Idag blickar VMishockey tillbaka på en minst sagt framgångsrik karriär.
Den svenska ishockeyhistorien är fylld till bredden med klassiska spelare som nått den allra högsta nivån, vilket gör att det är ganska svårt att komma fram till vem som egentligen är bäst. För att göra det lite enklare kan man dela upp spelarna i olika lagdelar, så att urvalet blir lite mindre, men det kan fortfarande vara en utmaning att ranka. De flesta är dock överens om att det – trots flera kandidater – är relativt givet vem som är historiens bästa målvakt. Det är talangen från Åre som tillsammans med sin bror blivit en klassisk duo men som oftast var den som stod i rampljuset. Idag blickar vi tillbaka på Henrik Lundqvists enastående karriär.
Steg för steg
I sin ungdom testade Henrik Lundqvist flertalet sporter men växte man upp i Åre var det ganska givet att vinteridrotterna skulle få extra fokus och i tonåren började hockeyn ta över allt mer. Tillsammans med tvillingbrodern Joel visade han tidigt talang och det blev än mer fokus på hockeyn när familjen flyttade till Ängelholm, vilket gjorde att Rögle skulle bli deras klubb under de kommande åren.
När gymnasietiden närmade sig vändes dock blicken mot Göteborg, där favoritlaget Frölunda höll till, och det skulle visa sig bli ett viktigt steg för både Henrik och Joel. Säsongen 98/99 fick den lovande målvakten direkt chansen i Frölundas J20-lag och han blev tidigt en av juniorlagets viktigaste spelare, vilket gjorde att även landslaget fick upp ögonen för honom. Säsongen 99/00 tog han plats i Småkronorna som spelade hem ett brons vid U18-VM och efter säsongen valdes Lundqvist av New York Rangers, men först i den sjunde rundan så drömmen om NHL var fortfarande långt borta.
Under början av 2000-talet var konkurrensen hård på målvaktssidan i Frölunda vilket gjorde att Lundqvist fick fortsätta i juniorlaget och det blev även en sväng till Mölndal men vintern 01/02 fick talangen allt mer speltid i Elitserien och ett år senare kom det stora genombrottet.
Guldåren
Efter att ha blivit utsedd till ligans bästa junior året innan klev Lundqvist in i säsongen 02/03 som en ganska viktig spelare för Frölunda och det syntes tidigt att det här skulle bli vintern då den lovande målvakten tog nästa steg. Redan i grundserien briljerade han och under slutspelet hade en stor del i att Frölunda gick hela vägen till sitt första SM-guld på nästan 40 år. Lundqvist var en av hjältarna och han fick fira guldet tillsammans med brodern Joel som varit en av lagets främsta målskyttar.
En fin säsong fullbordades med att Henrik blev uttagen i VM-truppen vilket resulterade i en silvermedalj, även om han inte fick någon speltid. Ett år senare såg det annorlunda ut. Nu var Lundqvist etablerad i Tre Kronor och hans insatser hjälpte landslaget till ett nytt VM-silver, samtidigt som han dessutom blev utsedd till turneringens främste på positionen.
De första åren i landslaget var präglade av silver men i Frölunda gick det ännu bättre och säsongen 2004/05 ledde han laget till ytterligare ett SM-guld. Den här gången var det lite extra speciellt eftersom hela Elitserien var fylld med stjärnor från NHL som spenderade vintern på svensk mark eftersom det pågick en lockout, och det gav även New York Rangers chansen att se hur Henrik skulle kunna spela mot de allra bästa. Svaret blev tydligt – målvakten fick priset som Elitseriens mest värdefulla spelare och blev för tredje året i rad uttagen i VM-truppen. Dessutom inleddes säsongen med att Lundqvist tog plats i Tre Kronors stjärnspäckade trupp till World Cup.
Kröningen och den stora framgången
Med flera fina säsonger i bagaget var det en uppspelt men förmodligen ganska nervös målvakt som lämnade västkusten för nästa äventyr. Nu kände sig New York Rangers säkra på att Lundqvist var redo att ta steget över Atlanten och till skillnad från många andra kastades svensken in direkt i hetluften. Redan under sin första säsong fick Henrik spela 53 matcher i grundserien och det blev tydligt att han var lagets förstaval mellan stolparna.
