Det finns spelare som har hockeyn i blodet.
“Äpplet fallet inte långt ifrån trädet” är ett berömt uttryck och ibland stämmer det väldigt bra in på vissa personer. För ett par dagar sedan presenterades truppen till U17-landslagets läger i Schweiz och bland spelarna fanns målvakten Herman Liv, som till vardags gör succé i Örebros juniorlag. 17-åringen har fått debutera i J20 men har spenderat större delen av säsongen i J18-laget där han varit en nyckelspelare. Om namnet låter bekant beror det på att Hermans pappa var landslagsmålvakten Stefan Liv, som bland annat vann tre SM-guld med HV71 och som även vunnit guld i både OS och VM.
– Det är fantastiskt kul, det är något man drömt om hela livet, säger Herman till “Efter fem” i TV4.
Den lovande målvakten är det senaste, men långt ifrån första, exemplet på spelare som gått i sina föräldrars fotspår. Nedan följer två liknande karriärer där sonen valt att också snöra på sig skridskorna.
Kent och Robert Nilsson
Vi inleder med en duo där både far och son nådde en väldigt hög nivå. Pappa Kent Nilsson slog igenom i Djurgården innan flytten till rivalen AIK, för att 1977 sedan ta klivet över till Winnipeg Jets som höll till i WHA som var den stora utmanarligan till NHL. Under de två kommande säsongerna skulle “Kenta” snitta 107 poäng i grundserien och båda vintrarna fick han ta emot individuella priset. Karriären skulle sedan ta fart på allvar i och med flytten till NHL och Atlanta Flames, som sedan blev Calgary Flames där han än idag är en klassisk spelare. Säsongen 80/81 noterades forwarden för hela 131 poäng i grundserien, vilket fortfarande är svenskt rekord och målskörden (49) är det bara Håkan Loob som lyckats överträffa.
1985 blev det en omskriven flytt till Minnesota North Stars där han fortsatte att spela bra innan flyttlasset åter gick till Kanada, den gången för spel i Edmonton där det blev 36 poäng på 38 matcher när laget tog hem Stanley Cup. Trots succén flyttade Kent hem till Europa för spel i Schweiz och sedan väntade även äventyr i ett flertal andra länder innan han försökte sig på en comeback i NHL men det blev bara sex matcher i Edmonton innan karriären som proffs definitivt var över 1995.
Kents framgångar gjorde att sonen Robert hade stora skor att fylla men han skulle också lyckas väldigt bra. Efter att tidigt fått göra debut i Leksand blev det en kort sväng till Schweiz innan en händelserik lockoutsäsong (04/05) tog honom till Djurgården, Hammarby och Almtuna. Redan 2003 hade den lovande forwarden draftats av New York Islanders och 2005 begav han sig över till andra sidan Atlanten. Tiden i NHL började lovande men det blev även en hel del spel i farmarligan innan flytten till Edmonton där han skulle få en allt större roll. Säsongen 07/08 blev det 41 poäng i grundserien vilket var personligt rekord och på vårkanten stod han för sex poäng när Tre Kronor blev fyra i VM.
Efter att ha spelat lite drygt 250 matcher i världens bästa liga flyttade Robert till den nystartade proffsligan KHL där han skulle lyckas väldigt bra och 2011 hade han stor del i att Salavat Yulaev Ufa lyckades vinna mästerskapet. Samma säsong blev det VM-silver och två år senare blev det en flytt till Zürich där han gjorde fem fina säsonger innan en hjärnskakning gjorde att karriären fick vara över.
Bobby och Brett Hull
Det är inte bara i Sverige vi ser spelare gå i sina fäders fotspår, det händer även utomlands. Inte minst i Kanada där hockeyn är närmast en religion och där många unga pojkar drömmer om att bli stora stjärnor. Det gjorde förmodligen även Bobby Hull, även om hockeyn var på en helt annan nivå när han växte upp på 40-talet. Efter att ha gjort flera fina säsonger som junior fick den lovande forwarden göra NHL-debut i klassiska Chicago 1957 och där skulle det bli succé direkt. Redan som rookie stod han för 47 poäng och under resterande del av 50-talet skulle han etablera sig som en viktig spelare för laget.
Säsongen 61/62 stod han för första gången för 50 mål i grundserien och under sina år i ligan skulle han göra om den bedriften ytterligare fyra gånger. Som mest blev det hela 58 mål och samma säsong (68/69) blev det även personligt rekord – 107 – i grundserien. Under sina femton år i Chicago lyckades Bobby vinna skytteligan hela sju gånger och säsongen 60/61 hjälpte han klubben hela vägen till final i Stanley cup-slutspelet där man besegrade Detroit med 4-2 i matcher.
1972 blev det en omtalad flytt till utbrytarligan WHA där han skulle komma bli en stjärna och levande legend i Winnipeg Jets, ofta tillsammans med Anders Hedberg och Ulf “Lillpröjsarn” Nilsson ute på isen. Vid två tillfällen tog man hem mästerskapet och under sina sju år i ligan noterades Hull för imponerande 638 poäng på 411 matcher. Karriären rundades sedan av med en sista säsong i NHL där de avslutande matcherna spenderades i Hartford Whalers våren 1980, tillsammans med legendaren Gordie Howe som även hade sin son, Mark med i laget.
Når man framgångar som Bobby lyckades med är det nästan omöjligt att överträffa dem, men sonen Brett skulle faktiskt också nå en väldigt hög nivå under många år. Förväntningarna var dock inte skyhöga på den unge forwarden när han draftades först i den sjätte rundan 1984 men med tiden skulle han komma visa scouterna att de gjort ett ordentlig miss. Under sin andra säsong i NHL stod han för 50 poäng på 52 matcher i Calgary innan flytten till St Louis skulle ta honom till nya höjder.
Under slutet av 80-talet växte Brett till sig fysiskt och blev med tiden en av de största stjärnorna, säsongen 89/90 stod han för 113 poäng och den efterföljande vintern gjorde han imponerande 86 mål på 72 grundseriematcher. Mellan 1989-93 blev det minst 101 poäng i grundserien varje säsong och nu var han utan tvekan minst lika bra son sin far. 1998 blev det en flytt till Dallas där han vann Stanley cup direkt och 01/02 blev det ytterligare en seger, den gången i Detroit efter att han vunnit skytteligan under slutspelet.
Under lockoutsäsongen 04/05 blev det bara två matcher i World Cup och karriären rundades sedan av med en kortare sejour i Phoenix men det var i St Louis han fick sin legendstatus. På meritlistan även ett VM-guld och även om pappa Bobby vann fler individuella priset är det faktiskt Brett som gjort flest poäng i NHL, 1391 jämfört med pappans 1170. Lite övrig kuriosa är att man snittade lika många poäng per match (1.10) samt att pappa Bobby representerade Kanada medan Brett spelade för USA.
Tre andra exempel på far & son
Kent och Peter Forsberg – Pappa med sex säsonger i Örnsköldsviks SK och VM-guld som förbundskapten, son med dubbla OS och VM-guld, två Stanley Cup segrar och invald i hockeyns Hall of Fame.
Rolf och Stefan Ridderwall – pappa med VM-guld, OS-brons och tre SM-guld, son med dubbla segrar i TV-pucken, silver i Junior-VM och flera säsonger i Elitserien.
Jonas, Jonathan och Andreas Johnson – pappa med VM-silver och tre SM-guld och 690 matcher i Elitserien. Sonen Jonathan med 205 poäng i Hockeyallsvenskan och sex säsonger i SHL. Sonen Andreas med ett SM-guld och 248 matcher i NHL.
