Verbeek (Dallas), Keith Primeau (Hartford), Trevor Linden (Vancouver)

Lagets största stjärna: Som ni ser var den kanadensiska truppen fylld till bredden med stjärnor men det är klart att en spelare stack ut lite extra. Efter att ha dominerat världshockeyn tillsammans med Edmonton under stora delar av 80-talet fortsatte Wayne Gretzky sin karriär med att göra en minst sagt uppmärksammad flytt till Los Angeles. Inför World Cup flyttade han dock vidare till New York Rangers (via St Louis) , där karriären skulle avslutas några år senare. Fyra Stanley Cup-segrar och tio gånger vinnare av poängligan säger en del om hur dominant Gretzky var. Inför World Cup var tanken att stjärnan skulle leda Kanada till historiska första segern. Frågan var – skulle han lyckas?

USA

Målvakter – Mike Richter (New York Rangers), Guy Herbert (Anaheim), Jim Carey (Washington)
Backar – Mathieu Schneider (Toronto), Shawn Chambers (New Jersey), Derian Hatcher (Dallas), Gary Suter (Chicago), Phil Housley (Washington), Chris Chelios (Chicago), Kevin Hatcher (Pittsburgh), Brian Leetch (New York Rangers)
Forwards – John LeClair (Philadelphia), Mike Modano (Dallas), Keith Tkachuk (Phoenix), Brett Hull (St Louis), Doug Weight (Edmonton), Tony Amote (Chicago), Bryan Smolinski (New York Islanders), Adam Deadmarch (Colorado), Bill Guerin (New Jersey), Briana Rolston (New Jersey), Scott Young (Colorado), Steve Konowalchuk (Washington), Joel Otto (Philadelphia), Shawn McEachern (Ottawa), Pat LaFontaine (Buffalo)

Lagets största stjärna: USA hade inte riktigt lika stark trupp som Kanada men det fanns ändå gott om riktigt bra spelare, inte minst i offensiven. Kampen om att vara lagets största stjärna var hård, men efter att ha gjort en riktigt stark säsong 95/96 kändes Keith Tkachuk lite extra het. Åtminstone om man frågade honom själv, självförtroendet var en av forwardens främsta styrkor men han skulle faktiskt vinna NHL:s skytteliga den kommande säsongen.

Ryssland

Målvakter – Nikolai Khabibulin (Phoenix), Andrei Trefilov (Buffalo), Mikhail Shatelenkov (Anaheim)
Backar – Igor Ulanov (Tampa Bay), Dmitri Yushkevich (Toronto), Darius Kasparaitis (New York Islanders), Vyacheslav Fetisov (Detroit), Vladimir Malakhov (Montréal), Sergei Gonchar (Washington), Alexei Zhitnik (Buffalo), Alexander Karpovtsev (New York Rangers), Sergei Zubov (Dallas), Oleg Tverdovsky (Phoenix)
Forwards – Alexei Yashin (Ottawa), Sergei Fedorov (Detroit), Alexander Mogilny (Vancouver), Alexei Zhamnov (Chicago), Igor Larionov (Detroit), Andrei Kovalenko (Edmonton), Alexander Semak (Vancouver), Vyacheslav Kozlov (Detroit), Sergei Berezin (Toronto), Valeri Bure (Montréal), Valeri Zelepukin (New Jersey), Alexei Kovalev (New York Rangers), Andrei Nikolishin (Washington), Sergei Nemchinov (New York Rangers)

Lagets största stjärna: Gamla legendarer som Fetisov och Larionov till trots, Rysslands största stjärna i World Cup var Sergei Fedorov. Forwarden kom till turneringen med en fenomenal säsong i ryggen, där det blev hela 127 poäng i Detroit, varav 20 under slutspelet. Noterbart är att World Cup-96 blev det första mästerskapet som Fedorov spelade under rysk flagg, tidigare hade han både VM och Canada Cup på sitt CV men då tillsammans med Sovjet.

Slovakien

Målvakter – Igor Murin (Dukla Trencin), Roman Mega (Slovan Bratislava), Jaromir Dragan (Kosice)
Backar – Jergus Baca (Olomouc), Stanislav Jasecko (Grand Rapids), Matej Bukna (Slovan Bratislava), Marian Smerciak (Zlin), Lubomir Visnovsky (Slovan Bratislava), Lubomir Sekeras (Trinec), Ivan Droppa (Carolina Monarchs), Robert Svehla (Florida), Jan Varholik (Kosice)
Forwards – Peter Bondra (Washington), Zigmund Palffy (New York Islanders), Pavol Demitra (Grand Rapids), Jozef Stümpel (Boston), Vlastimil Plavucha (Kosice), Lubomir Kolnik (Slovan Bratislava), Zdeno Ciger (Slovan Bratislava), Jozef Voskar (Slovan Bratislava), Miroslav Satan (Edmonton), Richard Zednik (Portland), Peter Bartos (MHC Martin), Lubomir Rybovic (Kosice), Oto Hascak (Vsetin), Slavomir Ilavsky (Kosice)

Lagets största stjärna: World Cup ägde rum några år innan den slovakiska hockeyrevolutionen skulle ta fart på allvar, men redan 1996 hade man ett par riktigt bra spelare i sitt landslag. Den största stjärnan var utan tvekan Peter Bondra, som slog sig in i Washington redan som rookie och som 1996 var en av lagets ledande spelare. Säsongen innan World Cup noterades forwarden för imponerande 52 mål och totalt 80 poäng i grundserien. Skulle Slovakien skrälla hängde mycket på Bondra.

