Helgen rundas av med en tillbakablick på en händelserik karriär.
Säsongen är i full gång oavsett var man befinner sig i världen men det finns fortfarande tid och anledning att vända blicken tillbaka i tiden för att lyfta fram några av Sveriges främsta ishockeyspelare genom tiderna. Idag har turen kommit till en spelare som gjorde en imponerande resa från västkusten, hela vägen till världens bästa ishockeyliga. Idag tar vi en titt på Calle Johanssons framgångsrika karriär.
Talangen som höll för trycket
Calle Johanssons karriär inleddes hemma i Kungsbacka där han tidigt fick chansen att visa upp sig i moderklubben KBA 67 som på den tiden höll till i Division 2, men fina insatser gjorde att intresset kring den lovande backen ökade. Endast sexton år gammal tog Johansson steget till Västra Frölunda och imponerande nog lyckades han få speltid i Elitserien redan under sin första säsong i storklubben, vilket bidrog till att han även fick chansen att spela i juniorlandslaget.
Säsongen gick dock tungt för laget som åkte ur Elitserien men efter en säsong i Division 1 skulle Johansson återvända till Elitserien – den här gången för att spela i klassiska Björklöven, som sett hans potential. På den här tiden (1985) höll Björklöven hög klass och man var kända för att plocka in talanger från olika håll, vilket skulle bära frukt. Under sin andra säsong uppe i Umeå fick Johansson vara med när klubben lyckades vinna SM-guld och samma säsong blev han utsedd till årets junior i svensk hockey. På bara några år hade den lovande grabben från västkusten tagit sig från Division 2, hela vägen till att bli svensk mästare. En imponerande resa – som bara hade börjat.
Succé direkt
Redan inför flytten till Björklöven hade Johansson fått ett internationellt intresse kring sig och sommaren 1985 valdes han av Buffalo Sabres som nummer 14 i NHL-draften, vilket bland annat var före Joe Nieuwendyk som senare skulle bli en legend i Calgary och vinna Stanley Cup hela tre gånger.
Efter guldet i Björklöven kände sig både Johansson och Buffalo redo att plocka över den lovande backen och redan under sin första säsong visade svensken sin klass. Som rookie noterades Johansson för imponerande 42 poäng i grundserien vilket var näst flest av samtliga backar i laget och det var därmed inget snack om att backen hade det som krävdes för att spela i världens bästa liga.
Tiden i Buffalo skulle dock bli relativt kort för redan under sin andra säsong i klubben blandades svensken in i en trejd vilket gjorde att nästa anhalt blev Washington Capitals, där Bengt-Åke Gustafsson höll till. Det var till en början en besvikelse att bli bortbytt men tiden i Washington skulle bli både lång och framgångsrik för Johansson som snabbt etablerade sig som en av lagets främsta backar.
Guldåren
Under början av 90-talet hade Johansson en stor och viktig roll i ett Capitals som stundtals spelade väldigt bra, men som inte riktigt kunde utmana de främsta lagen. Det gjorde att svensken avslutade sin säsong ganska tidigt, vilket öppnade nya dörrar och våren 1991 fick han chansen att göra sitt första VM med Tre Kronor. Det skulle bli succé direkt.
Johansson spelade kanske ingen avgörande roll under turneringen där han noterades för två poäng på fyra matcher, men det gick väldigt bra för laget och han fick vara med att vinna sitt första VM-guld tillsammans med bland annat supertalangen Mats Sundin som gjorde stor succé.
Även ett år senare anslöt Johansson till Tre Kronors VM-trupp och den gången som assisterande lagkapten. Precis som våren -91 gick det bra för det svenska laget och man tog sig hela vägen till final där rivalen Finland besegrades. Plötsligt hade Johansson vunnit två VM-guld på lika många år och den här gången lyftes en viss Peter Forsberg fram som den stora talangen.
En imponerande karriär
Efter de lyckade turneringarna med Tre Kronor var siktet inställt på att även skörda framgångar i NHL, men Washington Capitals hade inte riktigt det som krävdes för att lyckas fullt ut. Trots det var även de kommande åren lyckade för Johansson som producerade en hel del poäng för att vara back, och vid World Cup 1996 utsågs han till Tre Kronors lagkapten. Samma roll hade han även två år senare då det blev en OS-debut i Nagano, men den turneringen slutade med en tung kvartsfinalförlust mot Finland.
Hemma i Capitals utsågs svensken till assisterande lagkapten 1998 och det skulle bli ytterligare fem säsonger i klubben, där man som bäst nådde final (1998) men den gången blev Detroit en för tuff motståndare. 2001 gjorde klubben en omtalad affär då Jaromir Jagr värvades in så Johansson fick spela två säsonger med en av tidernas främsta ishockeyspelare. Våren 2003 såg karriären ut att vara över och kastades direkt in i rollen som scout för Washington, men det visades snabbt intresse för svensken och våren 2004 gjorde han comeback genom att spela åtta matcher i Toronto som gav ett erbjudande redan några månader tidigare. Johansson fick därmed chansen att runda av sin långa och imponerande karriär i en av historiens största och mest anrika ishockeyklubbar.
Efter sin tid som spelare klev Johansson in som assisterande tränare i Frölunda under säsongen 06/07 för att några år senare återvände till Washington i rollen som assisterande manager under sammanlagt två säsonger. Det senaste uppdraget inom hockey har varit som rådgivare till Björklövens damlag men på senare tid har Johansson spenderat mer tid som expert i diverse hockeysändningar, bland annat under de senaste olympiska spelen, men han har även haft en liknande roll under flertalet NHL-säsonger.
FAKTA: Calle Johansson
Född: 14:e februari 1967 i Göteborg
Position: back
Moderklubb: KBA 67
Övriga klubbar i karriären: Västra Frölunda, Björklöven, Buffalo Sabres, Washington Capitals, Kloten, Toronto Maple Leafs
Meriter: 2 VM-guld (1991,92), SM-Guld (1987)
Mästerskap: 4 (1 OS, 1 World Cup, 2x VM)
Landskamper: 38 A (1986-98)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
Tomas Sandström
Anders Hedberg
Henrik Zetterberg
Peter Forsberg
Börje Salming
Mats Sundin
Tommy Salo
