Idag blickar VMishockey tillbaka på en minst sagt händelserik karriär.
Svensk ishockeyhistoria är fylld till bredden med spelare som hyllats för sina framgångar och det är ofta just de positiva bitarna som lyfts fram när man minns tillbaka på en klassisk spelares karriär. Det finns dock ett undantag – en spelare som nådde den allra högsta nivån och som hjälpte Tre Kronor till guld men som av många främst är ihågkommen för ett misstag. Idag blickar vi tillbaka på Tommy Salos karriär.
Succé för den lilla bruksorten
Det finns en del klassiska plantskolor för svenska ishockeyspelare, platser där det verkar rinna hockey i vattnet. Städer som Leksand, Örnsköldsvik och ett pärlband antal småländska orter har gett svensk hockey väldigt mycket men det är inte ofta som Surahammar lyfts fram som något speciellt ställe. Detta trots att man under en period lyckades med bedriften att få fram flertalet spelare som skulle nå en väldigt hög nivå. Under början av 80-talet fick den lilla bruksorten se ett gäng talanger imponera i Surahammars olika juniorlag och Tommy Salo var en av dem som visade framfötterna. Den unge målvakten fick även chansen att debutera i A-laget innan han 1989 tog klivet över till grannklubben Västerås.
Konkurrensen blev direkt hårdare men Salo fick en del speltid och gjorde tillräckligt bra ifrån sig för att bli uttagen till JVM, där Sverige dessvärre inte lyckades spela hem någon medalj. Trots det hade flytten till Västerås inneburit att den lovande målvaktens karriär tagit ett stort steg i rätt riktning.
Genombrottet
Trots en del matcher under bältet väntade Salo fortfarande på det stora genombrottet och säsongen 92/93 kom det tillslut. Målvakten fick plötsligt betydligt mer speltid i A-laget som på den här tiden höll till i Elitserien och det gjorde att intresset för den lovande keepern växte även internationellt. Sommaren 1993 draftades Salo av New York Islanders men det var först i den femte rundan så därför var det ingen överraskning när målvakten fick spendera även den kommande säsongen på hemmaplan. En säsong som skulle komma bli något utöver det vanliga.
Hjälten i bakgrunden
Fina insatser i Elitserien gjorde Tommy Salo till ett namn att räkna med och under säsongen 93/94 fick han därför allt fler chanser i Tre Kronor. Vinterns höjdpunkt var de olympiska spelen i Lillehammer och när den svenska truppen presenterades fanns Salos namn med i listan. Det var dock långt ifrån självklart att han skulle få någon speltid, istället spenderades premiären på läktaren och det var först i den tredje matchen som Salo fick chansen att göra sin riktiga mästerskapsdebut.
Matchen mot Frankrike slutade med seger och Tommys insats var tillräckligt bra för att få fortsatt förtroende mellan stolparna. I kvartsfinalen mot Tyskland blev det seger med 3-0 och semifinalen mot var en riktig nervpärs där Tre Kronor tillslut kunde vinna med 4-3 mot Ryssland. Plötsligt stod det svenska laget i sin första OS-final, dessutom mot giganten Kanada.
Finalen blev precis som semin ett drama där det stod 2-2 vid full tid och efter en mållös förlängning tvingades det fram en straffläggning för att få en olympisk mästare. Väl under den stod Peter Forsberg för två mål varav det ena blev ett frimärke, men det var Tommy Salos räddning på Paul Kariyas straff som säkrade OS-guldet som för alltid skrev in Surahammarsonen i historieböckerna.
Nästa kliv
Efter succén i OS tog Salo även plats i vårens VM-trupp där han stod tre matcher och hjälpte Tre Kronor till ett brons, turneringen gav även New York Islanders chansen att iaktta honom närmare och till sommaren beslöt man sig för att flyga över den svenska målvakten. Under de två första säsongerna i Nordamerika blev det mestadels spel i farmarligan IHL men 1996 var det tillslut dags för Islanders att ge Salo en ordentlig chans. Under säsongen fick han allt mer speltid och efter 58 grundseriematcher var det inget snack – svensken var lagets nya förstaval mellan stolparna.
Under de kommande åren etablerade sig Salo som en av lagets viktigaste spelare och han tog även klivet att vara svensk hockeys största stjärna på målvaktssidan. De olympiska spelen i Nagano blev ett misslyckat försök att försvara guldet men ett par månader senare fick man revansch genom att vinna VM-guld i Schweiz. Turneringen blev Salos dittills främsta insats i landslaget och han lämnade Alperna med en plats i Allstar team och med imponerande 0.77 insläppta mål per match.