Gruppspelet – ett svenskt formbesked

Efter att ha förlorat en inledande uppvärmningsmatch mot Ryssland (2-3) fanns det en del frågetecken kring hur Tre Kronor stod sig i konkurrensen, men man skulle snart ge svar på tal. I premiären mot Tyskland blev det seger med hela 6-1 efter att Nicklas Lidström inlett målskyttet och ett par dagar sedan lyckades man även besegra Tjeckien med 3-0 efter att Tommy Söderström hållit nollan. Det resultatet gjorde den tjeckiska publiken i Prag besvikna och allt ifrån läskflaskor till puckar slängdes in i slutsekunderna. Att formen var god tycktes tämligen säkert och blev än mer tydligt när det även blev seger mot Finland (5-2) i den avslutande gruppspelsmatchen. Sverige vann därmed Grupp A efter att ha tagit tre raka segrar, vilket lovande gott inför slutspelet.

Samtidigt som Tre Kronor imponerade hemma i Europa gjorde USA samma sak i Nordamerika, man inledde genom att besegra rivalen Kanada med 5-3 och sedan vann man mot Ryssland med 5-2 innan Slovakien fick se sig slaget med hela 9-3 efter att Keith Tkachuk gjort tre av målen. För Slovakiens del blev det en minst sagt tung turnering som man lämnade med tre raka förluster och en dyster målskillnad på 9-19. Förhandsfavoriten Kanada slutade tvåa i grupp B och där visade sig premiärsegern mot Ryssland (5-3) bli avgörande för placeringen.

Ett dramatiskt uttåg

Efter att ha imponerat under hela gruppspelet fanns det stora förhoppningar om att Tre Kronor skulle lämna World Cup med segern, men i semifinalen – man avancerade direkt dit tack vare segern i gruppen – väntade tuffast möjliga motstånd i form av Kanada. Matchen, som spelades i Philadelphia, skulle visa sig bli ett riktigt drama där minst sagt små marginaler avgjorde.

Ett fysiskt spelande Kanada skulle få en bra start på matchen genom Eric Lindros ledningsmål och man skulle även utöka till 2-0 genom Scott Niedermayer. Där och då såg läget dystert ut för Tre Kronor men man skulle resa sig, först genom en riktig kanon från mittzonen av Tommy Albelin och en stund senare kunde man även kvittera genom Michael Nylander. Målet tvingade fram en dramatisk förlängning där Sverige hade flertalet bra chanser innan Theo Fleury kunde skjuta Kanada till final med endast tolv sekunder kvar av den andra förlängningsperioden.

Tungviktarnas final

Efter att ha besegrat Sverige kunde Kanada se fram emot en riktig drömfinal mot sin största rival – USA. Detta efter att amerikanerna vunnit sin semifinal mot Ryssland med komfortabla 5-2 i en match där Brett Hull stod för två av lagets mål. Nu väntade ett riktigt tungviktsmöte som skulle visa sig bli minst lika dramatiskt som Tre Kronors semifinal.

Det som gjorde World Cup 1996 speciellt var att man spelade en finalserie i bäst av tre, och redan det första mötet bjöd på det mesta en hockeyälskare kan önska sig. USA gick ifrån till 2-1 men sedan vände Kanada och när Theo Fleury satte 3-2 var segern nära. USA gav dock inte upp och kunde kvittera genom John LeClair med sju sekunder kvar av den tredje perioden, men i den efterföljande förlängningen kunde Steve Yzerman skjuta hem segern till Kanada. Än en gång visade laget att man är som bäst när det gäller som mest.

I rond två skulle det dock gå tyngre, den vann USA med stabila 5-2 efter att nyss nämnda LeClair gjort två av lagets mål. Därmed tvingade man fram en tredje och helt avgörande match som spelades i Montréal den 14:e september 1996. Allt var upplagt för att Kanada skulle kunna säkra segern på hemmaplan men USA stod för en i stort sett perfekt match där flera av lagets nyckelspelare klev fram när det gällde som mest, man lyckades vända 1-2 till seger med 5-2 efter man gjort fyra mål på tre minuter i slutet av den tredje perioden.

En stor del i USA:s framgång kunde tillskrivas forwarden Brett Hull som bland annat stod för sju mål och med sina totalt elva poäng tog han hem turneringens poängliga. Man kan även tacka målvakten Mike Richter som klev fram på ett stort sett i finalserien och som blev en av totalt fyra spelare från USA som tog plats i turneringens All-star team. Något som även svenskduon Calle Johansson och Mats Sundin blev.

WORLD CUPS ALL-STAR TEAM 1996 
Målvakt – Mike Richter (USA)
Backar – Calle Johansson (Sverige) och Chris Chelios (USA)
Forwards – Brett Hull (USA), Mats Sundin (Sverige) och John LeClair (USA)

Turneringen blev ett på många sätt lyckat experiment som visade att det fanns en hunger att vilja se världens bästa spelare mäta sina krafter mot varandra, något som varit långt ifrån vanligt tidigare. Det skulle dock dröja till 2004 innan det var dags för nästa World Cup att spelas, men det är en helt annan historia…

Har du några minnen från World Cup 1996? 

Annons | 18+ | R&V gäller | Spela ansvarsfullt - www.stödlinjen.se
Sportskribent Benjamin är en 29 år gammal hockeyälskare med extra inriktning inom svensk klubb och landslagshockey. Han har tidigare jobbat för en klubb i Hockeyallsvenskan och skapat hockeysändningar i allt från Hockeyallsvenskan till Hockeytrean. På fritiden så driver han en egen hemsida med fokus på Hockeyettan. Kontakt: benjamin@vmishockey.se

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här