Det kan hända mycket på tio år.
I förra veckan var det dags för den traditionsenliga draften där klubbarna i NHL får chansen att knyta till sig några av världens mest lovande spelare och i år blev det en väldigt lyckad tillställning – inte minst ur svensk synvinkel. Mängder av svenska talanger valdes redan i förstarundan och som nummer två tog Anaheim chansen att välja Leo Carlsson som därmed blev den högst rankade svensken sedan Rasmus Dahlin för fem år sedan.
Att bli vald i draften är ett stort steg i rätt riktning för en ung spelare, men det är ingen garanti för framgång. Idag tänkte vi spola tillbaka bandet tio år i tiden för att se hur det har gått för de svenska talangerna som valdes i NHL-draften 2013. Vilka har gjort succé och för vilka gick drömmen om NHL aldrig i uppfyllelse?
Så gick det för svenskarna i NHL-draften 2013
5 – Elias Lindholm (Carolina)
Förväntningarna var höga efter att Lindholm blivit vald redan som femma, före spelare som Bo Horvat och Max Domi. Redan några månader efter draften fick forwarden göra debut i NHL och efter fem säsonger i Carolina flyttade han vidare till Calgary där det snart är dags att inleda sin sjätte säsong. Totalt har det blivit 743 matcher i NHL och på meritlistan finns även ett VM-guld från 2017.
14 – Alexander Wennberg (Columbus)
Ungefär en halvtimme efter Lindholm var det dags för Wennberg att bli vald i draften och han har också fått en lyckad karriär i världens bästa liga. Sedan debuten 2014 har det blivit 305 poäng på drygt sex hundra matcher och till hösten går han in på sin tionde säsong, varav tredje i Seattle. Wennberg har ingen medalj från VM på meritlistan men på två turneringar har han lyckats producera fina 18 poäng på 14 matcher.
23 – André Burakovsky (Washington)
Burakovsky har hockeyn i blodet och redan ett år efter draften hade den lovande forwarden hunnit bli mer eller mindre ordinarie i Capitals. Det blev totalt fem säsonger i huvudstaden med Stanley cup-titeln 2018 som främsta merit och sedan dess har han även hunnit bli mästare med Colorado. Nu går 28-åringen in på sin andra säsong i Seattle.
34 – Jacob de la Rose (Montréal)
En bit in i andra rundan valdes de la Rose av klassiska Montréal Canadiens och det var där som NHL-äventyret skulle inledas. Tiden i Kanada blev dock långt ifrån enkel, de tre första åren blev det mängder med matcher i farmarlaget och det var först under den fjärde säsongen som forwarden fick en mer ordinarie roll. Tiden i NHL avslutades (?) med tre år i Detroit och St Louis innan flyttlasset gick till Karlstad men nu går 28-åringen in på sin andra säsong i Fribourg.
41 – Robert Hägg (Philadelphia)
Inför draften spåddes inte Hägg direkt att bli någon stor stjärna i NHL och det har han heller inte blivit, men den defensivt skickliga backen har ändå lyckats slå sig in i ligan på ett övertygande sätt. Efter några år med spel i AHL blev han ordinarie i Philadelphia 2017 och sedan dess har det även blivit spel i Buffalo, Florida och Detroit men till hösten väntar en flytt till Anaheim. Totalt har Hägg noterats för drygt 300 matcher i ligan och på meritlistan finns även VM-spel 2019.
45 – Nick Sörensen (Anaheim)
Tanken var att Sörensen skulle kunna bli något av en joker i Anaheim men det skulle dröja fram till 2017 innan forwarden äntligen fick göra debut i NHL. Väl på plats på västkusten blev det dock bara fem matcher innan han hamnade i farmarlaget och efter säsongen flyttade forwarden till Linköping. Efter säsongen 19/20 avslutade 28-åringen karriären och han är numera tilltänkt assisterande tränare i Kristianstad.
46 – Gustav Olofsson (Minnesota)
Det finns spelare som snabbt ger upp drömmen om NHL och flyttar hem, sedan finns det spelare som kämpar på i många år för att lyckas och Olofsson hör utan tvekan till den kategorin. Backen som fostrades i Björklöven började spela i USA redan flera år innan draften och säsongen 15/16 fick han göra sin första match i NHL, men sedan dess har det hänt en hel del. Säsongen 17/18 får ses som den mest lyckade hittills, då blev det drygt femtio matcher i Minnesota men genom åren har det även blivit mängder av matcher i farmarligan – med fyra olika lag. Den gångna säsongen blev det tre inhopp i Seattle men desto mer speltid i Coachella Valley och där förväntas han spela även till hösten.
