VMishockeys Benjamin Lindkvist summerar den svenska insatsen under VM i Danmark som avslutades i helgen.
Inför VM var det svårt att veta vad vi kunde förvänta oss av Damkronorna. Anledningen till att Sverige ens fick vara med i mästerskapet var att Ryssland kastats ut på grund av kriget i Ukraina, så rent spelmässigt hade man inte kvalificerat sig.
Premiären mot Danmark var dock ett bevis på att man höll tillräckligt bra klass, men sedan följdes det upp av några mindre lyckade insatser. Mot både Tyskland och Ungern krävdes det straffar för att vinna. Något som visar att svensk damhockey inte riktigt är på samma nivå som för några år sedan.
I gruppavslutningen mot Tjeckien blev det än mer tydligt, där nollades man och väl i kvartsfinalen mot Kanada hade man inte mycket att säga till om. Det blev visserligen “bara” 0-3 vilket var ett steg i rätt riktning jämför med OS, men hade inte Emma Söderberg stått på huvudet i målet hade resultatet varit annorlunda. Den defensiva insatsen kan berömmas men man fick lägga all tid på att försvara sig vilket gjorde offensiven mer eller mindre utraderad.
Att nå kvartsfinal i VM är ett litet steg i rätt riktning med tanke på att man inte åkte ur A-divisionen (precis som senast det begav sig), men ser man turneringen som en helhet finns det fortfarande mer att önska. Nationer som Ungern och inte minst Tjeckien har tagit stora steg framåt de senaste åren medan svensk damhockey mer handlat om interna konflikter än utveckling.
En ljus framtid
Det må vara långt till den absoluta världstoppen men det finns faktiskt en del positiva saker som landslaget kan ta med sig från VM. Inför mästerskapet valde förbundskaptenen Ulf Lundberg att satsa på en del oprövade kort och flertalet gjorde bra ifrån sig, inte minst en back med skyhög potential.
Inför VM hade Mira Jungåker inte spelat något mästerskap med Damkronorna men det syntes verkligen inte, 17-åringen var bra redan i premiären mot Danmark och stod sedan för flera fina insatser. Hennes fem poäng var flest av backarna i truppen och endast Hanna Olsson noterades för fler poäng, vilket visar hur lyckat VM var för Jungåkers del. I henne har svensk damhockey något väldigt lovande och det mesta talar för att hon kommer vara en viktig del av Damkronorna under många år framöver.
Rätt steg att ta
En annan sak som talar för att Damkronorna sakta men säkert kan vara på väg i rätt riktning är att man börjat titta utanför boxen. Till hösten kommer flera av spelarna i VM-truppen ta steget över till USA för att spela collegehockey där man får chansen att fokusera mer på sin karriär och samtidigt få testa sina gränser mot andra bra spelare från andra länder.
En av spelarna som flyttar till USA är forwarden Josefin Bouveng och i Minnesota kommer hon bland annat bli lagkamrat med Taylor Heise som vann VM:s poängliga och som håller världsklass. Att dag ut och dag in få träna med och mot riktigt duktiga spelare kommer på sikt göra Damkronorna bättre. Det räcker inte med att spela någon landskamp om året mot USA eller Kanada. Svenska damhockeyligan håller visserligen bra klass, men de flesta av spelarna i Kanadas guldlag håller inte till i Europa utan i Nordamerika.
Att utmana Kanada eller USA ligger förmodligen långt fram i tiden men man måste våga drömma och varje match mot bra motstånd i Collegeligan kommer göra svenska spelare både bättre och mer redo för större uppgifter. Uttåget ur VM var tungt men kan ändå visa sig vara början på något bra.
Det här är en åsiktstext i form av en krönika. Åsikterna är skribentens egna och inte VMishockey.se.