Upp som en sol – ned som en pannkaka
Nu stod den svenska målvakten på toppen av sin karriär och en flytt till Edmonton gjorde att Salo på allvar räknades som en av de främsta på positionen. Under fyra år spelade han mer eller mindre varje grundseriematch men eftersom laget inte imponerade tillräckligt mycket kunde han avsluta säsongen med spel i Tre Kronor och ofta som en viktig förstärkning från väst.
Säsongen 99/00 blev Salo uttagen i NHL:s Allstar game vilket blev ett bevis på vilken nivå han höll, och vid sitt tredje olympiska spel två år senare räknades målvakten som en av Tre Kronors nyckelspelare. Med ett starkt lag på pappret skulle man försöka gå hela vägen och premiärsegern mot Kanada (5-2) visade vilken potential det fanns hos de svenska spelarna. Än idag räknas den matchen som en av svensk hockeys bästa och förväntningarna höjdes därför till nya höjder, men bara några dagar senare skulle verkligheten se annorlunda ut.
Istället för ett andra OS-guld föll man överraskande i kvartsfinalen mot Vitryssland och det efter ett minst sagt tveksamt målvaktsagerande av Salo som styrde in det avgörande målet med sin mask. Besvikelsen var stor hos spelarna men även hos supportrarna och det där misstaget blev något som skulle följa Salo genom resten av hans karriär.
Avslutet
Med besvikelsen med sig i hockeytrunken återvände Salo till NHL där han under de kommande åren stundtals skulle imponera i Edmonton innan han 2004 värvades in till Colorado där han skulle göra sina sista matcher i världens bästa ishockeyliga. Sedan kom en lockout vilket gjorde att målvakten vände hem till Sverige för spel i ett stjärnspäckat Modo där drömmar om ett SM-guld slutade med förlust i kvartsfinalen mot Färjestad och det såg ut att bli Salos sista säsong som spelare.
En flytt till västkusten gjorde dock att Frölunda öppnade dörren för den rutinerade målvakten, de behövde en ersättare till Henrik Lundqvist som flugit västerut och valet föll på Salo. Istället för pension förlängde han därmed karriären med ytterligare två säsongen där den första resulterade i ett SM-silver efter att Salo varit väldigt bra under slutspelet. Våren 2007 var karriären tillslut över för gott och även om den till stora delar var både framgångsrik och imponerande är det många som än idag främst minns Salo för en enskild insats.
Trots fadäsen i Salt Lake City 2002 är det inget snack om att Tommy Salo är en av svensk hockeys främsta spelare genom tiderna, han är en del av det klassiska laget som vann Sveriges första OS-guld i ishockey och han har vid ett flertal tillfällen klivit in och gjort avgörande insatser i Tre Kronor. Dessutom är Salo än idag den svenska målvakt som gjort näst flest matcher (526) i NHL vilket säger en hel del om vilken nivå han faktiskt höll under sin karriär. Lägg därtill att svensken fortfarande har fyra av de tio bästa noteringarna i Edmonton Oilers historia när det kommer till minst insläppta mål per match under en säsong, där vintern 01/02 är både han och klubbens främsta genom tiderna. OS-guldet i Lillehammer blev kronan på verket men VM-guldet fyra år senare var en än mer imponerande insats där Salo verkligen visade sin klass. I få turneringar har en svensk målvakt haft större del i en framgång.
Efter spelarkarriären har Salo vid ett flertal tillfällen testat på tränaryrket, först i Kungälv innan han tog klivet till Oskarshamn. Under de senaste femton åren har han även hunnit med att vara sportchef i Leksand och så sent som förra säsongen var Salo tränare i Kungälvs J20-lag, så chansen finns att vi inte sett det sista av 53-åringen i ett hockeybås.
FAKTA: Tommy Salo
Född: 1:e februari 1971 i Surahammar
Moderklubb: Surahammars IF
Övriga klubbar i karriären: IK Westmannia, Västerås, Denver Grizzlies, New York Islanders, Utah Grizzlies, Edmonton Oilers, Colorado Avalanche, Modo, Frölunda
Meriter: OS-guld (1994), VM-guld (1998), 2 VM-silver (1997,03), 4 VM-brons (1994,99,01,02)
Landskamper: 112 A (1993-2004)
Mästerskap: 13 (3 OS, 8 VM, 2 World Cup)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
Tomas Sandström
Anders Hedberg
Henrik Zetterberg
Peter Forsberg
Börje Salming
Mats Sundin
