Svensk ishockeyhistoria är fylld av framgångar.
För ett par år sedan firade det svenska ishockeyförbundet att det var hundra år sedan grundandet och man blickade tillbaka på ett sekel med många framgångar och höjdpunkter – något även vi här på VMishockey vill göra. Genom åren har svensk ishockey på landslagssidan haft ett flertal olika eror då det gått extra bra och där framgångarna kommit som ett pärlband. Idag blickar vi tillbaka på en tid då Tre Kronor på allvar slog igenom som en nation och ett landslag att räkna med.
Det historiska guldet
Den första riktigt stora framgången för Tre Kronor kom bara några år efter att förbundet grundats, då det blev OS-brons i klassiska Sankt Moritz 1928 men sedan väntade en ganska lång period utan den där riktiga fullträffen. Först 1947 lyckades man för första gången ta en medalj i ett världsmästerskap då det blev silver och det blev början på några år där utvecklingen gick spikrakt uppåt.
Fyra år efter det historiska silvret tog man på nytt en medalj, även den gången silver, innan det blev en bronsmedalj 1952. Vid den här tiden hade svensk hockey fått fram några lovande talanger som tagit steg i rätt riktning och som med tiden skulle bli både folkkära och hyllade till skyarna. Det gällde inte minst ett visst stjärnämne från huvudstaden.
Sven Johansson, kallad Tumba, slog tidigt igenom i Djurgården och fick chansen att göra sin mästerskapsdebut i OS redan 1952 vilket skulle bli startskottet på en lång och väldigt framgångsrik karriär. Ett år efter olympiaden där det hade blivit brons var det dags för VM i i Schweiz och Tre Kronor tog sig till alperna som en av förhandsfavoriterna.
I den svenska truppen fanns flertalet väldigt duktiga spelare, däribland bröderna Hans och Stig Tvilling som var just tvillingar och den duon skulle få en nyckelroll under mästerskapet. På backsidan förlitade man sig mycket på Åke Andersson som hade gjort VM-debut redan 1938 och som nu gjorde sitt sjunde mästerskap som lagkapten, men på positionen fanns även talangen Lasse Björn som hade gjort sin debut bara ett år tidigare och som var i början av en lång och väldigt framgångsrik karriär.
Vägen till framgång
Väl på plats nere i Schweiz fick Sverige en lysande start genom att besegra värdnationen med hela 9-2 och sedan besegrades Västtyskland av bara farten – även om den matchen blev en betydligt svårare utmaning. I den tredje gruppspelsmatchen vann Tre Kronor mot Tjeckoslovakien och det blev ett bevis på att det svenska laget hade något väldigt bra på gång.
Just Tjeckoslovakien var det på pappret tuffaste motståndet eftersom varken USA eller Kanada ställde upp i VM 1953 men ödet gjorde att det här mästerskapet skulle avgöras på ett väldigt annorlunda sätt. Hemma i Tjeckoslovakien hade landets president avlidit vilket gjorde att man utlyst landssorg – något som i sin tur resulterade i att landslaget inte kunde spela match och då låg vägen till ett svenskt guld öppen.
– Schweiziska och tyska tidningar hyllade oss och tyckte att det aldrig hade spelats bättre hockey i Europa tidigare. Någon tidning skrev väl också att en värdigare världsmästare än Tre Kronor aldrig tidigare vunnit ett VM. Vi kunde inte rå för att ”kotknackarna” från Kanada och USA inte ville lira i VM, har Lasse Björn sagt till hockeysverige.se
I matcherna som spelades briljerade bland annat bröderna Tvilling som samlade ihop sex mål tillsammans och Göte Blomqvist, till vardags i Södertälje, noterades för nio poäng i det som blev hans bästa mästerskap i karriären. Succén i VM berodde även till stor del på Tumba som stundtals visade upp ett imponerande spel och med sina åtta fullträffar lyftes han fram som den stora guldhjälten. För den folkkäre stockholmaren blev det här startskottet på en enastående karriär där framgångarna avlöste varandra, men det är en helt annan historia.
Tre Kronors matcher i VM 1953
Schweiz – Sverige: 2-9
Sverige – Västtyskland: 8-6
Sverige – Tjeckoslovakien: 5-3
Sverige – Schweiz: 9-1
Västtyskland – Sverige: 2-12