51 – Carl Dahlström (Chicago)
Att draftas av Chicago var bland det bästa som kunde hända 2013 men tiden i klubben blev nog inte riktigt som Dahlström hade hoppats. Större delen av hans fem år inom organisation spenderades antingen i AHL eller hemma i Linköping, innan flytten till Winnipeg 2019. Ett par år senare gick flyttlasset till Toronto men där blev det bara tre matcher och efter mycket tid i farmarlaget vänder Dahlström till hösten hem till Färjestad.
60 – Linus Arnesson (Boston)
Väljs man i andrarundan finns en relativt stor chans att få visa upp sig i NHL men Arnesson lyckades inte riktigt ta sig hela vägen in i finrummet. Istället blev det lite drygt två år i Bostons farmarlag innan flytten hem till Örebro 2017 och sedan dess har han även hunnit representera Färjestad och Djurgården, men nu är 28-åringen tillbaka i Örebrotröjan igen.
68 – Niklas Hansson (Dallas)
Att slå sig in i Dallas skulle visa sig bli en för svår utmaning för Hansson och efter närmare 150 matcher i AHL flyttade backen till Rögle 2019. Sedan dess har karriären gått i en riktning rakt upp, det har blivit en hel del spel i Tre Kronor och till hösten går skåningen in på sin tredje säsong i den Schweiziska storklubben Zug.
78 – Marcus Högberg (Ottawa)
Att bli ordinarie målvakt i NHL är bland det svåraste man kan lyckas med inom ishockey och för Högberg visade det sig snudd på omöjligt. Under sina fyra säsonger i Ottawas organisation blev det som mest 24 matcher i NHL:s grundserie och 2021 vände han hem till Linköping där det snart är dags att dra igång den tredje säsongen. Trots en del tunga år i Kanada gav Högberg aldrig upp och det kan mycket väl ha hjälpt honom att numera hålla landslagsklass.
79 – Mattias Janmark (Detroit)
Trots att Janmark draftades av Detroit var det Dallas som skulle bli klubben där NHL-debuten skedde 2015 och sedan dess har forwarden hunnit representera ytterligare tre klubbar i ligan. Inför förra säsongen blev det en flytt till klassiska Edmonton Oilers och till hösten går 28-åringen in på sitt andra år i klubben. Innan vintern anländer ska forwarden hunnit nå sin 500:e NHL-match och på meritlistan finns sedan tidigare VM-guldet från 2018.
102 – Tobias Lindberg (Ottawa)
Precis som en hel del andra spelare blev tiden i Nordamerika inte riktigt som Lindberg hade hoppats. Efter draften väntade spel i juniorligan OHL och under de kommande fem säsongerna blev det sammanlagt bara sex matcher i NHL, samtliga med Toronto säsongen 2015/16. 2019 flyttade forwarden till Timrå och sedan dess har klubbar som Södertälje och Väsby också haft besök av stockholmaren, men det har även blivit drygt ett år nere i Tjeckien.
111 – Robin Norell (Chicago)
Vid den här tiden var Chicago en av de främsta klubbarna i ligan och för Norell blev det alldeles för svårt att lyckas slå sig in i laget. Istället blev det en hel del spel i farmarligan men sedan 2018 är han tillbaka på svensk is, numera i Örebro där han snart ska inleda sin åttonde SHL-säsong.
117 – Fredrik Bergvik (San Jose)
Fina insatser i Frölundas juniorlag resulterade i att San Jose draftade målvakten men han har aldrig varit nära att slå sig in i NHL, faktum är att det aldrig blev någon flytt till andra sidan Atlanten överhuvudtaget. Efter draften väntade mer spel i SuperElit och sedan dess har det blivit en hel del spel i Hockeyallsvenskan, men även Hockeyettan där han flera säsonger var en av ligans främsta målvakter. Förra säsongen blev det tio matcher i Södertälje men det är ännu oklart var karriären fortsätter.
