Vi blickar tillbaka på ett minst sagt händelserikt mästerskap.
Efter fyra deltävlingar i Euro Hockey Tour var det äntligen dags för Tre Kronor och femton andra landslag att bege sig till Tjeckien där årets världsmästerskap skulle spelas. Det fanns höga förhoppningar på flertalet av dessa och vissa lyckades motsvara förväntningarna medan andra lämnade turneringen med en känsla av besvikelse. Idag gör VMishockey’s Benjamin Lindkvist en liten summering på hur han tyckte att årets VM i ishockey var.
Drömmen som blev sann
Så fort det stod klart att Tjeckien skulle stå som värd för Ishockey-VM 2024 började landets hockeyfrälsta att längta efter det som komma skulle. Hela den här säsongen har varit som en utdragen förfest inför den riktiga höjdpunkten och när det väl var dags att kliva in i mästerskapet var förväntningarna höga på landslaget, som åkte ut redan i kvartsfinalen mot USA ett år tidigare.
Under gruppspelet fanns det stundtals lite grus i maskineriet men ibland bjöds hemmapubliken på ett fint spel som visade att det trots allt fanns en hel del potential i truppen, och när fixstjärnan David Pastrnak meddelade att han skulle ansluta lagom till slutspelet kunde fansen på allvar börja drömma om en framgång.
Precis som förra året stod USA för motståndet i kvartsfinalen men den här gången fick man sin revansch, detta efter att Pavel Zacha – som anslöt tillsammans med Pastrnak – gjort matchens enda mål. Nu stod det klart att Tjeckien skulle få vara med och spela om medaljerna i hemma-VM men man ville ha mer och i semifinalen mot Sverige visade man sin klass. Samtidigt som Tre Kronor hade en tung kväll briljerade tjeckerna och det blev seger med hela 7-3 i en match som supportrarna kommer minnas länge. Nu stod man helt plötsligt i final, på hemmaplan.
Det var upplagt för en fest men Schweiz bjöd på ett väldigt bra motstånd vilket gjorde finalen till en tät och jämn match där de små marginalerna skulle avgöra. En bit in i tredje perioden fruktade många att det skulle tvingas förlängning eller rentav straffar för att utse en världsmästare men då klev Pastrnak fram och med sitt enda mål i turneringen säkrade han ett historiskt VM-guld. Tjeckerna vann tillslut matchen med 2-0 och kunde fira framgången tillsammans med en fanatisk hemmapublik som fick se sin stora dröm bli förverkligad.
Samtidigt som Tjeckien kunde fira en fin framgång fick både USA och Kanada lämna VM utan medaljer och det finns onekligen en hel del att fundera på inför framtiden. Kanada misslyckades att försvara sitt guld från ifjol och för USA fortsätter den negativa trenden i världsmästerskap, man har inte nått final på 2000-talet och det senaste guldet kom 1960 då VM spelades hand i hand med de olympiska spelen. Den långa tiden utan framgång kan få ett derbyspöke i fotbollsallsvenskan att verka som rena barnleken.
Den svenska insatsen
Vad ska man egentligen säga om Tre Kronors insats i VM? Det finns en hel del som är besvikna och tycker att ett så pass bra lag skulle gått längre och att guld var det enda som räknades, medan andra tycker att man ska vara nöjd med bronsmedaljen som det tillslut blev.
Besvikelsen var stor efter semifinalförlusten mot Tjeckien där det svenska laget inte kom upp i nivå men man spelade sedan betydligt bättre i bronsmatchen mot Kanada där det blev seger med 4-2 efter tre mål i den tredje perioden och Tre Kronor lämnar därmed VM med medalj – för första gången sedan 2018. Det får ses som ett steg i rätt riktning med tanke på hur utvecklingen sett ut sedan guldet i Danmark för sex år sedan.
Årets VM blev även ett steg i rätt riktning för landslagshockeyn i stort som nu är påväg in i en intensiv och väldigt spännande period där det kommer finnas många höjdpunkter att se fram emot. Redan nästa år spelas en turnering i Nordamerika där alla NHL-stjärnorna kan vara med och 2026 är det dags för de OS i Italien, vilket ser ut att bli det första olympiska spelen på tolv år där alla stjärnor finns med.
Just därför var det förmodligen extra motiverande att ansluta till Tre Kronors VM-lag, stjärnor som Victor Hedman och Erik Karlsson är relativt givna även i framtida trupper men det fanns många andra NHL-spelare som kunde se årets VM som ett utmärkt tillfälle att visa förbundskaptenen Sam Hallam att man även vill vara med i framtiden. Det är precis så det ska vara, att representera sitt land ska locka och förhoppningsvis kan NHL och det internationella ishockeyförbundet inse att båda parter gynnas av att jobba tillsammans.
Så, hur bra var egentligen Tre Kronor i VM? Jag tycker att man var väldigt bra och i sina bästa stunder kanske rentav hela mästerskapets bästa lag, men man gjorde sin sämsta match på den sämsta möjliga tidpunkten och det blev Sveriges fall. Samtidigt som flera stjärnor gjorde det som förväntades av dem fick den svenska publiken chans att se andra som tog för sig på ett mer överraskande sätt, inte minst Marcus Johansson som är rutinerad men som inte spelat i landslaget på många år. 33-åringen var en av Tre Kronors främsta spelare i VM och både han och André Burakovsky stärkte sina aktier inför framtida samlingar där NHL-stjärnorna kan vara med.
Trots besvikelsen att det inte blev något guld tycker jag att Tre Kronor kan lämna VM med ett gott betyg, men även med vetskapen att det krävs något alldeles speciellt för att lyckas fullt ut. Det gäller att samla styrkorna inför nästa säsongs höjdpunkt – VM på hemmaplan.
Den positiva trenden
Samtidigt som årets VM blev ett steg i rätt riktning för Tre Kronor blev det samma sak även för flertalet andra landslag. Visst, Storbritannien och Polen åkte ur A-VM men bjöd stundtals på ett fint spel och man visade även att bredden inom den internationella ishockeyn blir allt bättre. Nuförtiden kan alla lag som tar sig vidare till slutspel drömma om ett VM-guld och faktiskt ha en realistisk chans, så var det inte för några år sedan. Förra våren visade Lettland att man kunde ta medalj i ett VM och på senare år har Schweiz tagit sig till flera VM-finaler, dessutom nådde Tyskland som bekant final ifjol. Det här är en positiv trend som förhoppningsvis fortsätter även i framtiden – vilka skräller i VM 2025?
Fotnot: Åsikterna i texten är skribentens egna, inte VMishockey’s.
