Idag blickar vi tillbaka på en väldigt framgångsrik karriär.
I uppehållet mellan olika landslagsturneringar passar det utmärkt att göra små nedslag i den svenska ishockeyhistorien och lyfta fram spelare som på ett eller annat vis satt färg på densamma. Tidigare har vi bland annat tittat på legender som Håkan Loob och Kenta Nilsson, men idag kommer turen till en spelare som spenderade större delen av sin karriär här hemma i Sverige – men som trots det kan räknas som en av de stora. Idag tar VMishockey en titt på Jörgen Jönssons enastående karriär.
Den ovanliga plantskolan
Inom svensk ishockey finns det vissa städer eller områden som lyckats lite extra bra när det kommer till att fostra spelare. Att Örnsköldsvik är ett riktigt mecka är ingen hemlighet och i de värmländska skogarna har det också fostrats flera storspelare, men rent spontant känns Ängelholm inte som någon klassisk plantskola. Nuförtiden har man visserligen ett lag i den högsta ligan men redan på 80-talet började man få fram duktiga spelare, bland dessa finns två bröder som skulle visa sig bli väldigt framgångsrika.
Efter några år under uppväxten där det även blev fotboll valde tillslut Jörgen Jönsson att hockeyn skulle bli nummer ett och under mitten av 80-talet började skåningen ta för sig allt mer i Rögles juniorlag. Säsongen 1989/90 fick Jönsson debutera i A-laget men större delen av vintern spenderades fortsatt i de yngre lagen, inte minst J20 där han gjorde stor succé.
Genombrottet
Till skillnad från en del andra legendarer rankades inte Jönsson som någon direkt supertalang, det skulle krävas ytterligare ett par år med juniorerna innan genombrottet kom. Det riktiga lyftet kom säsongen 91/92 då Rögle var nykomlingar i Elitserien och Jönsson stod för 17 mål i grundserien, vilket gjorde att han skulle få göra sina första matcher med B-landslaget, där bland annat en viss Tommy Salo spelade.
Ett år senare hade forwarden etablerat sig som en av Rögles nyckelspelare och de fina insatserna under grundserien gjorde att fick chansen att debutera i Tre Kronor och som krona på verket blev han dessutom uttagen i truppen som skulle åka till de olympiska spelen i Lillehammer. Väl där hade Jönsson en relativt undanskymd roll men han fick speltid i samtliga matcher och kunde på första parkett se hur Salo gjorde räddningen som säkrade en historisk guldmedalj. Det skulle visa sig bli den första i en lång rad av framgångar med Tre Kronor under de kommande åren.
Starten på en era
Efter ytterligare en säsong i Rögle började intresset kring Jönsson att växa, dessutom hade han draftats av Calgary sommaren efter OS-guldet så även internationellt hade man koll på vem den lovande skåningen var. Efter att det gått lite tyngre för Ängelholmsklubben valde Jönsson att lämna Rögle för spel i Karlstad och det skulle visa sig vara ett klokt beslut. Väl på plats i Värmland blev han en nyckelspelare och säsongen 96/97 kom den första stora framgången då det blev SM-guld efter att Färjestad lyckats besegra Luleå med 3-1 i matcher. Jönsson lyftes fram som en av de stora anledningarna till guldet och fick ta emot priset som säsongens spelare, mycket tack vare sina nio mål under slutspelet.
Guldet blev starten på något av en era där Färjestad blev en stormakt inom svensk hockey och under de kommande åren skulle Jönsson vara en av de ledande spelarna i jakten på nya framgångar. Redan den efterföljande vintern lyckades man försvara guldet men säsongens höjdpunkt blev VM i Schweiz där Jönsson vann sitt första guld. Samma säsong gjorde han även sitt andra olympiska spel men turneringen i Nagano blev något av ett misslyckande efter att man åkt ut i kvartsfinalen mot rivalen Finland.
Way out west
Efter att ha tagit ytterligare en VM-medalj, den här gången ett brons, tog Jönsson beslutet att det var dags att lämna tryggheten i Karlstad. Nya äventyr väntade och han skrev på ett kontrakt med New York Islanders, detta efter att Calgary inte direkt visat något vidare intresse för honom. Väl på plats i Islanders blev Jörgen lagkamrat med Kenny Jönsson som i samma veva blivit utsedd till klubbens nya lagkapten. Tiden i New York blev dock inte riktigt så lyckad som han hade hoppats och innan grundserien var över blev Jörgen inblandad i en trejd vilket gjorde att resterande del av säsongen fick spenderas på västkusten – närmare bestämt Anaheim.