De inledande åren med Tre Kronor hade inneburit en del tunga förluster men under vintern 2006 var det dags för Lundqvist att vara med i sitt första OS och turneringen i Turin skulle bli något utöver det vanliga. Landslaget kom till Italien med svidande minnen från Salt Lake City fyra år tidigare och det här skulle bli den stora revanschen, då stjärnor som Mats Sundin och Nicklas Lidström äntligen fick fira ett olympiskt guld. Detta till stor del tack vare Lundqvist som stod för övertygande insatser i turneringen, inte minst i finalen mot Finland där flertalet räddningar visade sig bli avgörande.
Kvar på tronen
Med framgången från Turin i färskt minne klev Lundqvist in i en ny säsong med Rangers och det blev allt tydligare att svensken var en av lagets viktigaste spelare. Supportrarna kallade honom för sin kung och under de kommande åren tog han steget till att bli en av hela ligans främsta på positionen. Mellan 2006-2010 spelade han minst 70 grundseriematcher varje säsong och det var inget snack om att svensken satt tryggt på sin tron. Ingen kunde helt enkelt peta Lundqvist från kassen.
Åren gick och New York Rangers jakt på en efterlängtad Stanley Cup-seger fortsatte men trots Lundqvists storspel räckte det inte hela vägen, 2014 nådde man final men då blev Los Angeles Kings en för tuff utmaning och man föll tungt med hela 1-4 i matcher. Närmare än så skulle Henrik inte komma att få lyfta den mest åtråvärda bucklan i hockeyvärlden.
Trots att Rangers med tiden fick svårare att konkurrera med de bästa lagen fortsatte Lundqvist att vara klubben trogen och säsongen 16/17 visade han sin klass, men då främst i Tre Kronor som han hjälpte till en efterlängtad framgång. Tillsammans med sin bror Joel fick den rutinerade målvakten äntligen fira ett VM-guld och det skulle bli hans sista stora framgång i karriären.
Det tunga avskedet
Även efter VM-guldet fortsatte Lundqvist att spela på en hög nivå i Rangers men efter säsongen 19/20 blev det tydligt att klubben ville satsa på andra namn i målet och därför började svensken se sig om efter en ny klubbadress. Efter många år som en av supportrarnas favoriter lämnade Henrik New York och skrev på ett kontrakt med Washington Capitals, vilket gjorde att drömmen om att få vinna Stanley Cup väcktes till liv igen.
Flytten till huvudstaden blev dock allt annat än rolig för Lundqvist som fick problem med sitt hjärta vilket gjorde att han inte kunde kliva in i säsongen som planerat. Istället väntade en stor operation och en lång och svår rehabilitering innan svensken skulle kunna vara redo för comeback, men på sensommaren 2021 kallade Henrik Lundqvist till presskonferens. Karriären var över. Det hade blivit komplikationer som gjorde det omöjligt att kunna prestera på den högsta nivån och därför tog 39-åringen beslutet att kasta upp plocken på hyllan.
Då kunde Lundqvist blicka tillbaka på en lång karriär där han bland annat spenderade femton år i en av världens mest mytomspunna klubbar, där han dessutom lyckades bli en legend som numera har sin tröja och nummer upphängt i taket på Madison Square Garden. Han sa det inte själv, men var förmodligen medveten om att han dessutom var svensk ishockeys främsta målvakt genom tiderna, detta efter att ha vunnit guld i både OS och VM samtidigt som han varit en av 2000-talets främsta målvakter i NHL. Något som utmärkelsen Vezina Trophy visade 2012.
Sedan karriären avslutades har Lundqvist, som den första svenska målvakten någonsin, blivit invald i NHL:s Hall of Fame och så sent som förra säsongen blev svensken även invald i det internationella ishockeyförbundets Hall of Fame. Det är därmed inget snack om att Henrik Lundqvist inte är en av svensk hockeys största.
FAKTA: Henrik Lundqvist
Född: 2:e mars 1982 i Åre
Moderklubb: Järpens IF
Övriga klubbar i karriären: Rögle BK, Mölndal, Frölunda, New York Rangers, Washington Capitals
Meriter: OS-Guld (2006), VM-Guld (2017), OS-Silver (2014), 2 VM-silver (2003,04), 2 SM-Guld (2003,05), NHL:s bästa målvakt (2012)
Mästerskap: 11 (3 OS, 2 World Cup, 6 VM)
Landskamper: 96 A (2002-2019)
