VMishockey har tagit ett snack med en av Sveriges mest lovande målvakter.
Samtidigt som sommarvärmen sprider ut sig över landet finns det vissa som längtar efter kyla, is och ljudet av skridskoskär. I dagarna har VMishockey tagit ett litet snack med målvaktstalangen Lukas Swedin, som efter några år i HV71:s olika juniorlag ska ge sig ut på en resa med USA och juniorligan USHL som destination.
– Tankarna har funnits där ganska länge, säger målvaktslöftet till VMishockey.se
“Tror det kan bli hur kul som helst”
Juli är inte direkt den månaden som förknippas mest med ishockey – hur skulle du säga att du kommer spendera de närmaste veckorna?
– Jag tränar mycket som vanligt. Det är is och fys framförallt men jag cyklar också lite landsväg och körde kampsportsträning förra veckan. Det kan vara kul att variera lite. Utöver det umgås jag mycket med vänner och min familj som jag kommer sakna när jag åker över såklart. Så jag försöker bara ta vara på tiden och sommaren.
I våras blev det klart att du kommer spela i USHL till hösten, kan du berätta lite om hur tankarna gick innan du tog det beslutet?
– Tankarna har funnits där ganska länge och jag har alltid känt att college-vägen har lockat. Sen pratade jag mycket med HV71 och målvaktstränare William Rahm framförallt, så det var aktuellt med ett rookiekontrakt också men sen blev det inte så av lite olika anledningar. För mig var det antingen HV eller åka över, jag ville inte någonstans i Sverige om det inte var HV.
Jag var backup en match mot Luleå och lyckades sitta med Shore, Miele, Billins och Teden på flyget. Det var rätt coolt för de berättade massa storys om både college och nhl, så jag fick tips och inspiration där. ”Jag skulle inte bytt bort de åren mot något i världen” sa någon av amerikanerna. Det säger lite om upplevelsen, det är inte bara hockey jag åker dit för. Jag får med mig en utbildning och en upplevelse också.
Om jag har förstått det rätt så var du på ett besök hos Muskegon Lumberjacks i slutet av förra året – vad gav det dig för första intryck av din framtida klubb?
– Ja, jag var och tränade med Muskegon under mellandagarna för att se lite hur det är innan jag skulle ta något beslut. Det var väldigt skönt och en positiv upplevelse. Killarna i laget var schyssta och jag gillade mentaliteten där, det var full tävling hela tiden och högt tempo. Min amerikanska agentur Bartlett hade även fixat så jag kunde åka till Notre Dame och Michigan state där jag fick rundturer av deras director of hockey och målvaktstränare. Det var sjukt coola skolor och mycket större än man kan tänka sig. När vi var på Notre Dame åkte vi golfbil runt campus i en timme utan att gå in i en enda byggnad förutom ishallen, fotbollsarenan tog 80 000 personer och på skolan pluggade ca 20 000. På Michigan state var det 50 000 elever.
Flytten västerut kan bli en omställning på isen men hur tror du det kommer bli att bo i ett annat land med en annan kultur?
– Jag tror det kan bli hur kul som helst. De jag har pratat med som gjort det har bara sagt bra saker. Jag kanske har ett litet försprång också eftersom jag bott själv i tre år. Skulle det inte funka så kan man alltid flytta hem, det är ju inte svårare än så. Det sa Nick Shore och Taylor Matson till mig också, det är värt att testa för man kan alltid flytta hem och spela SHL eller Allsvenskan sen men jag får aldrig chansen att spela USHL eller collegehockey igen.
“Det var känslosamt”
Under sin uppväxt är det vanligt att man prövar flera olika sporter, var det så för dig också eller var hockeyn ett självklart val?
– När jag var yngre körde jag alla möjliga sporter, det var fotboll, innebandy, basket, brottning, tennis och hockey såklart så det var alltid träning. När det inte var träning så var det bandy på skolgården eller inlines på gatan. Jag spelade mycket med brorsan och min barndomskompis kompis Anton. Det var väl det som la grunden till att jag kunde träna bra senare kanske.
Jag började spela hockey när jag var 10 år och då slutade jag faktiskt med alla andra sporter för jag ville bara spela hockey. Jag började ganska sent så jag spelade utespelare på min lillebrors träningar med 05:orna så jag skulle bli bättre på att åka skridskor och så var jag målvakt med 04,03 och 02:orna i Skå. Valde jag mellan två träningar som krockade så valde jag alltid hockey, det var det bästa som fanns när man var yngre. I den åldern så hade man bara kul, nu är det mycket mer fokus på att utvecklas och prestera. Ibland kan man lätt glömma varför man började med hockey. När jag har kul och inte tänker så mycket så spelar jag som bäst.
Den gångna säsongen spenderades till större delen i HV71:s juniorlag, hur skulle du sammanfatta den?