Efter elva matcher i klubben var grundserien över och laget tog sig inte vidare till slutspelet vilket gjorde att Jönsson kunde ansluta till Tre Kronor och för första gången vara lagkapten under ett VM, men turneringen i slutade i besvikelse efter en nytt uttåg i kvartsfinal – även den här gången mot Finland.
Guldmakaren
Efter ett år i Nordamerika fanns möjligheter att förlänga kontraktet med Anaheim men Jönsson valde att tacka nej och återvända till Färjestad som gav honom rollen som lagkapten, vilket han hade haft ett år innan utlandsäventyret. Väl hemma i Värmland kunde han hjälpa FBK att befästa sin position som en av landets främsta klubbar och efter ett silver blev det sedan nytt SM-guld 2002 efter att Jönsson vunnit grundseriens skytteliga.
Under de kommande sju åren skulle Jönsson vara en ledare och galjonsfigur för klubben som fortsatte att skörda framgångar, det blev ett nytt guld 2006 och sedan avslutade karriären med ett femte SM-guld våren 2009. En framgång som befäste Jönssons plats som en av klubbens och Elitseriens främsta genom tiderna. Under samma period fortsatte han även att spela i landslaget och det skulle gå väldigt bra, det blev bland annat dubbla VM-silver 2002 samt 2003 innan säsongen 2005/06 väntade. Förutom SM-guldet hemma i Färjestad blev det stor succé med OS-guldet i Turin där Jönsson stod för ett mål i semifinalen mot Tjeckien och i finalen lyckades man tillslut ta revansch mot ärkerivalen Finland. När slutsignalen ljöd kunde Jörgen fira sitt andra OS-guld och precis som 1994 fanns lillebror Kenny med i laget.
Säsongen rundades sedan av med VM i Lettland där Jönsson var assisterande lagkapten och med sina tre mål hade han stor del i att det blev ett guld. Skåningen med det fina spelsinnet kunde därmed blicka tillbaka på några intensiva månader där han vunnit tre olika mästerskap – OS, VM och SM.
Våren 2007 gjorde Jönsson sina sista landskamper och med sina totalt 285 matcher i Tre Kronor är han den spelare som representerat Sverige flest gånger på herrsidan, tretton gånger fler än tvåan Jonas Bergqvist som av en händelse också växte upp i Ängelholm. Trots att det bara blev en säsong i NHL kan Jörgen Jönsson därför rankas som en av svensk hockeys riktigt stora, förutom att det blev närmare 300 landskamper vann han dubbla guld i både OS och VM vilket är en bedrift som få spelare kan matcha.
Efter tiden som spelare har Jörgen klivit in i rollen som tränare och under de senaste tio åren har han, steg för steg, etablerat sig som en av landets främsta. Redan 2012 tog han som assisterande tränare SM-guld med Färjestad och sedan dess har det blivit ett guld i samma roll men med Växjö (2018) innan förra säsongens stora succé då det blev ett nytt guld i klubben – den gången som huvudtränare och han blev dessutom utsedd till årets tränare. Jönsson har därmed blivit ett bevis på att en framgångsrik spelare kan bli en minst lika framgångsrik tränare och man ska därför inte bli förvånad om han någon gång i framtiden även får axla rollen som förbundskapten i Tre Kronor.
FAKTA: Jörgen Jönsson
Född: 29:e september 1972 i Ängelholm
Position: forward
Moderklubb: Rögle BK
Övriga klubbar i karriären: New York Islanders, Anaheim Ducks, Färjestads BK
Meriter: 2 OS-Guld (1994,2006), 2 VM-Guld (1998,2006), 5 SM-guld (1997,98,02,06,09)
Landskamper: 285 A (1993-2007)
FLER HISTORISKA LIRARE
Sven Tumba
Ulf Sterner
Kent Nilsson
Håkan Loob
Nicklas Lidström
Mats Näslund
Bengt-Åke Gustafsson
Juha Widing
Tomas Sandström
Anders Hedberg
Henrik Zetterberg