130 – Gustav Possler (Buffalo)
Precis som för Bergvik stannade drömmen om NHL vid just en dröm men Possler har ändå haft en väldigt fin karriär. Det har blivit mängder av matcher i SHL, en sväng till Finland och sedan 2020 är forwarden en populär och uppskattad kugge i ett hårt satsande Björklöven som vill ta sig tillbaka till finrummet.
136 – Victor Crus Rydberg (New York Islanders)
Efter två fina säsonger i OHL fanns nog en liten chans till AHL-spel och ett steg närmare NHL men istället blev det en flytt till Vita Hästen och sedan dess (2015) har karriären inte gått spikrakt uppåt. Efter en säsong i Hockeyallsvenskan flyttade forwarden till Vimmerby i Hockeyettan och till hösten inleder 28-åringen sin sjunde säsong i ligan – om nu inte Kalmar flyttas upp till Hockeyallsvenskan.
145 – Anton Cederholm (Vancouver)
En bra säsong i Rögles juniorlag gjorde att Vancouver valde Cederholm i draften men han kom aldrig nära en chans i NHL. Istället blev det två säsonger i WHL, en i ECHL och sedan en flytt hem till Sverige innan karriären avslutades med en sista sväng till Nordamerika 2017 där det blev spel i AHL och ECHL.
155 – Emil Pettersson (Nashville)
Elias storebror sågs som en väldigt lovande spelare men han lyckades aldrig slå sig in i hockeyns finrum, istället blev det två säsonger i farmarligan innan flyttlasset gick till Ryssland 2021 men sedan lite drygt ett år är forwarden tillbaka i Timrå där han är en av lagets främsta spelare.
180 – Anton Blindh (Boston)
Trots sitt höga draftnummer har faktiskt Blindh lyckats relativt bra i Nordamerika. Det blev hela sju säsonger i Bostons organisation och även om större delen spenderades i farmarligan fick han även en del chanser i NHL och så sent som förra säsongen blev det även 14 matcher i Colorado. Numera är 28-åringen kontrakterad av New York Rangers och hösten ser ut att inledas i klubbens farmarlag.
183 – Wilhelm Westlund (Colorado)
När man draftas är målet att nå NHL men för Westlund blev det aldrig riktigt så bra, istället har det blivit en del spel i SHL men främst Hockeyallsvenskan där han snart ska gå in på sin tionde säsong. Hade sin bästa säsong 19/20 då han briljerade i Karlskoga och det är där som det är tänkt att han ska spela även i vinter.
194 – Marcus Karlström (Winnipeg)
Precis som för Westlund har Karlström haft svårt att nå hela vägen till NHL, som närmast blev det spel i NAHL säsongen 15/16 men sedan dess har det blivit spel i Hockeyettan samt Hockeyallsvenskan. Har lyckats som bäst i Almtuna men det är ännu oklart om 28-åringen ska förlänga med klubben ytterligare en säsong.
199 – Hampus Melén (Detroit)
Succé i Tingsryds J18-lag bäddade för att Detroit skulle drafta forwardslöftet men närmare än så kom Melén inte NHL. Istället har det blivit mycket spel i Hockeyettan samt Hockeytvåan men sedan ett par år tillbaka är karriären över, istället verkar han testa lyckan som tränare och i vintras ingick Melén i KRIF:s juniorlags tränarstab.
202 – Andreas Johnsson (Toronto)
Trots ett väldigt högt draftnummer har Johnsson lyckats med bedriften att slå sig in i världens främsta liga. Även om det tog lite tid. Efter ett par fina säsonger i Torontos farmarlag kom genombrottet med 43 poäng i NHL säsongen 18/19 och sedan dess har forwarden etablerat sig i ligan. Den gångna säsongen blev det visserligen något av ett bakslag med endast tretton matcher i NHL och mer än det dubblar i farmarligan, vilket gör att framtiden i Nordamerika är oviss.
211 – Robin Press (Chicago)
Man ska aldrig ge upp, fråga bara Robin Press. Den lovande backen valdes sista av alla i draften och det blev naturligtvis ett minne för livet, inte minst eftersom det var den klassiska klubben Chicago som stod för valet. Det blev dock aldrig något spel i NHL, istället några svängar till klubbens farmarlag och totalt 82 matcher i ECHL-laget Indy Fuel som också tillhör organisationen. 2018 flyttade backen till Färjestad och sedan dess har det även blivit spel i Finland men sedan 2021 är det KHL som gäller för 28-åringen.