– Förra säsongen var nyttig. Vi hade ett väldigt ungt lag och jag fick vara assisterande kapten, det var väldigt häftigt att få det förtroendet av Putte och Persson. Jag hade aldrig varit kapten tidigare. Prestationsmässigt så gick det hur bra som helst under hösten och nationell södra. Vi vann mycket, jag höll någon fin nolla med 52 skott och vann målvaktsligan så det var kul. Efter jul så var det betydligt tuffare både för mig och för laget, vi saknade lite spelare och mötte topp 10 lagen. Det var en tyngre period med mycket i skolan och sämre prestationer i hockeyn. Sen var det dags för slutspel.
Jag minns hur det kändes säsongen innan det när vi mötte Frölunda, det är bland de roligaste matcherna jag spelat. Det var samma sak i år, vi spelade bra och jag hittade tillbaka till mitt spel där jag inte tänker så mycket och bara går ut och har kul. Vi var många som visste att det var våra sista matcher i HV då 03:orna blir för gamla och det bara var tre spelare från 04 som skulle stanna. Så jag, Polin och Karlsson gjorde en liten video med massa minnen från tiden i HV som vi rullade i omklädningsrummet innan vi åkte ner till Malmö för match ett. Det var känslosamt för man kommer varandra väldigt nära när man umgås från 06:45 på morgonen till 18 på kvällen varje dag i tre år.
Hur har du utvecklats som spelare sedan flytten ner till Jönköping för ett par år sedan?
– Oj det är mycket. När jag kom ner dit så var jag lite överallt och spelade bara på känsla. I HV så var det annorlunda, hela första hösten jobbade jag och Rahm bara med vinklar och square nästan. Jag har fått mycket förtroende under hela min tid i HV men jag tycker att jag förtjänat det också efter som jag tränat hårt och tävlat hela tiden. Det har nog gjort att jag utvecklats mycket, man har känt trygghet och förtroende. Jag har även utvecklats massor utanför isen när jag fått bo och ta hand om mig själv. Jag är väldigt glad över att jag flyttade hemifrån och fick göra det, det var ett bra beslut.
Jag läste någonstans att du beskrivits som något i stil med en “soldat i topptrim” – är fysiken en av dina styrkor?
– Haha ja, det var assisterande tränare Persson som skrev det. Jag gillar att träna och har kört fys på sommaren sen jag var liten men jag har kört mycket is också. När jag spelade i Skå IK och Ekerö IK så tränade jag med 05, 04, 03, och 02:orna i Skå och i Ekerö 05, 04, 03:orna och J18. Innan träningarna var det alltid “allmis” för att sedan gå till Lidl på andra sidan gatan och köpa mellis. Jag gillar att köra spänst, sprintträning och styrketräning mest. Nu när jag börjat cykla tycker jag det är lite roligare med kondition också haha. Jag skulle säga att mitt spelsinne, min fysik och snabbhet är mina största styrkor definitivt.
“Hoppas jag har bra chanser”
Vintern 2022 var du en del av det lag som tog guld i U18-VM, hur ser du tillbaka på hela den upplevelsen?
– Det var sjukt häftigt. Jag fick en resväska av min mormor i julklapp och så sa hon ”Den kan du ha när du åker och vinner VM i Tyskland”. Då skrattade jag bara och sa ”Ja det vore något” men rätt hade hon. Jag minns att vi hade sjukt kul allihopa och det var väl det som gjorde att alla kunde gå ihop som ett lag och slå USA i finalen, det var ju en riktig laginsats. Man blir sugen på att vinna mer när man får vara med och vinna något så stort, det var fantastiskt.
I och med att Carl Lindbom numera är tjugo år gammal känns det som målvaktssituationen är relativt öppen i Juniorlandslaget, hur ser du på dina chanser att vara med i vinterna JVM på hemmaplan?
– Jo men det är väl relativt öppet. Jag hoppas jag har bra chanser och jag vet att Mange (Magnus Hävelid, reds anm.) kollar. Jag tycker dock att jag har förtjänat att få visa upp mig mer än vad jag fått göra hittills. För fem år sedan satte jag upp det som ett långsiktigt mål att få vara med i JVM och man har ju fått blodad tand efter U18-guldet som sagt så det vore självklart en dröm. Oavsett om jag kommer med eller inte så kommer jag att fortsätta köra, jag vet vad jag kan och vill med min hockey.
FAKTA: Lukas Swedin
Ålder: 19 år
Position: målvakt
Moderklubb: Skå IK
Statistik den gångna säsongen: 27 matcher, 91.5% (HV71 J20, grundserien)
5 matcher, 93.6% (HV71 J20, slutspel)
Meriter: U18-VM Guld, 4 ungdomslandskamper
