En av svensk hockeys främsta på damsidan gör sig redo för ett nytt äventyr.
Efter flera säsonger som en av SDHL:s främsta spelare är det snart dags för Lina Ljungblom att ta klivet över till den nya proffsligan PWHL där spel i Montréal väntar. VMishockey.se tog ett snack med landslagsstjärnan för att höra hur tankarna går inför flytten till Kanada.
I slutet av månaden är det dags för Damkronornas första turnering, i hur pass bra form kan man vara redan såhär pass tidigt på säsongen?
– Jo men jag tror dom flesta är i ganska bra form. Nu har många kört en del veckor med isträningar samt matcher, sen det klart det är tidigt på säsongen men visst ska man vara redo för att vi ska kunna ta nästa kliv i damkronorna.
Tidigare under sommaren stod det klart att du tar steget över till proffsligan PWHL och Montréal, hur känns det att stå inför ett sånt pass stort äventyr?
– Det känns jättespännande. Jag känner att det är där jag förhoppningsvis kommer kunna ta nästa kliv i min hockey karriär men också mig som människa. Sen vet man aldrig hur det kommer att bli men jag längtar tills det drar igång.
Du blev som bekant draftad redan förra året, hur kändes det att inte kunna flytta över till Kanada direkt?
– Jo visst var det en del tankar som gick hur det skulle bli men jag lät folk runt omkring mig sköta den biten. Försökte ha mitt fulla fokus på laget i Modo och min egna utveckling under den tiden och tycker ändå att det löste sig bra tillslut.
Det dröjer fortfarande ett tag innan säsongen drar igång med spel i Nordamerika men har du fått några första intryck av din nya klubb?
– Har fått ett mycket bra första intryck av klubben, fansen och tjejerna där tycker jag. Som jag fått till mig är att klubben i stort är väldigt drivna i att utvecklas och bli ännu bättre.
“Kommer bli väldigt lärorikt”
Förra säsongen fick ligan i Nordamerika en hel del uppmärksamhet, hur pass intensivt följde du den?
– Försökte följa den så gått det gick. Tittade några matcher men framförallt sång man hur stort det var när jag väl var på plats och titta några matcher efter VM nu i våras. Engagemanget med fansen runt om kring ligan och hur folket har en hel annan syn på damhockey där kontra Sverige måste jag säga.
I somras draftades Anna Kjellbin av Montréal, vad skulle det betyda att inte bara vara en utan två svenskor i laget?
– Jag hade tyckt det varit jätte kul om ”Kjelle” hade spelat där också. Samt skönt att känna någon och kunna få en trygghet i det. Så hoppas verkligen att hon kommer över.
Den här vintern får du lära känna många nya spelare, hur tror du det kommer bli att plötsligt ha en stjärna som Marie-Philip Poulin i ditt lag, och inte som motståndare?
– Jag tror det kommer bli väldigt lärorikt att ha henne och de andra spelaren runt omkring mig, dagligen. Få ta och lära sig av dom samt att kunna få tävla mot dom under träningar kommer vara grymt roligt.
Trots att det blev förlust i finalen mot Luleå känns det som du lämnar Modo med flaggan i topp efter en väldigt stark säsong – hur skulle du summera din tid i klubben?
– En lärorik tid har det varit i Modo. Kom till ett Modo som kvalade ur SDHL till att förra året stå i en final, så det varit en fantastisk resa att varit med på. Sen har jag fått mycket verktyg som har lett till att jag står där jag står idag. Fantastiska tjejer i laget genom åren samt tränare och folk runt omkring.
“Väldigt mäktigt”
Spolar vi tillbaka bandet några år så spelade du en hel del i moderklubben Skövdes ungdomslag på herrsidan, hur ser du tillbaka på den erfarenheten idag?
– Det är en blandad känsla kring den tiden. Det var en tuff tid att ta plats och presterar som tjej bland killarna. Framförallt i senare ålder. Tror jag lärt mig enormt mycket under den tiden och att jag än idag förstår att jag inte får något gratis eller tar något för givet. Men har många bra minnen från tiden med killarna också.
De tre senaste åren har Damkronorna åkt ut i kvartsfinalen, vad tror du krävs för att ni ska kunna ta er ytterligare ett steg närmare en medaljmatch i ett VM eller OS?
– Hade vi kunnat lyckats ta förstaplatsen i gruppspelen i turneringarna så hade vi sluppit möta Kanada och även USA och haft en större chans att gå vidare. Men i det långsiktiga så är drömmen och målet för i alla fall mig att ta guld. Och då behöver man vinna mot alla lag, inklusive Kanada och USA.
Att vara med i ett olympiskt spel brukar beskrivas som bland det största man kan vara med om, hur minns du tillbaka på tiden i Kina för ungefär två år sedan?
– Lite overkligt att man fått vara med i ett OS. Sen var tiden speciell då det var Corona under tiden och mycket var annorlunda och rädslan över att bli sjuk var ju väldigt stor. Så mycket av tiden var fokus på bara hockeyn och att inte få Corona. Så det var till viss del svårt att förstå och ta in att man var på just ett OS. Men invigning var väldigt mäktigt så det kommer jag minnas lång tid framöver.
Nu väntar som sagt var ett nytt äventyr i Kanada, hur tror du att din spelstil kommer passa spelet i Nordamerika och PWHL?
– Om jag känner mig och min hockey rätt så tror jag spelstilen där kommer passa mig. Samt få mig att utveckla de delar jag är mindre bra på. Gillar spelet på liten rink, det går fortare och man hinner inte tänka lika mycket. Ju mindre jag får tänka, ju bättre är jag. Så högre intensitet ger mig också en större chans att utveckla min snabbhet och uthållighet som jag strävar efter att bli bättre på. Så jag hoppas och tror det kommer passa mig väldigt bra. Men tiden får ju utvisa detta såklart.
MER OM PWHL: Så gick det i PWHL-draften 2024
